Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


1 kommentar

Ibland är vi i Västervik så långt borta…

Fick en inbjudan till två jättespännande EU-dagar i Stockholm i mars. Klart jag vill vara med! Men – stort men! Hur kommer jag dit??

Antingen med egen bil (vilket vi politiker uppmuntras att inte göra), eller med miljövänligt tåg eller buss. Problemet är bara att det tar längre tid att åka de trettio milen till Stockholm från Västervik än vad det tar för mina moderata kollegor i Lappland eller i Skåne… De kan  ju flyga, inte vi.

Vi har ett dyrköpt tåg som ibland går en gång om dagen, ibland inte alls. Vi har bussar, men de tar ju uppåt fem-sex timmar! Är ju inte rimligt att det ska ta så lång tid till Stockholm för att t ex åka på ett möte över dagen.

Den här gången ska vi vara på plats kl. 9.30. Mitt tåg kommer fram 9.40 – om det kör närmaste vägen vill säga! Ofta är jag där någon gång efter tio, lika pinsamt varje gång att rusa in med andan i halsen…

Som Moderat blir det lite halvpinsamt när vi i Västervik har jäklats med våra Sossar här under de år de satt i regeringposition, för att de inte kunde lösa infrastrukturen i Kalmar län på ett snyggt sätt.  Nu gör vi allt som står i vår makt för att inom en snart framtid kunna sträcka på oss och säga att vår Alliansregering är något som även vi i Kalmar län kan vara stolta över, även när det gäller infrastrukturfrågorna…

Annonser


Lämna en kommentar

Må man inte berätta om detta?

När Forum för levande historia  bildades för ganska många år sedan, så öppnade man starkt med att ge ut boken Om detta må ni berätta. En fantastisk skildring av nazisternas illdåd under förintelsen, som man delade ut till alla gymnasie- och högstadieelever i vårt land.

I samma veva mer eller mindre lovade man att ge ut en likadan bok om kommunisternas illgärningar i länder som Kina, Sovjet och Kambodja. Nu har det gått över elva år och inget har hänt. Fortfarande är det bland stora grupper av ungdomar till och med trendigt att vara anhängare till dessa bödlar, de har många gånger skolmiljöer och andra offentliga rum som sin arena.

Vad är det för fel på vårt politiska etablissemang och våra lärare, våra fritidsledare osv som tillåter detta. Bödel som bödel… ska vi jag Sverigedemokrater så ska vi lika frenetiskt jaga renläriga kommunister!

Nu är det dags att lära våra ungdomar att Stalin, Lenin, Pol Pot och alla deras likar INTE är några förebilder i en modern demokrati. Det är dags att vi visar upp alla icke-demokratiska våldsregimer sida vid sida. Oavsett om det är Hitler, Stalin, Pol-Pot eller Pinochet….

Dags alltså att gräva ner revolutionsromantiken i en djup djup håla!


1 kommentar

Ett pyttelitet livskvalitetstips!!

Nu när våren mer eller mindre är här vill jag bara passa på att tipsa om värdet i att gå en liten lunchpromenad, tjugo-trettio minuter. Njut av att ett par fåglar har vågat sig fram, solen faktiskt tar sig upp över horisonten och det luktar faktiskt lite lite vår!!

Säga vad man vill om Sverige och vår svenska klimat – men visst är våren härlig!!


Lämna en kommentar

Identitetskriser?

Här i Västervik har tidningen senaste dygnet skrivit om en lärare på gymnasiet som också sitter i Barn- och utbildningsnämnden, och i denna nämnd dessutom är kontaktpolitiker för – ja just det: Gymnasiet.

Då jag själv är fd lärare och kommunpolitiker så har jag också stått inför valet – vilken nämnd ska man sitta i? Ska jag utnyttja mina yrkeskunskaper eller ska jag utnyttja min nyfikenhet och mitt sunda förnuft i en nämnd där jag själv inte är insyltad yrkesmässigt?

För mig var det lätt. Jag kunde inte tänka mig att bli ”chef” över min chef.  Att ha verklighetskontakt är bra, men jag tror att man tappar perspektivet när man både jobbar inne i en verksamhet och sen också ska ta övergripande och strategiska beslut, dessutom utan att gynna eller missgynna kollegor…

Nu sitter jag istället i Socialnämnden och Kommunstyrelsen, skoljobbet har jag hoppat av. Jag slås av att flera partier i t ex Socialnämnden (då främst Sosseriet) inte har några problem att tillsätta personal från äldreboenden. Det är nog snarare ett undantag i de röda leden att INTE jobba inom den nämnd man själv sitter i. Varje möte sitter jag och retar mig på att jag inte begriper vem de avser när de säger ”Vi tycker…, Vi ska … ” osv – talar de i egenskap av nämndsledamöter, arbetsplatsombud eller – i värsta fall – fackförbund??

För det är väl fortfarande så att vi politiker ska representera väljarna? Eller har någon ändrat på spelets regler så att det numera handlar om att var och en ser om sitt eget hus, dvs försvarar sitt arbetsplatsrevir?