För några veckor sedan lämnade jag in en motion om att ta tillvara den språkkompetens vi har i landstinget (men kanske även i kommunerna?), som finns i mitt förra blogginlägg. Efter det har jag fått oväntat många positiva kommentarer som i korthet går ut på att det är bra när en politiker uttrycker sig tydligt, enkelt och begripligt. Beskriver ett reellt problem (som folk de facto upplever) och levererar en lösning. Och jag ska försöka att jobba så mycket oftare, för det är också roligare för mig att kunna vara så koncis.
Men visst är det roligt att skriva debattartiklar, motioner och blogginlägg med längre och mer ideologiska resonemang, att ibland unna sig att tänka högt i skrift. Men lagom är bäst. Numera märker jag att våra väljare efterlyser en tydlighet från oss. Är man i majoritet handlar det om att berätta vad som ska hända med den politiska ledningen, bra och mindre bra förändringar. Och också stå för dem och ta debatten. Och i opposition (som vi är nu) handlar det om att leverera en trovärdig problembild, och resonera kring vilka lösningar man själv hade förespråkat om man suttit i majoritet.
De senaste åren har dock handlat mer om pragmatism och lösningar någonstans i mitten. Vi politiker har börjat bli otydliga, ofta uppfattar man att vi går runt och mumlar väldigt lika budskap. Och då blir det svårt att känna igen sig och det blir svårt att välja. Det har också blivit svårt för oss förtroendevalda att sticka ut hakan i frågor. Det märker jag, så fort man hintar om en tanke eller idé som inte är ”mainstream” så kommer hårda kommentarer, etikettsättning osv på sociala medier. Vi vågar inte tänka högt längre för vi är livrädda att bli stämplade. Och tonen är tidvis mycket hård.
Vad detta beror på har jag ingen aning om, men kanske är det ett utslag av pragmatismen. Vi är helt enkelt inte vana att stå på den ena eller andra sidan, tydligt och klart. Och att sedan på ett sakligt och hyfsat sätt debattera utifrån sin politiska och ideologiska övertygelse.
Personligen känner jag mig mer än någonsin hemma och trygg i min egen ideologi, i mitt parti. Men utmaningarna kommer att vara många. I Moderaterna har vi högt i tak, just nu debatteras t ex decemberöverenskommelsen med stor intensitet. Och inte minst hur vi kan utveckla arbetet med asylfrågor och integration. Det är en bra början. Sen är det bara att leverera en tydlig politik som vi alla känner igen oss i.