Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Framme på ön!

Idag har vi tagit färjan över till Gotland. Vi kom fram så pass tidigt så att vi hann cykla till Leva Kungslador och äta lunch. Även om aktiviteten är stor inne i Visby med att förbereda Almedalsveckan, så passar vi på att ta en ledig lördag. Men lite jobb blir det, Almedalskatalogen är tjock och välfylld och behöver läsas igenom. I år bjuds det på fler seminarier än någonsin, många av dem berör mina hjärtefrågor: sjukvård och hedersproblematik.

Imorgon blir det stort fokus på vårt parti, det är inte bara tal av Ulf Kristersson klockan 19, innan dess är det ett antal seminarier och panelsamtal i almedalsparken bland annat med oss sjukvårdspolitiker. Moderaterna satsar stort på sjukvården i årets val. Det behövs. För den politik som socialdemokraterna och miljöpartiet drivit denna mandatperiod har resulterat i mångdubblade vårdköer och kraftigt ökade kostnader för bemanningsbolag (jag som trodde de var emot vinster i välfärden). Bara förra året betalade socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ut över 150 miljoner kronor till dessa bolag. I Kalmar län.

Satsa istället de pengarna på landstingets egna personal, det är inte mer än rätt. Bättre löner, bättre arbetsvillkor och en plan för vidareutbildningar är bara några av våra förslag. Och rätten att bestämma över sin arbetsplats, genom att själv driva den – som företag eller som en intraprenad (landstinget äger den men personalen driver den).

Nu väntar en lördagskväll med goda Moderatvänner – imorgon börjar allvaret!

Annonser


Lämna en kommentar

Fotboll – det finns lite att lära här!

Fotbolls-VM och stekhett. Känns det igen? Ja, vi som var med 1994 när de svenska fotbollsgrabbarna grävde guld i USA minns varma kvällar på favoritkrogen Farbror Frej i Västervik, med blågula tröjor och kall öl. Nu är det VM igen. Farbror Frej stängde för många år sedan, men tröjorna och ölen består. Och det svenska landslagets helt ofattbara underdog-mentalitet.

Jag är på inget vis någon fotbollsälskare, men är det VM så hänger man ju med. Och jag har på förhand förstått vilken mardröms-grupp Sverige hamnade i. Hur i hela fridens namn skulle vårt landslag komma vidare med nationer som Tyskland och Mexico i gruppen?

Vi var många som sörjde kvitteringen i lördags då det bara var dryga tio sekunder kvar. Tio sekunder! Hur reser man sig från något sådant?

Inför gårdagens match tänkte jag först att det är ju ingen idé att titta. Men så skärpte jag till mig och flyttade ut kontoret i trädgården, till skuggan. På med paddan och kall saft (ingen öl när man jobbar). Men fortfarande hade jag stora tvivel. Inte kan väl ett helt landslag resa sig efter den nesan mot Tyskland? Så kom 1-0. Jag kände mig lite dum när jag satt i trädgården själv och vrålade. Men jag var nog inte ensam om det. Vid två noll började jag få en overklig känsla. Tredje målet ska erkännas att jag råkade missa. Klantigt att gå till tvättstugan just då…

Men kontentan av denna fotbollsblogg (mitt livs första) är att man får aldrig ge upp. Det kan se lite mörkt ut, verka lite svårt. Men samla ihop laget, hitta luckor, hitta nya möjligheter och nyttja dina styrkor och glöm dina svagheter. Då kan det ju faktiskt gå.

Det är inte bara inom idrotten det kan komma oväntade vändningar. Även inom mitt område, politiken, har det under åren vänt fort inför t ex valen. Även om opinionssiffror inte går uppåt alla dagar så är det bara att gneta på, bilda ett starkt lag och göra sitt bästa och lita på att man har gjort rätt saker för att förbereda sig.

Jag är glad att jag såg matchen igår (trots tvättstugan) – den ger mig kraft. Nu ser vi fram emot nya stordåd för våra svenska fotbollshjältar nästa vecka!

Heja!


Lämna en kommentar

Vem betalar egentligen välfärden?

Socialdemokraterna har ju deklarerat att höstens val ska bli en folkomröstning om välfärden. Då är det besynnerligt att de gör allt för att försvåra för de som faktiskt finansierar hela välfärdssektorn. Företagen.

All välfärd är skattefinansierad. Och den stora skatteintäkten kommer från företagen. De betalar en mängd skatter, dessutom löner som sen beskattas. När sen löntagarna handlar saker, gör saker, åker någonstans eller faktiskt bara bor, så betalar man en skatt även för det. Men lönen kommer i grund och botten från företagen.

Det finns ingen magisk skattkista som staten, kommunerna och landstinget kan ösa ur och välvilligt dela ut till roliga projekt. Det är företagen och de som jobbar som betalar. Då vill det till att ha respekt – både för företagen och de dyrbara skattekronorna.

Ett mycket tydligt och talande exempel är dagens ledare i tidningen Barometern. Där presenterar man fakta från en färsk rapport från Skogsindustrierna. Den visar att 1700 jobb inom offentlig sektor i Kalmar län finansieras enbart av skogsföretagarna. Det är sjuksköterskor, läkare, lärare, omsorgspersonal och andra viktiga yrkeskategorier inom välfärden. Viktiga jobb. Ändå finns det drivkrafter inom det rödgröna blocket som vill minska äganderätten, beskatta drivmedel mer för dessa företagare, införa en kilometerskatt för att reducera deras möjligheter att driva lönsamma företag och behålla strandskyddet som idag gör det snudd på omöjligt att bygga ut sina verksamheter.

