Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


1 kommentar

Att mötas – på riktigt

IMG_3952Många möten blir det. Varje vecka, varje dag. Möten på jobbet, möten med olika partier, möten inom partiet och – troligen de bästa – möten med min familj. En del möten ser man fram emot långt innan, laddar, förbereder sig noga och tänker igenom strategier. Andra sker bara, man hänger med, deltar men sätter kanske inte tonen. Och det måste få vara så. Alla dessa möten gäller ju vitt skilda frågor och vi är ju inte mer än människor. Vi kan inte brinna för allt, men vi kan vara intresserade och engagerade.

På en del möten är det ett par, tre personer som håller låda och delar med sig av åsikter och erfarenheter, mer envägskommunikation än dialog. Och sen finns det den absolut bästa varianten. Mötet där vi sitter kring ett bord och alla är lika brinnande engagerade. Alla har lite olika åsikter, men alla lägger sig i lika mycket, lyssnar in vad de andra säger, omsätter den nya kunskapen och riktigt bra diskussioner leder till riktigt bra resultat.

Ett sådant möte har jag precis haft nu, i två dagar. Ett så kallat gruppmöte med vår Moderata landstingsgrupp. Denna grupp har under de här tre åren svetsats samman och fått ett enormt förtroende och trygghet för varandra. De här två dagarna har alla i gruppen (som vi helst kallar teamet för då är alla med) deltagit med liv och lust, kompetens, erfarenhet, nyfikenhet, engagemang och mod. Och jag är säker på att slutresultatet kommer bli något nytt, spännande och väldigt bra! Så håll ögonen på oss under det närmaste året. Nu är vi på gång!

Annonser


Lämna en kommentar

Att gå över gränserna

I fredags var jag för första gången i mitt liv på akademisk högtid på universitetet i Karlstad. Doktorander, professorer och hedersdoktorer utses under högtidliga former. Och det var en upplevelse att få vara med, väldigt mycket traditioner och festligheter samlas under tillställningen. Och en enorm mängd kunskap och enorma arbetsinsatser under många år sammanfattas på de här timmarna.

Samtidigt är evenemanget också viktigt då flera världar får chansen att mötas under ganska många timmar. Det är den akademiska världen, affärsvärlden, studenter och politiker. Och alla har samma brinnande intresse för att göra samtiden och framtiden bättre. Många gånger har jag inom mig funderat på hur utåtvänd skolvärlden och den akademiska världen egentligen är. Jag har både som universitetsstudent och senare lärare tagit del av de som isolerat sig inom skolväggarna, men också av engagerade lärare som lägger ner stort engagemang för att få en verklighetsnära och uppdaterad skolsituation.

Själv hade jag förmånen att träffa ett stort antal personer i fredags som alla brinner för det de tror på, oavsett om de representerar näringsliv, politik eller den akademiska världen. Och under kvällen fick jag chansen att ta del av riktigt bra samtal som gav mig inspiration. Nu börjar jag personligen se hur jag kan sammanföra den kompetens som våra universitet besitter för att driva viktiga politiska frågor framåt. Många gånger har vi politiker en kader idéer som just brukar stanna där, men med bra akademiska kontakter kan man faktiskt testa av idéerna, få bra utvärderingar och lyckas konkretisera. Just det lärde jag mig i fredags.

Detta var första gången jag hade chansen att delta i ett evenemang av detta slaget. Jag kan lova att det inte var sista!

