Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Nu är vi igång! 


Idag vaknade vi upp till ett strålande soligt Visby! Mitt första seminarie var hos East swedens monter, där  Östergötland presenterar olika debatter på en mängd teman. Idag var frågeställningen om landsbygden är döende eller om livskraften finns. 

Bland annat deltog Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Per Frankelius från Linköpings universitet. Frankelius berättade på ett lite humoristiskt vis om att landsbygdsföretagen, lantbruken och skogsbruken faktiskt ligger före i teknisk utveckling, här är robotteknik och själkörande fordon gamla nyheter. Men vi måste skapa bättre innovationsklimat, tillåta att kommuner löser utmaningar på lite olika sätt och förenkla regelverk, inte minst strandskyddet. 

En riktigt bra start på dagen, dels lite roligt men också för att jag som kommer från ett landsbygdslön kan få gå runt och känna mig som en vinnare resten av dagen! 


Lämna en kommentar

Att få rätt vård på rätt plats i rätt tid 

När landstinget i slutet av november beslutade om de kommande årens budget så såg vi Moderater och Alliansen att  när det gäller det akuta omhändertagandet så behövs nya lösningar för att klara av utmaningarna på akutmottagningarna och ambulansen i länet. Vi kan se att besöken till akutmottagningarna ökar och ambulansens uppdrag blir fler. Med rätt rådgivning skulle fler patienter komma till rätt vårdnivå och vi skulle få en bättre vård som är mer tillgänglig.
För många, ofta äldre patienter, skulle möjligheten att kunna få mer vård i hemmet ge högre kvalitet och framför allt en resa till sjukhuset mindre. Vi Moderater, tillsammans med Alliansen, föreslår därför att landstinget ska införa bedömningsbilar som är bemannade med en erfaren sjuksköterska. Då kan en första bedömning göras på plats hemma, om det behövs med hjälp av en läkare via telefon eller videolänk. Som ett komplement till befintliga ambulanser har det gett goda resultat där det har prövats.

Som exempel har landstinget i Värmland infört detta under det senaste året och kan redan se att belastningen på ambulansen minskat rejält, samtidigt som patienterna upplever större trygghet. På fyra månader har akutbesöken minskat med 500 patienter. Ungefär 20 procent har fått vård i hemmet och 25 procent kan hänvisas till exempelvis primärvården. De patienter som oftast får besök av bedömningsbilen är äldre med besvär som yrsel, illamående, smärta, ångest eller oro, feber och olika infektioner. Med andra ord patienter som inte skulle må bra av att vänta på en brits på akuten utan kan få vård i tryggheten hemma. Dessutom kostar en bedömningsbil cirka en tredjedel av en vanlig ambulans. Om samma resultat kunde nås i vårt landsting så skulle vården bli bättre och effektivare.

Vi föreslår också i budgeten att tillgängligheten till 1177 ska bli bättre. Idag hör vi att människor som ringer kan få vänta flera timmar på att någon ska svara. Det är helt oacceptabelt. Vi säger att ingen ska behöva vänta på svar i mer än 20 minuter. 1177 ska alltid finnas där när vi snabbt behöver råd och stöd i olika situationer.

Detta är två av våra nästan 60 förslag som tillsammans är en plan för ett bättre Kalmar län.


Lämna en kommentar

Med nya perspektiv!

Idag har jag haft en bra och intensiv dag. Inga politiska möten inbokade, så vi har varit på verksamhetsbesök på räddningstjänsten i Västervik och bland annat träffat ambulanschef Melker Engström. Precis när vi kom till stationen i morse rådde febril aktivitet, alla var på väg ut på larm – en lastbil hade åkt av Skramstadbron i Gamleby. Vi fick verkligen se hur det kan vara när larmet går, extrapersonal fick ringas in och efter en stund var alla på plats. Vilket engagemang från personalen, som kommer in hemifrån på så kort varsel. Och det är det engagemanget och den sammanhållning som råder som får arbetet att fungera så bra, trots stora påfrestningar, berättar Melker. Även här har man utmaningar kring bemanning, då främst sommartid. Semestern infaller ju när Västervik befolkas av så mycket mer människor än under vintern. Personalen vill vara ledig, men man har samtidigt en kraftigt ökad arbetsbelastning. Men man har också andra utmaningar. Nya tider ger nya sjukdomar och smittor som man måste lära sig hantera, och även inom ambulansen kan man stundtals uppleva en viss otrygghet vid vissa larm. I Västervik finns idag tre dygnet runt ambulanser, så vi hade också en diskussion om hur man får folk att förstå hur viktigt det är att de larm som ambulansen åker på verkligen är ”riktiga”.

