Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Vad hände med trovärdigheten? 

Inom politiken brukar sommaren vara rätt så stilla. Efter Almedalen skingras alla och tar några veckor ledigt. Men i år lyckades en vaken kristdemokrat, Mikael Oscarsson, få fart på både regering och riksdag. Att en myndighet som transportstyrelsen medvetet valt att bryta mot de lagar som finns när det gäller hantering av personuppgifter och skydd och säkerhet inom IT-sektorn är en av vår tids stora politiska skandaler. Men den största skandalen är att flera ministrar OCH statsministern känt till detta under en längre tid och inte informerat exempelvis riksdagen och oppositionen, eller alla drabbade svenskar för den delen. 

Jag har med förfäran följt skeendena de senaste veckorna och det är sorgligt att se hur de ansvariga försöker slå ifrån sig och skylla på andra, på oppositionen, på tjänstemän och omständliga omständigheter. 

Det duger inte. Sitter man vid makten ska man också ta ansvar. Att ta ansvar är att kliva fram nör det blåser, berätta sanningen, erkänna brister och fel och sen åtgärda dem. Så har inte skett här. Man nöjer sig med att mumla om utredningar och handlingsplaner – och om att KU-anmäla förra regeringen! 

Nej, alla ministrar. Gör om och gör rätt! Berätta sanningen, rätta till felen, ta ansvar! 


Lämna en kommentar

Nu är det nog! 

En ljuvlig sommardag går mot sitt slut. Vi har varit på Lysingsbadet med familjen och sen badat på Gränsö. Nu väntar vi på grillen, barnen pysslar och lugnet börjar infinna sig. Jag är så tacksam för att jag har en fantastisk familj. En make som också är min närmaste vän, glada barn som är hungriga på livet och föräldrar som alltid ställer upp. Jag är oerhört tacksam för allt detta. Samtidigt nås jag av beskedet om ytterligare ett kvinnomord. Denna gång i Göteborg. En mor och tre barn har knivskurits och bränts inne i en lägenhet. Under den gångna veckan har flera kvinnor kallblodigt attackerats av närstående i Örebro och här i Västervik. Detta trots att myndigheter känt till att de levt under hot och med grovt våld i sin närhet. De har förlitat sig på att polis, åklagare och rättsväsende skulle skydda dem. Istället är idag en syskonskara i Västervik idag moderlösa. Det är rent ut sagt för jäkligt. 

En av de stora anledningarna till att jag en gång i tiden blev Moderat var just denna frustration. Att svenska byråkratin konsekvent sätter brottslingarnas intresse före de stackars brottsoffren. I de brottsfall som kallas ”våld i nära relationer” måste detta ändras. Tänk dig själv att gå hem från jobbet varje dag och veta att du kommer åka på stryk. Dina barn går hem med en ångestklump i magen, ska de eller du bli blåslagna i kväll? Och när Du då efter flera års terror äntligen söker hjälp, då får du hjälp en kort tid sen är våldsverkaren ute igen och allt börjar om. 

Att läka tar tid. Att börja ett nytt liv med små barn tar tid. Att skaffa ny lägenhet, möbler, nytt jobb och i värsta fall – ny identitet tar enormt mycket tid och energi. Alla som någon gång pratat med de som jobbar på kvinnojourerna vet det. Våldsverkarna får behålla hemmet, de kan behålla jobbet, nätverk och bekantskapskrets. Några månader i fängelse, sen är de på bana igen. Våldsoffret får fly, börja om, satsa allt på ett nytt liv. Är detta verkligen rättvisa? Har vi ett rättssystem som skyddar de som är mest utsatta och svaga? Svaret är tyvärr nej. 

Det är dags att först och främst se över straffskalorna för de som utövar våld mot sina närstående. Det är en extrem terror att utöva våld och hot i ditt hem, år ut och in. Straffet för detta bör sättas i paritet med hur lång tid brottsoffret behöver för att börja om. T ex ett extra ”skyddsår” för varje utdömt år på straffskalan. Dessutom måste det vara förövaren som ska flytta på sig, inte den utsatta. Gör man fel ska det kosta. 

Nu hoppas jag innerligen att vi inte ska behöva se fler nyhetssändningar om dessa helt onödiga våldsbrott. Kvinnor och män ska inte mördas i sina hem i Sverige år 2017. Det svenska samhället ska vara bättre än så. 


Lämna en kommentar

Ett helt nytt säkerhetstänkande


Har ni läst ”Almedalen har fallit”? En roman där terrorister intar Visby och håller hela innerstaden som gisslan. När den kom ut för några år sedan var det en utopi. I år ser vi tydliga spår av att verkligheten närmar sig dikten. Stora betongfundament spärrar alla vägar, funktionärer kollar in och utpassagen, kameraövervakning på evenemangen och mycket större polisnärvaro. 

Lite läskigt är det då att vara på seminarie om terrorism här i Almedalen. Forskare i Linköping har tagit fram programvara för ansiktsigenkänning som själva kan registrera misstänkta, och polisen har mobiliserat. Men Erik Lewin som skrivit boken ”Almedalen har fallit” anser att vi är rätt oskyddade. Trösten är att tekniken för att hitta och stoppa terror blir allt bättre. Fler och fler är rädda – även här. 