20131027-190334.jpg


Lämna en kommentar

Ensam är inte stark

20131024-145141.jpg

”Att sätta xxxx på kartan”. Undrar hur många gånger jag hört det de senaste åren. Alla svenska kommuner och regioner kämpar på alla upptänkliga sätt med just detta. Att finnas på kartan. Att hitta den där unika egenskapen, styrkan som omvärlden efterfrågar och suktar efter. Idag har vi haft styrelsemöte med Regionförbundet på Äspö i Oskarshamn. Vi har dryftat regionfrågor, bredbandsutmaningar, transportplan och fått en lärorik uppdatering om hur arbetet på SKB går. Och väldigt mycket av allt detta mynnar ut i att vi ska sätta vår hembygd -Kalmar län – på kartan. Dels genom att vara en väl fungerande region med en bra arbetsmarknad, rätt utbildad arbetskraft, bra samarbetspartners och framtida näringar tex turism och upplevelser.
Med mig i rummet fanns landstingsråd, kommunalråd och förtroendevalda från hela länet. Och – jag hoppas och tror att – alla strävar efter ett starkare, bättre, synligare och kraftfullare Kalmar län. Diskussionerna handlade väldigt mycket om att söka samverkan. Med grannkommuner, med grannlän och med grannländer. För det är just så jag tror att vi kommer att få leva och arbeta i framtiden, i samverkan med andra. Vi kommer att kräva mer specialisering inom olika områden och det kommer att kräva mer samarbeten, tex inom sjukvården, högskolevärlden, arbetsmarknad osv.
Och just i det avseendet är Regionförbundet en riktigt bra samlande resurs, här finns stor kompetens kring just hur EU fungerar och hur vi på bästa sätt arbetar med detta. Här finns kontaktnät med våra grannlän och en agenda för hur vi ska jobba tillsammans. Oavsett om det blir nya regioner eller ej.
Sen finns det säkert mer eller andra saker som Regionförbundet borde jobba med.
Men jag tror att vi är på god väg. Ensam är ju, som bekant, inte alltid så stark…


Lämna en kommentar

Alla behövs!

Jag är helt säker på att ingen har missat att jag en stor del av min vakna tid ägnar mig åt politik. Många är säkert jättetrötta på mitt eviga tjat, andra lite nyfikna och intresserade.
Men personligen tycker jag att detta är det absolut roligaste och mest lärorika jag har gjort i hela mitt liv. Jag har fått kasta mig in i nya situationer, med helt nya kunskaper att förvärva och lärt känna massor av nya vänner längs vägen.
Dagligen träffar jag människor som har idéer, synpunkter och förbättringsförslag. En del går så långt att de bildar olika forum för att driva sina hjärtefrågor. Och det är bra för vårt samhälle. Men ännu bättre skulle det vara om fler engagerade sig i våra partier. Fler kunde då direkt vara med och påverka vår politik såväl dagligen som nu – inför kommande mandatperiod. För ett parti består av de människor som är med i det, tillsammans är det vi som skapar lösningar på alla utmaningar som vi ställs inför.
Och alla krafter och erfarenheter behövs, alla röster ska göras hörda.
Så ta chansen: våra nomineringar till kommunerna är öppna till den 31 oktober! Välkommen!

http://www.kalmar.moderat.se/p/val-2014.html

20131023-140902.jpg


Lämna en kommentar

Yes yes yes!!!!

IMG_2220Ibland får jag frågan: Hur orkar du hålla på med politik? Trista möten, långa handlingar, eviga diskussioner och gnabb.

Idag är det lätt att svara. Jag orkar hur mycket som helst. Bara jag då och då ser att det går att göra saker bättre. Att göra skillnad.

Nyss fick jag veta att man i kommande landstingsbudget kommer att avsätta pengar till dygnet runt-ambulans i Gamleby. Efter allt tjat. Ja, jag vet att jag har varit jobbig tidvis. Men skam den som ger sig…

Idag firar vi! I morgon kämpar vi vidare för en ännu bättre vardag!

Gränsen är hårfin mellan otur och änglavakt

Lämna en kommentar

IMG_2662Jag kan vara en rätt tjurig person. När det händer en eller två dåliga saker då upplever jag mig rätt fort som otursförföljd. Jo, jag vet att detta är en ren attitydfråga.  Och just idag blev det väldigt uppenbart för mig.

