Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Njut av Gränsöleden!

I morse var det lite mulet och trist när jag vaknade på Gränsö. Så jag passade på att läsa morgontidningen länge och njuta av morgonkaffet. Men sen blir jag ofta lite rastlös. Så idag bestämde jag mig för att testpromenera hela Gränsöleden. När jag bor där så blir det ofta en gå- eller springrunda på vissa delar. Men idag skulle hela testgås.

Innan har jag varit lite grinig över att det stundtals varit lite misskött, dåliga spångar, de röda prickarna som visar vägen har inte alltid varit synliga och väldigt geggigt underlag.

Men idag fick jag en riktigt glad överraskning. Leden är jättefin, spångar och broar är helt nya och de röda vägvisarna är fler och tydligare än någonsin. Dessutom har stigarna torkat upp fint efter vinterns härjningar, man går utan problem hela leden i gymnastikskor.

Dessutom får du helt fantstiska vyer, över hav, vackra skogsgläntor, berg, fyrar – och alla söta små lamm som nyligen fötts! Håll kameran eller mobilen framme. Samtidigt bör man vara lite försiktig, just nu häckar flera fåglar längs stränderna så håll utkik!

Så nästa lördag eller söndag tycker jag ni ska packa en ryggsäck med mackor och kaffe, snöra på er promenadskorna och komma ut till Gränsö! Det är en välbehövlig lisa för både kropp och själ!

Välkomna!IMG_2882IMG_2886


Lämna en kommentar

Visst finns det engagemang!!

Just nu sitter jag på Strand i Borgholm och har två utvecklingsdagar med vår Moderata landstingsgrupp.

Här diskuteras allt som har med sjukvård och hälsa att göra, och en hel del andra politiska frågor.

Innan jag började med landstingspolitik fick jag höra av en politikerkollega att det var svårt att driva bra landstingspolitik, att det var svårt att hitta frågor och utmaningar att jobba med. Men det håller jag absolut inte med om. När vi sitter så här koncentrerat och jobbar med frågor som vi kan lyfta i bl a valrörelsen så fullkomligt forsar bra idéer och förbättringsförslag fram. I vår grupp finns ett enormt engagemang och intresse för hälsofrågor. Alla är väldigt duktiga på att omvärldsspana och hitta nya innovationer och arbetssätt.

Om ett par timmar är det dags att åka hem, samla tankarna och börja fila på ett konkret valprogram. Studiebesök ska göras, nyckelpersoner ska träffas. Ett arbete som jag verkligen ser fram emot, det är just detta som gör politieruppdraget så kul. Att träffa engagerade och kunniga eldsjälar och inspiratörer är det roligaste som finns. Många gånger vänder de alla begrepp på ända och får oss att se på vår verklighet med nya ögon.

Ofta får jag höra att det är svårt att hitta engagerade människor. Jag håller inte riktigt med – de finns överallt. Men kanske måste vi bara lära oss att se och höra dem!

 

Trevlig helg!

20130427-110319.jpg


Lämna en kommentar

Välkommen till uppochnervända världen!

Jag vet att jag tjatar och tjatar om processen kring den ickedemokratiska nedläggningen av Unga vuxna i Västervik. Och om du tycker det är jobbigt ska du nog sluta läsa här…

Men idag läste jag på Västervikstidningens hemsida att Vänsterpartiet ska ha ett ”lyssnande cafémöte” på söndag här i Västervik. TVÅ MÅNADER efter att de lade ner verksamheten. Hade det inte varit gammalt hederligt sunt bondförnuft att lyssna INNAN man lade ner Unga vuxna?  Dessutom tog vi ett beslut i november att UTVECKLA verksamheten, inte avveckla. Nu finns det inte kvar någon enkel väg till hjälp om du är ung och mår dåligt. Nu måste du mer eller mindre diagnosticera dig själv först, så du vet vart du ska. Är det hos kommunen eller landstinget jag ska söka hjälp? Inte lätt att veta om man är 14 och mår dåligt… Tills för två månader sedan fanns det en dörr att öppna, med personal som lotsade dig rätt. Nu hänvisas du till en telefontid.

