Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


1 kommentar

Kriget mot missbruk får gärna börja!

De som känner mig väl vet att jag är en riktig tjatkärring när det gäller droger, alla droger skadar, dödar, slår sönder hela familjer, förstör barns uppväxt och tar ofta bort den inre värdigheten hos den drabbade. Missbruk är skambelagt, tabubelagt och hela ämnet är kontroversiellt. Jag har under min levnad sett olika former av missbruk på nära håll. När jag var barn arbetade min far med missbrukare i olika sammanhang, senare har jag själv lärt känna flera personer som har haft en missbruksbakgrund- och framtid när jag arbetat inom t ex restaurangbranschen. Flera bara försvann, utan förvarning. Andra har klarat sig i ganska många år. Dödsbud kommer lite nu och då, ibland gäller det ”bara” att personen i fråga blivit psykiskt sjuk. På livstid. 

Jag är glad att jag själv inte ens har testat droger, och att ingen i min familj gjort det. Men jag startar gärna ett krig emot droger. Det är helt vansinne att det faktiskt finns en hel bransch som bara sysslar med substanser som ska ta kål på människor så långsamt och smärtsamt som möjligt. Lyssna gärna på en heroinist som berättar om abstinensens plågor, vad jag förstår så ”brinner” ådrorna i kroppen upp – känns det som. Och kramper. 

Men var är debatten kring detta? På sjuttio- och åttiotalet fanns det ingen hejd på antidrogpropagandan, ingen kom undan. Samtidigt fanns det gott om vård för de som drabbats. Och man erbjöds långvarig kontakt för att orka med livet efter missbruket. Idag verkar det vara 24 timmar på psykakuten som de flesta med missbruksproblem känner till. Dags att alla vi som är emot droger börjar ifrågasätta och markera. Vi måste få en missbruksvård värd namnet. Det kan inte vara okej att köra upp en skitig kanyl i armen för att må bra! 

Samtidigt blir jag förskräckt när jag hör historien om Crille (idag på p3 länk: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5053970 )

Han dog i sin egen och sambons säng av en överdos tabletter som flera läkare skrivit ut. Han dog en vardagskväll i sitt sovrum av en överdos, med sitt några månader gamla barn någon meter bort. Han dog därför att vi inte har något sätt att kontrollera hur mycket t ex Dexofen (länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dextropropoxifen ) flera olika läkare skriver ut till en och samma patient. 

Det finns oändligt många orsaker till att man hamnar i dessa situationer, det vet jag. Men jag känner att det är dags att låta debatten om droger komma igång, att vi som arbetar med politik och ni som inte gör det hjälps åt att kämpa för att få en rejäl uppgradering av missbruksvården. Och att vi ser över patientsäkerhetslagar så att man inte kan få tillgång till sådana oerhörda mängder droger som Crille fick. 

Jag är självklart tacksam för konstruktiva idéer om hur vi ska jobba vidare med detta. 

Annonser


Lämna en kommentar

Förebild!

Ibland funderar jag på vad jag skulle svara på frågan – vem har du som förebild? Det är ju ingen lätt nöt att knäcka, men nu tror jag mig ha svaret.

Alldeles nyss lade jag mig på soffan för att lyxvila lite, slog på tv:n och där var en dokumentär om Steve Jobs, Apples grundare, och kanske fadern till de moderna it-hjälpmedel vi har idag.

Han var så envis, så (dum)-dristig, han hade svåra motgångar, blev utslängd från sitt eget företag, startade ett nytt, Pixar, kom tillbaka till Apple, försonades med gamla fiender och lyckats skaka liv i ett döende Apple och skapa braksuccéer som iPod, iPhone och iPad. Steve Jobs hade som mycket ung en vision om datorns roll i vår vardag, hur tillgänglig den skulle vara. Och han använde varenda sekund av sitt liv till att genomföra sin vision, tillsammans med medarbetare som jobbade dygnet runt för att vara en del av det stora som skedde.

Jag tror att vi alla kan försöka applicera lite av hans kämparglöd i våra egna liv, att leva vår dröm och genomföra den trots att vi ibland utsätts för svåra motgångar och prövningar. Gör vi det så får vi också den där härliga bekräftelsen när vi lyckas – från andra, men också från oss själva.

Så – just nu är det han som är min förebild! (Ja just det, detta skrevs på min älskade MacBook Pro…)

Tack för allt Steve Jobs, världen hade varit så mycket tråkigare utan dig!

http://www.youtube.com/watch?v=OYecfV3ubP8


Lämna en kommentar

Ett bollhav i luften!

Vilken vecka det har varit så här långt, full fart! Men så kul! Idel bra och konstruktiva möten, med mina alliansvänner i landstinget, med politiska sekreterarkollegor i Kalmar, med min partiföreningsstyrelse, ett studiebesök på Spirea (som gör ett enormt kompetent och engagerat jobb för kvinnor, barn och män som hamnar i våldsamma relationer) och nu i kväll en öl med kära lillebror på stan. Ja, jag har säkert glömt något men alla dessa möten kännetecknas av kraft och konstruktiva samtal. Jag känner riktigt hur alla de jag möter och samtalar med vill jobba framåt, vill arbeta för utveckling och orkar kan och vill ta tag i utmaningar! Ibland kan jag kika i min almanacka och undra hur sjutton jag ska orka vara vaken och alert  hela dagarna, men sen rullar det på av sig själv!

Nu är det snart påskledigt, jag har en dag kvar innan dess och den ska jag ägna åt skatteverksjobbet! Och ännu ett möte. Min förhoppning är att även detta blir så där härligt kreativt och konstruktivt så att jag kan kasta mig in i ledigheten med  liv och lust!

Glad påsk från påskhönan!