Ikväll skulle jag bädda rent i sovrummet. Och när jag skulle skaka ut täcket inne i påslakanet lyckades jag slå till taklampan så att hela glödlampan gick i tusen bitar över mig och sängen. Jag blev dödssur! Började riva ur och skaka alla sängkläder och bädda om och dammsuga allt, när jag kände att det rann blod från näsryggen. Glaset hade rivit bort en stor skinnbit från näsan och det blödde rejält. Blev ännu surare. Kändes som att universum där och då hade bestämt mig för att jäklas – och särskilt efter att jag slagit i handen i en stol när jag skulle dammsuga upp splittret. Sur. Sur. Sur.

Då ringde Fredrik. Och jag rasade över denna attack som sovrumslampan begått. Och så skickade jag en bild på min blödande näsa. Då utbrister han: Men vilken jäkla tur!! Det kunde ju ha gått hur illa som helst. Du kunde ju fått splitter i ögonen!

En stund senare står jag i duschen och spolar bort små glasbitar från hårbotten och börjar minnas en föreläsning med Olof Röhlander i våras. Jag minns att hans budskap var ungefär: Vinnare eller förlorare, ja det beror på hur du betraktar dina dagar. Bestämmer du dig från början för att dagen ska vara skit, ja då blir den skit. Men om du bestämmer dig för att vara lyckosam, då blir du det. Och det var just det jag var idag. Lyckosam. Jag hade i själva verket änglavakt som inte vände upp huvudet precis när det hände och fick in glas i munnen eller ögonen. Nä, nu får jag ta tag i den där oturen och förpassa den till någon mörk vrå. Där den hör hemma.


Lämna en kommentar

Åh vilken helg!

20131020-195603.jpg

Jag har under åren som vuxen (vilka år det nu är?) funderat mycket på hur en perfekt helg egentligen ser ut. I tjugoårsåldern ska det erkännas att helgerna ägnades åt helt galet roliga fester och utekvällar med tjejgänget. Och väldigt mycket långa långa sovmorgnar. Sen, kom en period när jag hackade mig fram på golfbanor i hetta, kyla, regn och storm på helgerna. Och senaste åren har fokus varit återhämtning, motion, frisk luft och lite jobb.
Andra människor dånar igång klockan sju lördag och söndag och är supereffektiva. Trädgård, hus, social samvaro och annat trix och fix fyller dagarna med en planering som jag inte ens mäktar med i veckorna.
Men vad är den perfekta mixen?
Självklart är ju det en högst personlig bedömning. Men jag har, som sagt, letat länge efter mixen.
Just den här helgen, som nu börjar gå mot sitt slut, är ett jättebra exempel på när det bara rullar på och bli så rätt.
I fredags morse åkte vi till Norrköping och vår partistämma, det blev två toppendagar med bra debatter, bra möten och mycket inspiration. På väg hem tog vi tillfället i akt och testade Tindereds kök. Väldigt mysigt stopp på vägen hem. Väl tillbaka i Västervik packade vi om väskan och åkte ut till mina föräldrar på Gränsö. Tog en lång promenad runt udden, njöt av det stilla havet och tystnaden, och avslutade med en välbehövlig bastu! Sen blev det trerättersmiddag med mor och far, min bror och fina brorsdöttrarna (som stod för mat, dansuppvisningar och ett konstvernissage – och en hel del kramar). Och att få övernatta i lilla friggeboden i oktober, när regnet piskar mot fönstren – vad kan vara mysigare och mer avkopplande.
Idag blev det lite mer innedag, långfika med familjen, sen soffmys med en dokumentär om The Shining, promenad till Lysingsbadet och sen middag hemma! Isterband och stuvad potatis.
Nu blir det lite the och veckans avsnitt av Bron. Sen står den nya veckan runt hörnet. Jag är utvilad, inspirerad, laddad och glad över att det finns så mycket fina människor kring mig som gör helgerna (och vardagarna) så kompletta!