Två månader utan hjälp är lång tid. Men vem vet – det kanske löser sig på söndag. I alla fall i uppochnervända världen…

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att undra hur debatten hade svallat om vi politiken i Västervik hanterat skolfrågorna på samma sätt. Tagit ett beslut om nedläggning i smyg, skyllt på tjänstemännen, struntat i att ge de drabbade eleverna nya platser i andra skolor, hänvisat till en ett journummer och bjudit in till cafémöte ett par månader in i terminen…


Lämna en kommentar

Lycka och träningsvärk!

Ofta får jag höra av vänner och bekanta: Hur orkar du? Är du ledig någon gång? Att du inte blir trött.. osv osv. Mitt svar är oftast, slentrianmässigt; Har man roligt så orkar man. Vilket i sig är helt sant. Är ingen dag den andra lik så går man på högvarv hela tiden, sover som ett barn hela nätterna och har kul! Men detta räcker inte i långa loppet. Med åren har jag insett att jag också måste ta hand om min kropp om jag ska orka. Äta bättre, röra mig mer, komma i säng tidigt, vara utomhus, sluta röka (det gjorde jag i och för sig redan 2007). Och ju mer jag deltar i sittningar med alla kunniga människor som jobbar inom vårt landsting, desto mer förstår jag att det är oerhört viktigt att förvalta sin kropp väl.

För vi får bara ett liv och en kropp. Äter jag osunt nu, som 42-åring, så har jag en stroke eller hjärtinfarkt knackande på dörren inom en  inte allt för avlägsen framtid. Om jag inte rör på mig, promenerar, dansar, springer eller tränar på annat sätt, så får jag garanterat ont i mina kontorsaxlar och min kontorsrygg inom ett par dagar. Och får gå på dyra behandlingar för att fixa det.

Men jag vet att många upplever detta som svåra och tråkiga måsten.  Visst skulle även jag vilja äta choklad alla dagar i veckan, rött gott nötkött alla måltider, ta ett glas vin lite nu och då, ligga på soffan med fjärrkontrollen på magen och glo på film. I alla fall ibland. På vintern när det är kallt och otäckt ute. Men jag har lärt mig att efter några dagar med den livsstilen så mår jag dåligt i hela kroppen och blir sur, grinig, deppig och slapp.

I stället har jag idag skapat en livsstil – som fortfarande tillåter enstaka dagar på soffan med pizza och tv – med mycket motion och en något mer genomtänkt kost. Jag har lärt mig hur glad, lycklig, harmonisk och härligt trött jag är efter ett rejält träningspass hos grannen, Träningsvärk1. Jag har lärt mig att jag blir trött, seg och sur efter en fet, salt hamburgarlunch.

Nu blir jag peppad och glad bara av att få byta om till träningskläder, hela jag blir inställd på att nu händer något som jag blir glad av. Dessutom är det underbart att få komma ner till Träningsvärk1 och träffa alla människor. Det är familjärt och alla hejjar på varandra. Har jag varit borta ett tag undrar folk vart jag varit, hur det är osv?

Jag tror det är viktigt att hitta sin form av motion. För någon kan en stilla promenad räcka, någon annan vill boxas. Men mitt råd är att hitta någon i din närhet som du kan inspireras av, någon att se upp till och ha som målbild. Det har jag. När jag är trött och inte orkar springa en meter till så manar jag fram min förebild i huvudet och så kommer lite ny energi.

Men det viktigaste av alla är att redan idag konstatera att jag har bara ett enda liv – och det pågår för fullt just nu. Jag har inte tid att vänta till i morgon. Jag vill bli piggare, mer effektiv, mer nyfiken, mer lyhörd, snabbare  och gladare. Och det vill jag inte skjuta upp.

Så om du inte har rört på dig på länge, ta på dig skönaste gympaskorna, en skön jacka, ladda hem en bra bok i mobilen, ladda ner appen runkeeper (som loggar alla dina promenader etc), och ge dig ut på en promenad i vårsolen. Bestäm dig för att du bara få lyssna på boken när du  promenerar – och jag lovar att du är helt fast inom en vecka! Och inom två veckor kommer du uppleva hur mycket piggare du blev!

Lycka till, vi ses ute i vårsolen!

 


Lämna en kommentar

Är en köfrivård en väntefri vård?

Tänk dig att du är en småföretagare, säg en hårfrisörska som har en egen salong. Du sliter varje dag för att få ihop kunder och pengar så att dina räkningar kan betalas även denna månad. Ingen dans på rosor…

Eller att du jobbar med ett tidspressat jobb, det är klart att du kan vara sjukskriven, men jobbet är inte gjort när du kommer tillbaka. På skrivborde väntar högar, du måste alltid vara välplanerad för att få ihop tiden.

Eller så är du småbarnsförälder. Du pusslar ihop dagar och kvällar. Om något utöver det vanliga ska hända måste far- och morföräldrar mobiliseras, om dessa bor i närheten vill säga.

Tänk dig sen att du måste göra en planerad operation. En hand, ett öra, eller en fot.

Du får en tid tisdag om två veckor. Toppen, tänker du och planerar in din tid efter detta. Frisören bokar av sina kunder två-tre veckor framåt, med ett rejält inkomstbortfall. Man jobbar undan de högar som går och förbereder alla på att du är borta ett tag.

Och småbarnsföräldern mobiliserar hela sitt nätverk för att få hjälp med barnen den närmaste tiden. Inte lätt att gå och lägga en pigg två-åring med en justerad fot…

Det blir den där tisdagen. Du infinner dig på sjukhuset i god tid, blir omklädd och alla förberedelser görs. Du väntar. Läser kanske en bok. Gräver dig igenom allsköns skvallertidningar. Du väntar. Dagen går. Klockan blir tre och en arbetsdag har passerat. Men fortfarande ingen operation. Sen kommer en sjuksköterska in med det trista beskedet att din operation ställts in, några akuta operationer kom emelllan.

Snopet.

Jag har full förståelse för alla inblandade ovan. För patienten vars planer och många gånger ekonomi drabbas. För personalen som sliter för att utföra ett bra jobb, med nöjda, pigga och glada patienter. För arbetsgivaren som måste anpassa sig efter detta. Och för alla andra inblandade.

Men jag är inte nöjd. Förra veckan lämnade jag in en interpellation om just detta till landstingsmajoriteten. Jag vill veta hur vanligt detta är. Finns statistik? Hur många drabbas varje år? Hur rättar vi till detta?

För det drabbar många av oss och våra nära. Nu får det vara nog! Eller hur?

Viru – verklighetens 1984

2 kommentarer

20130415-105055.jpg

Övernattningslägenhet för KGB: en tältsäng bakom skrivbordet

I helgen var jag i  Tallinn med goda vänenr – en mysig stad med vackra hus från medeltiden, god mat och dryck, härliga spaanläggningar och väldigt vänlig och tillmötesgående befolkning. Och för den som har utrymme i Ryan air- bagaget finns jättefina köpcentra med bra shopping.
Men Tallinn och Estland har också en mörk historia. Länge var man ockuperade av ryssar, tyskar och sen slutligen, stora, mäktiga, kommunistiska Sovjet.
För några år sedan besökte jag ockupationsmuseet i Tallinn – riktigt intressant nutidshistoria. Men under mina besök i Tallinn har jag alltid drömt om att få besöka KGB-museet. Tidigare har det varit ganska svårtillgängligt, med få öppetdagar. Men nu – äntligen – har de visningar varje dag.

I lördags var vi där, visning i lite mer än en timme. Vår guide var otroligt påläst, och rolig. Hon berättade både om hur hon personligen upplevde sin uppväxt i en del av Sovjet, där man fick stå i kö till matbutiken i tre-fyra timmar (när de hade fått in mat), där grannar, släktingar, kompisar och familj angav varandra till KGB. Hon kallade ett statsskick som detta för ”paranoia society”, oerhört talande och träffsäkert uttryck!
KGB-museet ligger på våning 23 i Hotel Viru. Det byggdes i slutet av 60-talet av sovjetiska KGB-drivna resebyrån Intourist. 1972 var det klart, då var 60 rum särskild ”inredda” för utlänningar med känsliga yrken, exilestländare och alla andra som KGB upplevde som obekväma ( dvs i princip alla från väst). Det fanns mikrofoner i tak, lampor, badrum, brödkorgar, asfalt mm mm. Man hade 80 damer anställda som satt på varje våningsplan och dokumenterade varje rörelse som gästerna gjorde.
Hotellet hade 1080 anställda till 400 gäster, efter Sovjets fall räckte det med 200 anställda. Dessa personer servade med allt som turisten kunde behöva, för de skulle inte få gå ut på stan och beblanda sig med estländarna, fullkomligt uteslutet.
Och på översta våningen – dit inga hissar går – satt KGB. Man samordnade spioner i Norden och ledde hotellets avlyssningar härifrån.
På den här våningen fanns också kopieringsrummet. För varje kopia som skulle göras var man tvungen att fylla i en ansökan, en per kopia. Allt för att förhindra folk att sprida oönskade budskap.

Ja vi fick höra många hårresande historier. Tex en journalist som bodde där och retade sig på avlyssningen (ja, alla var mer eller mindre medvetna om den), han ropade rakt ut i rummet: Toalettpappret är slut, det var ju typiskt! Några minuter knackade det på dörren och en anställd levererade toalettpapper. Ett israeliskt par som besökte museet förra året, hade bott på hotellet flera månader på sjuttiotalet. De hade beställt frukost på rummet klockan nio varje morgon. Och frukosten kom samma tid varje dag. Men så en morgon knackade det på dörren någon timma tidigare, frukosten levererades! Varför, undrade israelerna. Ni har ju ändå varit vakna sen sju, svarade kvinnan som levererat frukosten….

Samtidigt satt jag på åttiotalet, 40 minuters flygresa bort, läste Orwells 1984 om storebror som ser och hör dig och rös över en hemsk utopi. För inte kunde väl ett ”paranoia society” finnas i verkligheten?

20130415-105118.jpg

Diverse avlyssningsutrustning, i montern längst fram till höger mikrofoner och kameror

20130415-105135.jpg

Våning 23 – på den hemliga balkongen, bakom Hotel Viru-skylten.

This gallery contains 3 photos


Lämna en kommentar

Nu kan vi snart fira in våren!

Senaste veckorna har det varit full fart, tiden har rusat iväg. Mycket jobb och mycket givande möten. Och resor. Förra veckan hade jag förmånen att få ett dygn i Stufvenäs, ett halvt på Öland, en dag i Högsby och flera vändor till Kalmar, bl a på en middag i lördags där jag fick smaka på en chili som jag sent kommer glömma.

Samtidigt försöker jag trappa upp träningen, nu försöker jag varva dans med kettlebells, core, step up och nu – äntligen – löpning! Och mina kära morgonpromenader! Så otroligt härligt när det nu är ljust före klockan sex, och nästa vecka blir dessutom rimliga temperaturer.

I morgon har jag tagit en semesterdag och flyger till Tallinn med några goda vänner. Jag ser fram emot mysiga dagar i en mysig stad, med god mat och dryck, lite shopping, spa och besök på KGB-museet som ligger längst upp i Hotel Viru.
Har ni inte varit i Tallinn så kan jag varmt rekommendera. Flyg dit kostar några hundralappar från Nyköping och hotellen är väldigt prisvärda.

Vem vet, jag kanske återkommer med en reserapport under helgen!

Trevlig helg!