Landstingsmajoriteten – var god dröj…

Snart har det gått två veckor sedan jag fick veta, ryktesvägen, att Unga vuxna i Västervik hotas av stängning i mars. Vi var många som nyttjade kontaktnät för att få veta vad som gäller, vem som beslutat och på vilka grunder. Via media fick jag veta att besked skulle komma i tisdags, för en vecka sedan. Gott så. Självklart ska man jobba transparent och öppet och ha en bra dialog med personal och det nätverk som jobbar med ungdomsfrågor i vår kommun. I helgen pratade jag med personer som har anknytning till Unga vuxna, jag var nyfiken på vad politiker och tjänstemän i landstinget berättat för dem. Svaret var: INGENTING! Man vet inte om man finns kvar om två veckor. Ungdomar ringer och vill boka tider, men hur kan man boka in en tid om ingen vet om man finns kvar? Jag anser att detta är respektlöst.

Än mer respektlöst är det om nu ”någon” tar ett beslut om att stänga. I det läget är det enda acceptabla att öppna ny verksamhet samma dag, här kan vi inte ha några glapp, så som man valde att göra med distriktssköterskorna i t ex Edsbruk och Loftahammar. Där stängde man för 14 månader sedan, verksamheten ska ersättas av e-tjänst enligt landstingsmajoriteten. Men ännu har man inte börjat kika på hur e-tjänsten ska gå till. Personligen är jag nyfiken på hur blodprov och bensår ska skötas via e-tjänst. Men jag är väl bakåtsträvare…

Nej, nu är det dags att visa lite respekt för Unga vuxna-verksamheten i Västervik. Vi har ett beslut om detta i landstingsplanen som togs i november. Vi har belägg för att behålla mottagningen! Våga ta rätt beslut!

Att vara frisk. Är det mitt personliga ansvar?

Igår träffades vi i landstingets hälso- och sjukvårdsdelegation på Oskarshamns folkhögskola. Hela förmiddagen ägnades åt folkhälsofrågor. Hur vi jobbar i länet med folkhälsofrågor generellt, men också hur vi jobbar med dem inom vården.

Vi som bor i Kalmar län mår relativt bra. Men inom vissa områden mår vi sämre, t ex är det vanligare att vi får problem med hjärta och diabetes. Sjukdomar som i värsta fall kan leda till döden, men även nedsatt kroppsfunktion, rörelseförmåga osv. En massiv hjärtinfarkt kan ge fruktansvärda skador på hjärnan. Och detta drabbar inte bara ”gamla” människor, något som min generation tenderar att tro.

Och om man läser på lite om folkhälsofrågor så förstår man fort att det är ganska lätt att försöka navigera runt dessa sjukdomar. Sluta röka, dricka mindre alkohol, äta nyttigare och röra sig lite mer, sk vardagsmotion. I vårt län finns det kommuner där vi sticker ut på ett negativt sätt när det gäller rökning, alkoholvanor och övervikt.

Och även när sjukdomen slagit till så fortsätter våra dåliga vanor att påverka negativt. Många mediciner som vi får vid diabetes, cancer mm måste ges i mycket mycket högre doser, vilket i sin tur ger större biverkningar.

Som politiker börjar jag fundera på hur vi kan göra för att påverka Tjustborna att bli friskare. Personligen är jag i grund och botten kraftigt emot förbud. Det måste finnas vägar att informera, entusiasmera, uppmuntra och belöna medmänniskor som vill leva ett längre och friskare liv.

Själv var jag rökare fram till år 2007. Då försvarade jag cigaretter och rökning ända in i döden, mer eller mindre. Idag känns det absurt, men samtidigt minns jag känslan och respekterar de som röker. Man förtränger skaderiskerna, kärleken till cigaretterna är alltför stor. Hur jag slutade? Dels fick jag av en slump se att en högt uppsatt kvinnlig politiker inom S rökte, jag ville inte göra som hon. Samtidigt hade jag börjat motionera alltmer och det kändes fel.Kroppen började protestera mot rökningen och jag kände mig ofräsch. Sen planterade jag ett mantra inne i huvudet. ”Det är inte så att jag ska göra något ouppnåeligt eller svårt, jag ska bara LÅTA BLI att göra något. Att inte göra något måste ju vara världens enklaste sak”. 18 juli 2007 kl. 9.20. Efter det – inte en enda cigarett.

