Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Snart är det första advent

På söndag är det första advent. Det har nog inte undgått någon. På sina ställen har man redan hunnit riva av skyltsöndagen förra helgen, och IKEA har väl haft julstämning sedan augusti.

För mig är det just första advent som är startskottet för julfirandet. Jag har väldigt svårt för att börja smygfira jul tidigare. Det känns som att vi riskerar att späda ut stämningen då. Däremot tycker jag att det är väldigt trivsamt med alla ljusslingor som lyser upp våra mörka trädgårdar redan i november. För vi är ju så otroligt beroende av ljuset den här årstiden. Just ordet advent betyder ankomst. Vi väntar på julhelgen och att det lilla jesusbarnet ska landa i sin krubba. Men i vårt moderna samhälle så tror jag att det finns så många fler ankomster som vi väntar på den här tiden.

Vi tar oss igenom en lång, ständigt mörknande höst. De flesta jag känner upplever hösten som stressig, ofta med november som en grande finale.

IMG_2164

Ett adventspyntat Larmtorg i Kalmar

Då kommer första advent. Vi börjar pynta hemma. Sätta upp stjärnor och ljusstakar i fönstren. Värma på glöggen. Doften av pepparkakor och lussekatter sprider sig i hemmen. Vi går på julbord och luciatåg. Suckar lite och småler över hur stressigt det är att handla julklappar. Men innerst inne gillar vi det nog lite…  Sen kommer julhelgen. Ledigt flera dagar i sträck. Somliga tar ledigt i flera veckor.  Vi avsätter tid för att umgås med våra närmaste, tar det lugnt och umgås. