Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

En kväll med existentiella frågor

I går var jag på nätverksträff på Campus i Västervik, arrangerad av S:t Lukas. Dessa närverk är oerhört givande och vi ses någon gång i halvåret. Här träffas representanter från kyrkan, politiker, tjänstemän som jobbar med sociala frågor, kultur- och fritidsfrågor, ungdomsverksamhet, studieförbund, BRIS  och många fler. Det blir alltid långa, intensiva diskussioner om hur vi – i det stora och det lilla – kan förstå och förenkla unga människors liv.

I går var prästen och familjeterapeuten Lasse Alerås från Marstrand gästföreläsare. Temat var ”Hur för vi existentiella samtal med unga?” Hur svarar vi på frågor som: Gud, vem är du? Vem är jag? Vad händer när jag dör? Varför lever jag?

Lasse vittnade om att vi svenskar, oftast, har väldigt svårt att över huvud taget närma oss dessa svåra frågor. Vi är så otroligt rädda för att inte ha det rätta svaret. Men inte ens Lasse, som jobbat med detta i många år, har de rätta svaren. Vad vi måste lära oss är att bara finnas tillgängliga och lyssna, särskilt vi vuxna. Och särskilt när vi träffar unga människor som drabbas av kriser eller bara allmänt grubblar över livet, döden och allt annat. Vi vuxna måste lära oss att ingen av oss är perfekt, och det ska vi inte vara. Good enough – räcker alldeles utmärkt!

Länge (i alla fall sedan de gamla grekerna, http://www.faktoider.nu/sokrates.html) har man gnällt och förfasat sig över dagens ungdom… Lasse tog upp även detta. Att vi i vuxenvärlden måste sluta sätta ett likhetstecken mellan ungdom och problem. Sluta generalisera. Det man möjligen kan gnälla och förfasa sig över är dagens vuxna. Har vi en vuxenvärld idag som vågar ta ett personligt ansvar, som vågar föra tuffa samtal, som vågar sätta gränser? I många sammanhang upplever jag att man gör det lätt för sig genom att i stället skylla problemen på våra olika samhällsinstitutioner, skola, barnomsorg, skolsköterskor, BUP osv. Dessa är ju ett komplement till den informella vuxenvärlden, den som består av föräldrar, farmrar, morfrar, vänner, grannar, mostrar, mammas kollegor osv. Det är ju den nära kontakten som ger det stora värdet i en ung människas liv. Att man saknar en farmor kan aldrig en kurator ersätta. Att mamma har fullt upp med att förverkliga sig själv, det kan inte någon lärare i världen fixa…

Jag tror inte att det är några konstigheter att finnas för våra unga. Håll ögonen öppna, var lyhörd och ta varje chans till ett samtal med ungdomarna i din närhet. Du kan till och med lära dig något nytt!!


Lämna en kommentar

Skönt att få rätt ibland…

Strax efter nyår skrev jag en insändare i VästerviksTidningen och på den här bloggen http://www.vt.se/opinion/debatt/?articleid=6264138

Idag sitter jag med S-V-MP-budgeten för 2013-15 i min hand och vad hittar jag där? Jo, en satsning på nya lokaler för hälsocentralen i Gamleby. Härligt att man förhoppningsvis gör en satsning i norra kommunen. Ja, sen får vi se om det blir verkstad också – inte bara vackra ord i en landstingsplan…

I samma dokument signalerar man även om förändringar för vårt vårdval (SVMP: Hälsoval). Dels kommer man att undersöka ett samarbete över länsgränserna, gott. Idag har vi ju avtal med andra länder inom EU så inom landet borde detta inte vara ett oöverstigligt problem. Dessutom  kommer man att arbeta fram en glesbygdsersättning till vissa vårdvalsenheter för att kompensera de geografiska skillnaderna i vår avlånga och glesbefolkade län. Jag hoppas innerligt att min hemkommun kommer få en mer rättvis vård efter en sådan reform.

Nu är det bara att hålla alla tillgängliga tummar för att detta blir verkstad och inte bara en massa vackra ord! Jag lovar att återkomma i frågan!


Lämna en kommentar

Knökafullt!

Sitter just nu i Folkets park i Oskarshamn (inomhus tack och lov – vilket busväder). Flera lokala patient- och medborgarorganisationer har bjudit in till en hearing om rättvis vård i hela länet – och just idag Oskarshamn. Mötet började klockan två och det är helt fullsatt. Man kan ju tro att det bara är pensionärer som tar sig tid för detta, men tro det eller ej – här är folk i alla åldrar representerade. Och de är inte få, vi uppskattade nyss antalet till mer än tvåhundra personer…Helt fantastiskt! Det viktiga är då att vi förtroendevalda tar detta stora intresse på allvar att vi väljer att lyssna på folks tankar, idéer och känslor. För hur ofta efterlyser vi inte medborgarengagemang? Hur ofta vill vi inte hitta vägar för att lyssna på våra medborgare. Idag har vi ett gyllene tillfälle. Nu får vi också hoppas på att eftermiddagen bjuder på dels berättelser från verkligheten, men också någon slags besked om verksamheterna i Oskarshamn från politiken.