Idag njuter jag av mina träningspass utan att känna att det stundtals är svårt att andas. Jag slipper trista kommentarer som: åh vad du luktar rök. Jag slipper ursäkta mig i sociala sammanhang för att gå ut i kylan. Och jag slipper köpa dyra cigaretter för tusentals kronor om året. Jag njuter av att kunna åka på semester för de pengarna istället.

Åter till folkhälsofrågan: Jag skulle önska att vi hittar ett stort gemensamt engagemang för att vi ska bli friskare. I en drömvärld skulle vi politiker inte behöva prata om det överhuvudtaget. I en drömvärld skulle vi alla hjälpa varandra för att leva ett friskare liv. Men hur kommer vi dit?

Vem tar besluten egentligen?

Läser i dagens vt att landstinget idag, tisdag, ska ge besked om om Unga vuxnas framtid. Jag fick vet läget i mitten av förra veckan, sedan dess har vi jobbat stenhårt för att få veta vad som gäller. Personalet undrar självklart vilken framtid deras verksamhet har, ingen svarar. Ungdomarna undrar givetvis också. Ingen svarar. Tiden går.

Samtidigt blir jag, som politiker, fruktansvärt irriterad. I vår landstingsplan står det att vi ska ha denna verksamhet, och generellt sett ska alla verksamhets- och strukturförändringar tas på politisk nivå. Efter samtal med ledamöter i psykiatridelegationen har jag förstått att där har inget beslut om strukturförändring tagits. Själv sitter jag i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Där har heller inget beslut om förändring tagits.

Då ställer jag mig frågan: Finns det något annat politiskt beslutande organ i landstinget som jag inte känner till? För ett år sedan försvann ju ett tiotal distriktssköterskemottagningar i hela länet, bl a i Edsbruk och Loftahammar. Vem som tog det beslutet är det fortfarande ingen som vet. Jag var inte med och gjorde det i alla fall. Vem i hela fridens namn tar besluten?

Måndagar är nog veckans bästa dag…

…eller tisdagar kanske, eller är det onsdag? Ja hur tänker jag nu?

Jo, på måndagar börjar dels veckan, jag jobbar i Kalmar hela dagen med ett toppenAlliansgäng i landstingshuset. Mycket politik och många härliga vänner! Men på måndag kväll är det också dans på Träningsvärk1, Afrodans! En helt underbar träningsform, särskilt mörka vintermånaderna. Man blir varm, tar ut sig i hela kroppen, trötta kontorsaxlar blir som nya igen och musiken gör att man fyller på energi som räcker länge. Många gånger är jag så trött innan passet, efter en lång mörk bilresa hem, men när jag väl är klar går jag och lägger mig med ett leende!

Tisdag och onsdagar då? Ja då är det Just dance på samma Träningsvärk1, träning där man gör sitt yttersta för att åstadkomma något brilljant i de mest skilda dansstilar som hip hop, burlesk, jive, bollywood, salsa eller varför inte Travolta-disco. En helt underbar träningsform för både kropp, hjärna och själ!

Så för mig – som spenderade all min fria tid under större delen av min uppväxt  i en danslokal – är detta optimalt som träningsform. Rekommenderas verkligen oavsett om du har erfarenhet eller bara är en nyfiken nybörjare.

Träning ska ju vara roligt, det ska vara något som man längtar och ser fram emot. För oss som har stillasittande jobb är det dessutom en nödvändighet om kropparna ska hålla ett helt arbetsliv.

Just nu ser jag också fram emot lite bättre (mindre vitt) underlag ute så att jag får börja med mina morgonpromenader igen, jag älskar att gå ut tidigt och promenera med en bra bok i hörlurarna! Även detta är en jättebra träningsform för både kropp och själ, läsa och motionera samtidigt! Klockrent. Dessutom är det ju jättelätt att köpa böcker och tanka ner i mobilen!

Nej – nu ska jag sjunka ner i soffan med en knäckemacka och lite gott the! Ha en fantastisk vecka!

Unga vuxna – helt oviktigt?

 

För två dagar sedan fick jag höra ett oroväckande “rykte”. Jag fick signaler från flera håll att beslut tagits någonstans om att stänga ner Unga vuxna-mottagningen här i Västervik i mars. Unga vuxna är en samverkan mellan landstinget och kommunen, för att tidigt fånga upp psykisk ohälsa hos våra unga och hindra att de ramlar mellan stolarna. Just samverkan mellan t ex kommuner och landstinget är något som många efterfrågar inom fler verksamheter, så vi har varit mycket stolta över denna verksamhet. Och nu ska den tydligen försvinna.

