Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Ut med det gamla – in med det nya!

IMG_0843Nyår. En dag som de flesta ser som festlig, andra lite ångestfylld. Ett år ska summeras, avstamp ska tas för det som komma skall. Förväntningar blandas ibland med såväl tillfredställelse över det som faktiskt har skett, som besvikelse över det man inte hann med.

Att summera ett helt år är svårt, mycket hänger på dagsformen – vad snurrar runt i mitt huvud just idag? Men jag ska försöka.

Ute i världen har den ekonomiska krisen fortsatt att välla fram, olika länder har valt att hantera den på olika sätt. Och visst drabbar den oss, ekononomiskt och mentalt, många är oroliga. Den ofattbara situationen i Syrien är ännu värre, många gånger tror man inte sina ögon när bilder och filmer visas. Jag kan inte annat än hysa ett hopp om att läget lugnar sig där under året som kommer. Skolskjutningen i Newtown berörde mig väldigt mycket, så många små barn, så ofattbart. Flera gånger under julhelgen har jag funderat på hur familjerna har det, julen måste ha varit förfärlig för denna lilla stad.

Här i Sverige minns jag en förfärligt kall och grå sommar – suck. Jag minns alla SD-diskussioner under hösten (finns blogginlägg här om det). Och jag kan fortfarande betrakta vårt Sverige som ett land som så här långt klarat sig undan de allvarligaste skadeverkningarna från den ekonomiska kris som rasar i  vår omvärld.

Här i Västervik har nyhetsflödet dominerats av vår egen ekonomiska kris, med åtgärdsprogram som bl a nedläggningar av våra minsta skolor. Detta ledde till att den femklöver som regerat Västervik de senaste tio åren splittrades. Flera allianskompisar vill nu höja skatten. Trist nog så förs denna debatt i kronor och ören och folk som hör att skatten bör höjas med en krona tänker att en krona kan jag nog klara mig utan. Vad dessa partier helt missat att berätta är hur många gånger man ska betala sin krona… För en undersköterksa kommer det att handla om ca 3 000 kr per år mer i skatt. För en ung människa som precis fått jobb inom t ex handeln och har en lön på under 20000 kronor och precis har så hyra och räkningar kan betalas kommer detta leda till att man måste få bidrag för att kunna överleva. Min fråga till skattehöjarpartierna blir då: vad tjänar kommunen på att få ut fler i bidragsberoende? Har de räknat på detta? Var är kalkylen? Har de frågat en genomsnittlig lärarfamilj vad de kommer att ta bort motsvarande de ca 7 000 kr som de ska spara på varje år? Bio? (mindre anställda på Biostaden=fler i bidragsberoende). Fredagspizza? (färre anställda på pizzeriorna=fler i bidragsberoende). Färre leksaker eller sportutrustning till barnen? (färre anställda i våra butiker=fler i bidragsberoende). En skattehöjning är inte så enkel som skattehöjarpartierna vill få den att verka. Dessutom vill de ha kortsiktiga tillfälliga höjningar, hur ska de kringå kommunallagen för att genomföra detta? Jag tror att vi kommer att lyckas genomlysa vår ekonomi och hitta tillbaka till kärnuppdraget. Att vård, skola och omsorg om våra medborgare ska fungera och att vår lilla fina stad blir ännu bättre. Jag ser personligen fram emot detta!

Personligen har jag haft ett fantastiskt år, full fart, vilket jag älskar! Vissa veckor har varit helt galna, man bara jobbar och jobbar. Det kan inte bli mycket bättre med tanke på hur roliga jobb jag har. Vi har genomfört stora förändringar på Skatteverket, många nya arbetskamrater och många utmaningar. Och mitt jobb som politisk sekreterare har också snurrat på, jag har börjat få grepp om den politiska världen i landstinget. Och parallellt med detta känner jag att jag har mognat som politiker, hittat ett själförtroende och en liten gnutta säkerhet har börjat skönjas. Enda smolket är nog att det fortfarande finns en del negativa människor som inte kan ge positiv feedback och uppmuntra. Nej, istället får jag fortfarande höra att jag jobbar för mycket, att jag är för ambitiös, att jag vill för mycket. Jag kan inte annat än beklaga att människor uppfattar detta som negativa egenskaper. Själv tänker jag vandra in i 2013 med ett glas bubbel i handen, och jag tänker fortsätta jobba för mycket, vara för ambitiös och ja, jag kommer att vilja alldeles för mycket även nästa år! Och resa, jag måste verkligen resa mycket mer!

Ut med det gamla, in med det nya!

Skål och gott slut och ta hand om varandra!