Valet kommer att handla om välfärden. Om vem som ska betala för den. Om vem som arbeta inom dessa viktiga yrken. Om hur vi kan förbättra villkor och löner inom välfärden.

Men glöm aldrig att det börjar med företagen. Det är de som är den stora skattkistan. Och med kloka politiker som inte betraktar företagares om onda så kan vi få snurr på det svenska näringslivet och därmed en trygg välfärd.


Lämna en kommentar

Oj! Maj månad bara susade förbi!

Söndag på Gränsö. Sol, vindstilla, båtar puttrar förbi och ejderfamiljerna ligger och guppar vid strandkanten. Idag ska jag försöka vara ledig, reflektera, läsa en bok och förbereda veckan som kommer.

Maj månad har varit en otroligt intensiv, omväxlande och stekhet månad. Det har varit många åtaganden i landstinget, med prostatacancerkonferenser, konferenser kring all cancervård, studiebesök i Blekinge och Kronoberg och ett två dagar långt landstingsfullmäktige. Vi har träffat pensionärsorganisationer, reumatikerförbundet och Svenskt näringsliv.

Och i partiet har vi haft vårt stora Sverigemöte i Göteborg med moderater från hela landet! Vi har jobbat med våra valplaner och skrivit valmaterial. Nu börjar det dra ihop sig, spännande!

På det privata planet har det också varit full aktivitet. Början på månaden gick alla kvällar åt till att förbereda mig inför Göteborgsvarvet, det är bra att ha en piska för att tvinga sig bort från jobbet på kvällarna.

Helgen då varvet gick av stapeln hade värmen riktigt stabiliserat sig, så det var lite nervöst dagarna innan. Skulle kroppen klara värmen? Men med lite långsammare tempo och några fler vätskepauser så kom jag faktiskt i mål. Jag vet att inte alla är superimponerade av min tid, 2.43, men i år ville jag verkligen bara ta mig över mållinjen. Det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag har lite ”pannben” och att jag inte viker ner mig när situationen blir jobbig eller svår. Nu är jag anmäld till 2019 så när den värsta stelheten och höftvärken lagt sig är det bara att köra igång igen!

Bästa stunden i maj var ändå förra fredagen. Då hade jag ännu ett återbesök hos min läkare. Vi ses var tredje månad för att se så att allt är som det ska efter alla cancerbehandlingar för snart två år sen. Den som inte haft cancer kan aldrig förstå den oro och de tankar som man har inom sig veckorna innan. Man kastar sig mellan förnuft, förtvivlan och hopp.

Även denna gång gick allt bra. Jag fick lite hemläxa att jobba mer med att stärka upp musklerna kring bäckenet som tog lite stryk under halvmaran, men annars mår jag bra.

Att komma ut från sjukhuset, i solen, och känna att jag kan fortsätta planera livet, länge länge. Det går nästan inte att beskriva!

Ha en skön söndag!

Malin


Lämna en kommentar

Våga tro på dina misslyckanden!

Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb.

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt – så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier.

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick – det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor.

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

Första skarpa vallöftet från oss

Nu har vi lämnat in ännu en motion om vikten av att informera kring och erbjuda rätt tester för prostatacancer. Vi har lånat ett koncept från Värmland där man skickar ut information till några åldersgrupper varje år, och där man också erbjuds att testa sig. Detta ger alla män samma möjlighet att testa sig, inte bara de som får möjligheten via t ex företagshälsovård. Faran är annars att de som är pålästa eller har kontakter får bättre möjligheter att upptäcka en cancer i tid. Det är inte jämlik vård. Plånbok eller utbildningsnivå får aldrig avgöra om du har chans att överleva en cancerdiagnos.

Nu hoppas vi att de rödgröna denna gång inser vikten av att öka kunskapen och bifaller motionen. Om inte, så kommer vi att genomföra detta direkt efter valet i september!


Lämna en kommentar

Kampen mot prostatacancer slutar inte här

Igår kom nationella screeningrådets och Socialstyrelsens förslag på rekommendation att inte införa en ordnad screening för prostatacancer.

Att bara jobba med det så kallade PSA-testet är vi alla överens om att det är ett för trubbigt redskap. Det behövs information om hur testet fungerar, det behövs fler tester för att kunna sära på godartad och elakartad cancer för att undvika onödiga ingrepp som leder till onödigt lidande.

Men om staten och landstingen tar sina händer från detta så kommer det leda till så kallad ”vild screening”, där de män som har resurser och kunskap kan välja att testa sig, hos sin vårdcentral eller inom företagshälsovården, och vi kan inte registrera och dra nytta av testerna. Idag saknas databaser och storskalig forskning på området och med detta förslag kommer det inte att bli bättre.

För de män som drabbas är förlusten störst. Prostatacancerföreningen nämnde under gårdagen siffran 1 800, det är antalet män som årligen upptäcker sin prostatacancer för sent, på grund av att vi inte har lyckats testa dem i tid. Vanligast är att man upptäcker cancern först när symptomen kommer. Och då är det ofta för sent för botande behandling.

I november 2016 skrev jag en motion om att införa ett informations- och testprogram för utvalda åldersgrupper i landstinget. Den avslogs. Men skam den som ger sig. Nu är det bara att jobba vidare. Så länge män dör av oupptäckt prostatacancer är det väl värt det hårda jobbet.

Se detta som ett vallöfte från Moderaterna i landstinget. Efter valet kommer vi att införa ett nytt arbetssätt som innebär att vi ska informera män om PSA-tester och andra tester och ge dem möjligheten att utföra dessa hos oss.