Dagen innan hade vi landstingsstyrelse i Kalmar. Där redovisades resultat och fina siffror för måluppfyllelsen gällande köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Men inte ett ord om att Unga vuxna skulle stängas. S-V-Mp radade upp hyllningskörer för att det går så bra inom psykiatrin. Men inte en enda av dem hade den goda smaken att berätta om Unga vuxna. Hade det inte varit demokratiskt riktigt att informera och öppna för en diskussion i frågan, istället för att smyga med beslutet?

Jag citerar landstingsplanen som vi antog i november: “Speciellt fokus kommer under planperioden att läggas på barns och ungas psykiska hälsa. Förekomsten av psykisk ohälsa bland barn och unga ökar. Undersökningar visar att en ökande andel barn och unga har symtom som oro, ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter.

Tidig upptäckt och behandling är särskilt viktigt när det gäller barn och unga med psykisk ohälsa. Detta arbete följs upp med hjälp av folkhälsopolitiska planen.

Samverkan med kommunerna är viktig och måste enligt Socialstyrelsens föreskrifter tydliggöras i skriftliga överenskommelser mellan kommuner och landsting.”

Själv är jag en av dem som tycker att Unga vuxna-mottagningar borde finnas i alla kommuner i länet, men där verkar vi i Alliansen vara skrämmande ensamma. Och jag tycker att vi måste blir mycket mycket bättre på att hitta fler vägar där vi samverkar i kommunen och landstinget. Ett av de sätt vi inom (M) lanserat och som antogs i landstingsplanen är att skapa en Ungdomshälsa. Där skulle ungdomsmottagningen, Unga Vuxna och kommunens elevhälsa kunna samlas under ett gemensamt tak. Vi skulle då få en väg in i vården för våra ungdomar. Vi måste våga sluta vara byråkrater och paragrafryttare och göra det som är bäst för våra ungdomar. Sjukvårdsfrågor är allvarliga och viktiga frågor. Jag vill hävda att det är de viktigaste, många gånger är det liv eller död som står på spel. Så jag uppmanar er alla att också reagera emot nedläggningen av en viktig del inom barn- och ungdomspsykiatrin. Nu ska vi satsa istället! Eller hur?

Femton mil från landsting till kvinnligt företagande

Nu kan man nog säga att den politiska terminen kommit igång ordentligt. Härligt. Samtidigt full fart på Skatteverket. Också härligt!

Idag har vi haft landstingsstyrelse i Kalmar med bokslut (plus 2012 med hjälp av återbetalning av pensionspengar, en skattehöjning på 110 miljoner och kömiljardspengar på 50 miljoner).

Ett av ärendena var en skrivelse från bl a pensionärsföreningar i Oskarshamn, som vill se att våra hälsocentraler skulle kunna ha mobila distriktssköterskemottagningar ute på landsbygden. Många patienter som behöver hjälp med såromläggningar, provtagningar mm måste annars åka långa resor till en hälsocentral för att få hjälp. Detta känns inte bra i ett län med en allt äldre befolkning. Vi måste våga testa nya sätt att arbeta för att ge våra gamla trygghet. Men icke. Det blev tvärnej från majoritetens sida. Synd.

Men jag tror att frågan kommer att fortsätta dyka upp – i alla fall med oss i Alliansen som avsändare.

Väl hemma från Kalmar var det dags att gå till en nätverksträff med ett stort, glatt gäng med kvinnliga företagare från hela kommunen. Lite pirrigt, jag har aldrig varit där innan. Dessutom är jag ju inte företagare, hur skulle det tas emot. Men det var inga problem, jag och min partikompis Elin blev väldigt väl omhändertagna. Och vilket härligt gäng. Kvinnor i alla åldrar, nya företagare, erfarna företagare, alla från  olika branscher. Och vilka fantastiska resor de har gjort. Elin och jag var nog rätt överens om att dessa kvinnor är riktiga hjältar, för dem är ingenting omöjligt.

Fick jag ut något av det då, som politiker. Absolut! Dels lite ros och lite ris gällande våra reformer och beslut. Men viktigast av allt – ytterligare en liten glimt av hur världen ser ut, vad andra människor tycker är viktigt och förmånen att få bli berörd av dessa berättelser.

Stort tack för en riktigt energigivande och inspirerande kväll!