Men förhoppningsvis kan vi snart återgå till ett friare och tryggare samhälle, med bättre lagstiftning, nu teknik och en säkerhetsbransch som kan backa upp polisen. 


Lämna en kommentar

Legalisering av narkotika…

Hur har marijuanalegaliseringen i Colorado påverkat skolan? Staffan Hübinette berättade på ett seminarie arrangerat av RNS om sin resa dit och besök i bland annat  skolor där. 22 procent av ungdomarna får tillgång till knarket via sina föräldrar. Hemma.  Vad händer då när det börjar trassla till sig? Vilken hjälp får de hemma? Skolornas uppföljning av eleverna har börjat falera. Fler och fler får problem i skolan och livet i stort. 

Nu har skolorna anställt terapeuter genom privata insamlingar och sponsring, samt de skattepengar som kommer in via knarkförsäljningen. Dessa terapeuter har sen gruppterapi för de elever som fått narkotikaproblem. Cirkeln är sluten. 

Man tar sig för pannan och önskar innerligen att detta system inte kommer hit!


Lämna en kommentar

Nu är vi igång! 


Idag vaknade vi upp till ett strålande soligt Visby! Mitt första seminarie var hos East swedens monter, där  Östergötland presenterar olika debatter på en mängd teman. Idag var frågeställningen om landsbygden är döende eller om livskraften finns. 

Bland annat deltog Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Per Frankelius från Linköpings universitet. Frankelius berättade på ett lite humoristiskt vis om att landsbygdsföretagen, lantbruken och skogsbruken faktiskt ligger före i teknisk utveckling, här är robotteknik och själkörande fordon gamla nyheter. Men vi måste skapa bättre innovationsklimat, tillåta att kommuner löser utmaningar på lite olika sätt och förenkla regelverk, inte minst strandskyddet. 

En riktigt bra start på dagen, dels lite roligt men också för att jag som kommer från ett landsbygdslön kan få gå runt och känna mig som en vinnare resten av dagen! 


Lämna en kommentar

På väg


Nu sitter vi på Gotlandsbåten och börjar närma oss Visby. Redan på båten börjar samtalen, här träffar man vänner från hela Sverige. Kompisar med olika bakgrund och helt olika syften med Gotlandsturen. Jobb, semester eller en kombo. 

Nu ska vi installera oss i lägenheten och sen ge oss ut på cykeltur, bunkra mat och – om vädret vill – en sen lunch på Leva kungslador. 

Sen måste jag ta mig tid att gå igenom seminarierna jag vill gå på, jag har i nuläget kryssat för intressanta seminarier så jag skulle behöva två almedalsveckor. I år verkar det som elbilar,bostäder och miljöfrågor tar lite mer plats. Vi får se vart jag hamnar i morgon bitti!

Ha en trevlig söndag! 


Lämna en kommentar

Livet på landet 

Just nu är vi i Värmland, delar av min familj bor ju här, och vi umgås och ser oss omkring. I går var vi i Sunne och på Selmas Mårbacka. Otroligt vackert landskap, med stora jordbruksmarker och skogar, genomskuret av älvarna. 
Värmland liknar mycket vårt län. Många bor och verkar på landet, många fina verksamheter finns utspridda i hela länet. Om just detta handlar vårt nya politiska handlingsprogram som vi länsmoderater presenterade förra veckan. Det var kul att vi fick så mycket uppmärksamhet och jag uppfattar att det var uppskattat. De som bor och verkar på landsbygden älskar det liv de lever, men hindren är många. När man inte kan bygga ett nytt hus till verkstaden för att den oftast torrlagda bäcken på tomten är belagd med strandskydd, ja då är byråkratin en belastning. När skatter höjs årligen på drivmedel så att det blir dyrare att resa till jobb, frakta varor eller driva redskap, ja då har den rödgröna straffskatten straffat ut fel människor. 

Under arbetet med programmet har jag träffat många kunniga människor som lever med utmaningarna varje dag. Stort tack till er för att ni bidrog! 

På tal om kunniga och engagerade människor. Om två dagar drar Almedalsveckan igång. Somliga anser att det bara är ett jippo, andra att det inte finns några ”vanliga” människor där. Själv anser jag att för en färjebiljett och några tusenlappar för en hyrd lägenhet är det den billigaste kompetensutvecklingen som går att få. Sju dagar med seminarier om allt från sjukvård, hedersvåld, spelberoende, infrastruktur, matsvinn, miljöfrågor och mycket annat som jag aldrig skulle kunna få uppleva under en vanlig jobbvecka. Här möter man fackförbund, GAPF, KRIS, BRIS, TCO, vårdföretag, politiska partier, landsting, kommuner och regioner, militären, polisen, högskolor och universitet. Och mitt i allt detta: massor av helt vanliga människor som är engagerade och vill mötas och diskutera de aktuella samhällsproblemen. 

Själv ska jag vara med på ett seminarie om hur vi ska korta väntetiderna i cancervården, samtidigt som antalet patienter blir allt fler. Men jag kommer frossa i andra seminarier för att bli mer kunnig som landstingsråd, det finns utmaningar inom både sjukvården och inom infrastrukturen i vårt län. Men det kommer också bli en hel del oplanerade och oväntade möten och seminarier om helt nya ämnen. 

För visst är det det oväntade som är lite av meningen med livet?