Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


2 kommentarer

Dags för landstingsmajoriteten att ta ansvar för ambulanserna i länet!

I Kalmar län har vårt landsting ett mål om att ambulanserna ska nå 85 procent av våra invånare inom 20 minuter. I tätorterna är självklart detta helt realistiskt. Men i några delar av länet, t ex norra Västerviks kommun, Virserum och södra Öland, finns det så  kallade svarta fläckar. Det tar bra så mycket längre tid att nå dit.

Idag bemmannas Gamlebyambulansen enbart dagtid, vardagar. All annan tid är det upp till  Västerviksambulansen och räddningstjänsten  att hålla ställningarna.

 

I november i fjol togs frågan upp i landstingsfullmäktige. Alla Allianspartier lade ett gemensamt förslag om att jourambulanser ska finnas även på de svarta fläckarna, dvs ett par, tre platser i länet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ville inte gå med på det. Man ville hellre utreda. Utredningen ska vara klar i september i år. Ansvarigt landstingsråd Lena Segerberg hänvisar, efter förra veckans tragedi i Loftahammar , till denna utredning. Det som oroar i sammanhanget är att vi fått veta att ansvarig tjänsteman fick utredningsuppdraget så sent som i juni.

 

Samtidigt är såväl de boende i t ex norra Tjust och verksamheten själva oroade över det bristande intresset från ansvariga politiker. Att förhala utredningen i ett halvår är inte att ta ansvar för ambulansverksamheten i länet. Under tiden hänvisar man till IVPA, i väntan på ambulans, där kommunens räddningstjänst ska täcka ambulansbristen. Och de gör ett jättefint jobb. Men det räcker inte. Det är till syvende och sist landstinget som ytterst ansvarar för hälso- och sjukvård i länet. Inte kommunerna. Och att satsa på ett par ambulansstationer till, att få en jourverksamhet är inte särskilt kostsamt. I Gamleby är ju stationen redan ombyggd och anpassad för detta. Bara att köra igång när frågan om bemanning av stationen är löst, vilket skulle kosta ca tre miljoner.

 

Personligen tycker jag att situationen är akut och kommer att fortsätta driva den här frågan, som ju är livsavgörande för de som bor i de delar av länet som drabbas. Inte minst blev frågan aktualiserad efter den gångna veckans tragedi i Loftahammar.

Utredningar är säkert bra, men nu krävs det lite verkstad.

Annonser


Lämna en kommentar >

Har under de senaste dagarna varit riktig turist på Gotland. Vi har använt våra lånecyklar och gjort dagsetapper med något bra lunchställe som mål. Och varje gång har vi hittat ställen med sin egen unika stil, en helt egen tanke, ett budskap och någon slags livsstilskoncept. Detta har gjort att vi har börjat fundera på vad som gör en bra företagare inom besöksnäringen t ex. Självklart bör man ju ha alla de sedvanliga egenskaperna, vara duktig entreprenör, driftig och modig, men samtidigt försiktig och van att göra en riskanalys.

Men när jag personligen är turist söker jag mer än bara välskötta företag och duktiga entreprenörer. Och senaste dagarna har jag kommit på vad det är. Hjärta. Själ. Personligt engagemang. Att jag får känslan av att restaurangen jag äter min lunch på verkligen lever sin dröm. Det är då produkten blir trovärdig, och jag som gäst blir nöjd och glad och ibland även lite inspirerad!

Hemma i Västervik har vi mängder av dessa företagare, och nu när jag själv turistar 99 km bort och kan jämföra två olika kommuner så ser jag hur långt även min kommun kommit när det gäller det äkta. Det nära. Småskaligheten. Vi har fler duktiga och superengagerade krögare, cafeägare, hotellägare och andra upplevelseföretagare. Och där – som här på Gotland – har man förstått vidden av att samarbeta. Det finns inte konkurrenter – det finns bara branschkollegor. En oerhört sund inställning som borgar för att turism- och upplevelseindustrin bara kommer att växa i vår del av landet.

Nu väntar jag med spänning på att fler ska våga kasta sig ut i det okända, med en dröm som ska få förverkligas och delas med oss andra. För vad kan vara bättre än att ta klivet och leva sin dröm?

20130706-182602.jpg


Lämna en kommentar

Mitt i Almedalsveckan

20130704-174232.jpg

Sitter just nu på min lilla balkong i Visby och dricker eftermiddagskaffe. I går var Moderaternas dag här i Almedalen, med statsministerns tal som höjdpunkt. Och det var härligt att se en så taggad Fredrik Reinfeldt på Almedalsscenen. Han vill verkligen vinna även nästa val, tillsammans med Alliansen, om det råder ingen som helst tvekan efter gårdagen. Stämningen var otrolig, parken var rekordfull, 5800 personer – på ett politiskt evenemang. Och så får jag ibland höra att vi just saknar engagemang i vårt land. Igår saknades det inte kan jag lova.

Almedalsveckan får kritik från många skiftande håll. Det är för stort, för mycket rosémingel, fel forum, fel folk, för mycket journalister, för mycket osv osv. Och jag kan förstå att de som varit med under Almedalsveckans resa från det lilla intima till det stora, pr-byråmässiga evenemang, som vi många gånger ser idag, är kritiska. Samtidigt måste jag säga att jag gillar det evenemang som jag just nu får ta del av. Och organisationen kring det. I år fick vi en välgjord katalog redan på båten, som dessutom finns som app. Det är lätt att planera seminarier och att hitta dem. Sen får man ju hjälp av kollegor och vänner att hitta desto fler mötesplatser. Samtidigt måste man själv hitta mixen av seminarier och mer informella möten, luncher osv. Det är ju viktigt att ha roligt också, att hitta tiden att få träffa parti- och Alliansvänner från övriga landet, och ibland bara få ta en glass och njuta av lite sol.

Nu har vi tre dagar kvar innan fastlandet väntar och en välmatad visfestivalsvecka hemma. Många från mitt parti åker hemåt redan idag, men en liten tapper skara är kvar så vi hoppas på fler roliga och givande sammankomster!

Sen är det bara att ladda om inför nästa år och ett Almedalen som rustar för val!

Och så vill jag såklart tacka Elin, Annicka, Fredrik, Susanne, Calle, Kalle, Ola, Joakim, Erica, och alla andra vänner för helt fantastiska dagar på Gotland!