På eftermiddagen har vi varit och kikat på äldremässan i Kalmar. Ett riktigt trevligt och viktigt evenemang. Många utställare, massor av besökare och underhållning varvat med föreläsningar. Här har besökarna kunnat uppleva Lill-Babs live, men också fått live-instruktioner i hur man använder 1177. Eller fått lära sig hur en av de nya kamerorna fungerar som man kan välja att ha i hemmet under natten om man inte vill att hemtjänsten ska besöka under natten. Smart och effektivt.

Ikväll ska vi träffa diabetesföreningen Kalmar-Öland. Det brukar vara välbesökta evenemang, med ett oerhört stort engagemang – och med stora kunskaper om sjukdomen diabetes och den moderna teknik som numera kan göra livet så mycket enklare och tryggare för en diabetiker. Det ska bli intressant att se hur de upplever att landstinget hänger med i den tekniska utvecklingen. Och hur det har gått med den medicinska fotvården som ju är så viktig för diabetiker. Under flera år har den varit ojämnt bemannad i länet, vilket inte är okej.

Ja, dagens tema kan man säga har varit teknisk utveckling, trygghet men allra mest – engagemang. För med ett engagemang för rätt sak så kan du uträtta stordåd!

12715638_1230092350351526_2403554343706902384_n 12744126_1230162257011202_7425200295678746694_n

 


Lämna en kommentar

Ännu en vecka…. Och äntligen en semla! 

Fredag och arbetsveckan börjar gå mot sitt slut. En vecka med många blandade möten avslutas lite symboliskt med ett välbesökt möte med något som vi kallar ”Länsgemensam ledning i samverkan.” Här träffas politiker och tjänstemän från kommuner och landsting för att tillsammans lösa frågor som inte sällan annars tenderar att få utsatta människor att ramla mellan de alltför välkända stolarna. Vi samarbetar bl a kring äldre, barn och unga, missbruk, e-hälsa och folkhälsa. Och det roliga är att det börjar bli verkstad – inte bara snack. Ser fram emot att följa utvecklingen under året, inte minst när det gäller missbruksvården. Helst hade jag sett renodlade tillnyktringsenheten där hjälp och stöd på ett sammanhållet sätt – från såväl kommun som landsting – påbörjas direkt och samordnat. Nu pratas om en vårdkedja. Förhoppningsvis blir det bra. 

Under veckan har jag också hunnit med ett möte med länets pensionärsrådet. Ett viktigt forum för att förstå och än mer inse våra äldres behov. Dessutom ör dessa oerhört pålästa och vetgiriga, vilket ger ett bra samtalsklimat. 

I onsdags hade vi en heldag på Oskarshamns sjukhus med delegationen för sjukhusvård och regionsjukvård, där jag är vice ordförande. Vi fick en intressant dragning om den palliativa vården i länet. Stora ojämlikheter råder. Dels mellan sjukhusen – där Kalmar har en palliativ vårdavdelning, samtidigt som Västervik och Oskarshamn är utan. Men också mellan kommun och landsting, där kommunerna får högre betyg i det palliativa registret. Vi fick också en redovisning om hur det går för sjukhuset i stort, med bland annat utmaningar på personalsidan och vissa omställningar av vårdplatser under året. Och vi fick fördjupa oss i arbetet på röntgen. En oerhört viktig nyckelspelare för att få effektiv vård.