Lämna en kommentar

Jante – snacka om en fin gammal svensk tradition

Har precis börjat läsa boken ”Att överlista Jante” av Tomas Gunnarsson. Riktigt intressant läsning, i början beskriver han vad Jante är och var det kommer i från. Jante börjar på 1600- talet i brukssamhällena, för att man skulle veta sin plats gentemot patron. Sen kom jordbrukssamhället där bönderna kollektivt skulle hjälpa varandra att bruka sina jordar – mycket viktigt att ingen var eller kände sig bättre än någon annan. Under 1800-talet fick alla folkrörelser fäste och där rådde också kollektivismen, och därmed förbud mot att vara annorlunda. Kronan på verket blir sen Per-Albin Hanssons folkhem, där utrymme för duktigare, mer ambitiösa, smartare människor inte gavs. Efter det har vårt folk tagits hand om, skyddats och invaggats i fullständig trygghet – mot betalning så klart; vår egen och andras tro på oss själva. Idag tror ovan nämnda författare att det faktum att Jante nu krockar med vår ambition att vara hemgourmetkockar, landskapsarkitekter i radhusmiljö, maratonlöpare och beresta, belästa och mycket annat, då mår vi dåligt. För vi ska klara allt detta och samtidigt mumla mantrat: jag ska inte tro att jag är något, ej heller att jag klarar något och vilken sekund som helst blir jag avslöjad…

Mycket intressant läsning så lång. Det ska bli roligt att läsa de resterande två tredjedelarna av boken och få ett svar på hur jag får tag på min egen Jante och i vilken soptunna jag kan slänga den!

20121210-220409.jpg


Lämna en kommentar

Medmänsklighet och humanism – inga konstigheter

Idag har vi alla kunnat läsa om pepparkaksgubbegate, och förfärats över detta (ett barn som ville vara pepparkaksgubbe i luciatåget fick inte vara det för att sången kunde vara stötande), senare på dagen gick man ut med att det bara var ett missförstånd och att pepparkakorna till fikat tagits bort för att något barn kunde vara allergiskt.

Många människor som arbetar mot rasism och trångsynthet tenderar tyvärr att göra liknande aktioner för att visa sin sympati för t ex invandrare. Och detta är inget annat än en björntjänst. För varje gång som vi förbjuder vår nationalsång på skolavslutningar, censurerar 60 år gamla barnböcker, försöker dölja och snudd på skäms över våra seder och traditioner, varje gång vi gör så plockar främlingsfientliga krafter hem en miljon bonuspoäng och sympatier.
Jag tror inte att vi löser problemet med främlingsfientlihet genom att byta namn på negerbollar eller låtsas att Pippis pappa inte var negerkung. Inte heller genom att be om ursäkt för att vi firar vår nationaldag.
Jag tror inte heller vi löser det genom att bedriva hetsjakt på sd.

Jag tror att vi helt enkelt måste börja prata om vad vi har för problem i samhället och hur vi vill lösa dem, vi måste prata om varför det finns folk som inte vågar ha en pepparkaksgubbe i luciatåget, vi måste prata om vilket samhälle vi vill ha där alla har en självklar plats, där vi tillåter ritualer och seder oavsett om de är svenska, iranska, tyska eller kurrekurreduttiska.
Jag tror att öppenhet gentemot det nya och okända berikar och stärker oss, inte att vi stänger in oss och förminskar våra traditioner och vanor.
Kanske dags för en mer avslappnad attityd till såväl det svenska som det som kommer från andra kulturer, då tror jag i alla fall att mycket av dessa stolligheten skulle försvinna av sig självt.


Lämna en kommentar

Var positiv mot världen och den skall vara positiv tillbaka!

Läste i dagens VT en krönika av Rikard Ekholm som just nu bor i USA. Han reflekterade över hur vi svenskar verkar ha ett problem med att lyfta blicken, se våra medmänniskor i ögonen och säga ett rungande: HEJ! Eller vår fobi för att småprata med grannen, brevbäraren, ICA-kassörskan, eller vilka andra, för oss relativt okända människor, som vi ”drabbas av” i vår vardag.

Jösses vad jag kände igen mig i den beskrivningen – förr! För jag har aktivt jobbat med mig själv de senaste åren för att våga bryta detta trista svenska mönster. Ja, jag betraktas säkert som lite småstollig ibland som efter att ha handlat en kaffe på Pressbyrån också lyckats luska ut att hon i kassan ska tapetsera om hemma till helgen. Men det är också härligt när man träffar gamla grannar på stan och får en stor, varm kram!

Men om ni lägger stollighetsfaktorn åt sidan, och mest rädslan för denna, så väntar ett underbart liv! För herregud vad man får tillbaka! Livet blir helt plötsligt ett äventyr, man vet aldrig vilket samtal man kommer att landa i en helt vanlig novembertisdag, vad mycket nya insikter man kommer till och vad mycket man får lära sig om andra!

276

Så mina vänner: lägg den svenska, missklädsamma och rätt tråkiga blygseln i en malpåse långt nere i källaren och gå ut i världen, med lyft blick och säg hej till några okända människor varje dag! Det är den billigaste investeringen ni kommer att göra på mycket lång tid!