Många möten blir det. Varje vecka, varje dag. Möten på jobbet, möten med olika partier, möten inom partiet och – troligen de bästa – möten med min familj. En del möten ser man fram emot långt innan, laddar, förbereder sig noga och tänker igenom strategier. Andra sker bara, man hänger med, deltar men sätter kanske inte tonen. Och det måste få vara så. Alla dessa möten gäller ju vitt skilda frågor och vi är ju inte mer än människor. Vi kan inte brinna för allt, men vi kan vara intresserade och engagerade.
På en del möten är det ett par, tre personer som håller låda och delar med sig av åsikter och erfarenheter, mer envägskommunikation än dialog. Och sen finns det den absolut bästa varianten. Mötet där vi sitter kring ett bord och alla är lika brinnande engagerade. Alla har lite olika åsikter, men alla lägger sig i lika mycket, lyssnar in vad de andra säger, omsätter den nya kunskapen och riktigt bra diskussioner leder till riktigt bra resultat.
Ett sådant möte har jag precis haft nu, i två dagar. Ett så kallat gruppmöte med vår Moderata landstingsgrupp. Denna grupp har under de här tre åren svetsats samman och fått ett enormt förtroende och trygghet för varandra. De här två dagarna har alla i gruppen (som vi helst kallar teamet för då är alla med) deltagit med liv och lust, kompetens, erfarenhet, nyfikenhet, engagemang och mod. Och jag är säker på att slutresultatet kommer bli något nytt, spännande och väldigt bra! Så håll ögonen på oss under det närmaste året. Nu är vi på gång!