Två timmar in i hearingen börjar publiken vädja om raka besked, om ambulansen, om akuten, om kirurgen och den palliativa vården.  Inte så mycket till svar, men man väljer att skryta om världens kanske bästa ambulansvård. Jo tack, de som bor i Högsby och har en mediantid på 20 minuter innan ambulansen kommer håller nog inte riktigt med.  Tyvärr tycker jag att majoritetens svar är rätt så svamliga, mycket tjusiga ord men väldigt lite verkstad. Jag kan tycka att våra länsbor förtjänar bättre. Precis nyss, efter ca 2,5 timmar vänder sig damen som sitter framför mig om och säger: Vad vill de egentligen, vi har ju inte fått några svar alls…. Dåligt betyg svmp, illa.

20121015-143752.jpg


Lämna en kommentar

Återförening…

Idag tog jag en långpromenad efter några timmar i bilen och några riktigt bra möten. En av mina favoritrundor är från centrala Västervik, ut till Lysingsbadet, runt hela campingen längs havet och sen hem igen. Det är en härlig runda, och nu på hösten förändras omgivningarna från dag till dag.

Under vinterhalvåret hyr man ut vinterbonade stugor på Lysingsbadet till Migrationsverket. Verket lider just nu av en enorm brist på bra, vinterbonade boenden för alla flyktingar i behov av hjälp. Just nu anländer det flyktingar varje dag till Lysingsbadet, från hela världen. Man tror dock att de flesta kommer att vara syrianer denna vintern. Och visst känns det bra, att som västerviksbo kunna hjälpa folk som söker skydd och tak över huvudet. Och just nu – när vi får se fruktansvärda bilder på nyheterna från Syrien varje dag – känns det självklart att vi ska göra vårt yttersta för att ge människor på flykt en fredlig tillflyktsort.

Just idag såg jag en liten familj stå vid parkeringen med obeskrivligt förväntansfulla ansikten. När jag sedan mötte dem en stund senare hade en buss med nyanlända kommit. Och i den bussen fanns deras anhöriga. Vilken oerhörd lycka dessa människor måste känna! Jag kände själv hur berörd jag blev. Tänk själv att få fly från bomber, våld och mördande hals över huvud, till ett okänt kallt land. Bli placerad i en liten stuga på en vintertom camping. Du får leva varje dag i ovisshet om du får stanna, vart ska du ta vägen sen, vad har hänt hemma?  Och efter några veckor få återse dina kära som du förlorat någonstans på vägen….

Som sagt, det var nära att det kom en tår när jag såg deras återförening idag. Jag hoppas att fler får uppleva detta. Jag hoppas att alla vi i Sverige ställer upp nu när så många har det så svårt. Och att vi plockar fram så mycket empati och förståelse som vi bara förmår. Idag är jag mer stolt än vanligt över att vara Västervikare! 


Lämna en kommentar

Höst och ressugen

Nu börjar det bli mörkt och kallt utanför, löven blir allt mer röda och snart Sverige helt kalt. Då börjar man längta bort… I våras blev det två veckor i Sri Lanka, en riktigt häftig resa, vilket land och vilka människor! Samtidigt blev jag väldigt sugen på att åka tillbaka till Arrial D’Ajouda i Bahia, håller på och läser en Jo Nesbø-roman just nu där delar av handlingen utspelar sig just där. Vad härligt det är att verkligen se allt framför sig så verkligt.

Ja, resor är väl det som jag tenderar att prioritera, trots att det är urtrist att spara och prioritera bort inköp och nöjen. Men just den där starka upplevelsen man får i andra länder, nya situationer och bland nya människor är ovärderlig. Och till skillnad från många så  får jag i princip aldrig hemlängtan, jag avskyr att åka hem. Men jag ska väl erkänna att det är rätt gott att få sova i min egen säng och duscha i min egen dusch.

Ja, vi får vl se om jag lyckas boka något även i höst, det blev ju mest extrajobb på semestern i somras så någon vecka eller två borde jag väl kunna unna mig senare i vinter! Nu får jag börja med att försöka njuta av de (föroppningsvis) varma och soliga höstdagarna som ligger framför oss.