Vi har också hunnit med att träffa regeringens utredare i regionfrågan, Barbro Holmberg som leder den så kallade indelningskommitten. Nu ska Sverigekartan ritas om, regeringen har bestämt att landets län ska bli 6-7 storregioner. Till skillnad från förra gången förefaller graden av frivillighet vara minimal, utrymmet för tyckande verkar begränsat. Den region som vi verkar hamna i (ett första diskussionsunderlag ”som liknar en karta” kommer 9 mars) är Kalmar län, region Östergötland, region Jönköpings län, region Kronoberg och eventuellt Blekinge. Skälen är att man tror att infrastruktur, arbetsmarknad, regionala utvecklingsfrågor och sjukvård blir bättre, effektivare och mer dynamiskt. Samtidigt finns ju stora utmaningar, större områden ger större avstånd och glesare glesbygd. Faran är också att incitamenten för samarbeten med andra regioner minskar. Och att vi tappar styrfart med anledning av omfattande omorganisationer. Jag har förståelse för att nya tider kräver nya utmaningar, samtidigt måste vi ha respekt för vidden av frågan, komplexiteten. Och vi måste ha respekt för att alla inblandade inte är överförtjusta i tanken. En del politiker vill att reformen genomförs redan 2019 efter valet, men personligen tycker jag att det inte finns någon anledning att stressa. Låt den demokratiska processen ha sin gång, människor vill kunna diskutera, fråga och förbereda sig. 

Det positiva är om vi kan hålla ihop vår väl fungerande sjukvårdsregion: Kalmar, Östergötland och Jönköping. Det vore mycket olyckligt om allt jobb som gjorts där förloras.

Och ja – självklart blev det en smarrig semla från Nilssons i tisdags! 

Trevlig helg 

  


Lämna en kommentar

Tack för ett riktigt bra medborgarförslag Lotti!

I höstas, när årets säsong för influensavaccin drog igång, visade det sig att de som bor i Överum inte kunde vaccinera sig på sin vårdcentral, då landstinget bestämt att all vaccinering skulle ske på onsdagar och endast onsdagar. Överums vårdcentral är öppen tisdag och torsdag. Därför skulle detta inte ske. Många andra på landsbygden får bege sig till närmaste vårdcentral vilket kan innebära Gamleby för Loftahammarsborna och Ankarsrum för de som bor i Gunnebo. En relativt lång resa bara för en spruta. Om du dessutom är beroende av kollektivtrafik kan det också ta väldigt lång tid.

I grannkommunen Åtvidaberg – som tillhör region Östergötland – valde man att göra annorlunda. Där hade man vaccionationsdagar på ett cafe, en skolmatsal och en bygdegård, med hjälp av ett team från vårdcentralen i Åtvidaberg. Om just detta har Lotti Jilsmo (som också är Västerviks kommuns landsbygdsutvecklare) skrivit ett utmärkt och väl underbyggt medborgarförslag som ska behandlas i landstingfullmäktige i februari.

Majoriteten väljer att svara kort. Detta åligger dels hälsovalsenheterna och dels kommunernas hemsjukvård. Trots att vi bör reformera vårt förebyggande arbete så än fler i riskgrupperna slipper bli sjuka i årets influensa.

Jag saknar en ambition från de styrande i landstinget att våga testa nya grepp, särskilt när det gäller att få mer nära vård på landsbygden. I vårt län är denna utmaning stor, och vi måste testa nya vägar för att ge länsborna trygghet. Ambulerande verksamhet är en bra lösning för att nå ut till så många som möjligt.

Därför kommer vi i Alliansen att yrka på att landstinget redan till nästa influensasäsong testar ambulerande vaccinationsteam för de grupper som har svårt att ta sig till vårdcentralen. Det handlar ju om att någon tar på sig att kontakta region Östergötland, fråga hur de löst det inom sitt vårdval och utarbeta en testverksamhet. Östergötland har ju både vårdval och hemsjukvård men har ändå denna verksamhet.

Vi får väl se hur morgondagens landstingsstyrelse går. Vi kommer i alla fall kämpa för rätten till influensavaccin för fler!


