Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Att få värdig och god vård i livets slutskede

Tar vi hand om våra svårt sjuka och döende på allra bästa sätt idag? Har vårt landsting gjort det som krävs för ge patienter och anhöriga det omhändertagande som en sådan situation kräver? Tänk dig själv att din mormor ligger på en vanlig vårdavdelning, med oerhört kompetent men stressad personal, med lite utrymme för er anhöriga, med en bullrig och stökig miljö. Tänk att du då ska orka ta farväl på ett värdigt sätt, att få utrymme hos personalen att prata om tankar och frågor som uppstår…

Vid livets slutskeende erbjuds palliativ vård som innebär att man lindrar olika kroppsliga symtom t ex smärta. Det är även viktigt är att ta hänsyn till patientens hela livssituation.

Vården kräver insatser av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor men det behövs även stöd psykiskt, socialt samt existentiellt. Det är av största vikt att alla inblandade arbetar med både symtomkontroll och livskvalitet.

Palliativ vård har funnits i många delar av Sverige sedan mitten av 1900-talet, och på flera platser finns särskilda sjukhem sk hospice där man arbetar med att vårda och stödja döende människor. På många sjukhus har man särskilda vårdenheter som arbetar uteslutande med palliativ vård, eftersom det krävs ett teambaserat arbetssätt med rådgivning och stöd även till anhöriga. Är det inte just den vården vi alla vill ha för oss och för våra nära och kära. Och den ska finnas på ett sjukhus nära vår bostadsort.

På Västerviks sjukhus erbjuds vården på tre olika kliniker med totalt fem vårdplatser, avdelningarna varierar. Det saknas en sammanhållen enhet med lugn och ro och en miljö som är lyhörd för patientens och de anhörigas önskemål och enskilda behov.

Den personal som idag är ansvarig är naturligtvis kompetent men vi anser att det bästa för såväl patienter som ekonomi är en sammanhållen enhet gärna med en koppling till smärtenheten för att använda den specialistkompetens som finns där.

Vi ser fram emot att i framtiden kunna erbjuda en bra miljö för patienter och anhöriga och en mindre personalgrupp att fortbilda inom det palliativa området. En personalgrupp som kan ta hand om dessa svåra situationer och frågor.

Vi kräver att landstingsmajoriteten nu sätter igång en process för att få en samlad palliativ enhet på Västerviks sjukhus. Beslut om detta togs av landstingsfullmäktige redan 2006, att inget ännu har hänt är anmärkningsvärt. Behovet av platserna blir allt större och varje enskild persons upplevelse av den palliativa vården är inte värd att nonchalera. Hur detta hittills lyckats ta över fem år är inte bara anmärkningsvärt, det är snudd på skandal.


Lämna en kommentar

Ett studiebesök kommer sällan ensamt…

Har den senaste veckan börjat med att göra studiebesök på egen hand i Tjust. I och med att jag kastades in lite oväntat i landstingspolitiken så känner jag att jag har ett stort kunskapsbehov, jag har ju aldrig arbetat med sjukvård så här finns mycket att lära.

Det började med en förmiddag på Rehab på Västerviks sjukhus där jag fick träffa sjuksköterskor bl a som jobbar med rehabilitering, smärta, geriatrik, äldreteamet (och mycket mycket annat visade det sig). En intressant verksamhet som dels visar att även ett relativt litet sjukhus klarar av att ha många strängar på sin lyra trots att man inte har en avdelning för varje insats. Nej, här jobbar man med många olika saker och klarar det bra samtidigt som man kastar sig in i nya intressanta projekt som äldreteamet. Teamet är numera permanent verksamhet inom ortopedin, ett arbetssätt som samlar kompetenser runt en äldre patient och arbetar för dennes bästa. I teamet ingår bl a läkare (geriatriker), sjuksköterska, apotekare och dietist. I den bästa av världar skulle vi alltid arbeta så med våra patienter – och ännu bättre vore det om även kommunens biståndshandläggare t ex var med i detta team.

Mitt andra studiebesök var på Gamleby hälsocentral. Det var oerhört inspirerande att se hur personalen tacklar läkarbrist, lokaler som inte är helt ändamålsenliga (och byggda på 60-talet, belägna på andra våningen), och en patientkrets som växer i antal och samtidigt bli allt äldre. Ja, jag fick en helt ny bild av vikten av att ha en väl fungerande hälsocentral i vår norra kommundel. Nu förstår jag också ännu bättre att en hälsocentral i en ort som inte har ett akutsjukhus har helt annan funktion och andra behov tillgodoses.

Ser fram emot ytterligare några fler besök i verkligheten innan nyår, och har du som läster några idéer tar jag tacksamt emot förslag.