Lämna en kommentar

Dags att ta ansvar för Tjustbanan

Varje vecka får jag rapporter från Kalmar länstrafik om förseningar, inställda turer och ersättningsbussar i hela länet. En linje sticker ut. Tjustbanan. Under juli och augusti t ex var det inte ovanligt med åtta avgångar per dag som ersatts med buss. En av dagarna stack ut med så mycket som 14 avgångar, där resenärer tvingats åka buss istället för tåg. Anledningen är att det saknas tåg, enligt den statistik som skickas ut. 
För den som pendlar till jobb eller skola är detta ingen hållbar situation. Många räknar med att kunna plugga eller jobba på tåget. Detta är inte möjligt på en buss på väg 35. Jag har pratat med många som förgäves försökt pendla men som gett upp och nu väljer att ta bilen i stället. Detta för att kunna säkert veta när man kommer fram, när man kan hämta  barn på dagis osv.
Idag är det KLT – Kalmar länstrafik – som är ytterst ansvarigt för tågtrafiken på Tjustbanan. Och det är landstingsstyrelsen som ansvarar för att KLT fungerar som det ska.
Med anledning av detta har jag valt att ställa en interpellation till landstingsstyrelsens ordförande, Anders Henriksson, där jag frågar vad man har för åtgärdsplan på Tjustbanan gällande tågen. Jag frågar dessutom vad man ställer för krav på Trafikverket gällande Tjustbanan.
Jag vet att det parallellt pågår en debatt om banans vara eller ej.  Denna interpellation är inte ett inlägg i just den debatten. Detta handlar om att så länge KLT, och därmed landstingsstyrelsen, har ansvar för tågtrafiken på Tjustbanan så har vi som vill resa med tågen rätt att kräva just tåg.


Lämna en kommentar

Det lilla i det stora

Igår var vi på dagsutflykt med familjen till Öland. Efte lite prioriteringar så blev det besök på Solliden och Ölands djurpark. Solliden är alltid roligt att se, den trädgården är helt fantastisk, inte minst rosenträdgården. I år har man också en liten del av parken avsatt till en tävling mellan trädgårdsstudenter, läckert med lite nya idéer – mer eller mindre innovativa.  

    
   
Efter det blev det lunch på Aronstorps kroppkakor, ett ställe som jag gärna rekommenderar. Både rejäl vällagad husmanskost och goda pastarätter. Stort plus i kanten för att de inte har vare sig hamburgare eller pommes. Och ändå är det proppfullt med hungriga turister. Det är kul att se att ställen som säljer bra mat faktiskt är populära. 

Efter lunchen åkte vi till djurparken. Det är några år sen jag var där och då var jag rätt besviken, det var slitet och kändes på dekis. Så mina förväntningar var lågt ställda. Men jag fick snabbt se att jag hade fel. Trots att det regnat ihållande timmarna innan så var parken fräsch och väl iordning. Särskilt den nya apdelen var riktigt häftig, med en motionsslinga i luften för aporna. Så man kan säga att vi kom närmre än någonsin. Men den absolut mest minnesvärda händelsen var när vi kom till lodjuren. De låg och halvsov som två trötta bondkatter i gräset. Plötsligt ställer sig den ena i jaktställning, inte helt olik vår huskisse Stellan på råttjakt. Vi stod tysta och tittade på. Den stora katten låg länge och smög i gräset. Och sen gick han till attack. Offret var en duva som irrat in sig i hägnet. Det blev en katt och råtta-lek, exakt som när vår katt plockar in möss och leker med dem tills de är döda. På exakt samma sätt gjorde denna katt. Och när duvan var död satt han och petade på den och kastade lite med den. Och suckade lite uttråkad för att kampen var över. Precis som vår lilla Stellan. Så lika. Vad kul att se att det vilda och spontana får utrymme även i en djurpark.  

    
 Ja dagen gick fort. Efter att ha fått nästan släpa barnen från aporna, så var vi på tivolit där ungarna (och vi) kunde åka hur mycket vi ville. Och sen avslutade vi dagen med att få se hela Öland från pariserhjulet 58 meter över havet, och ett dopp och några åk i vattenrutschkanorna. 

Det är en lyx att kunna turista på så nära håll. Vi som bor här i Kalmar län har ju alltid äventyret inom någon timmes bilresa eller två. Den stora utmaningen är nog att inte bli hemmablind.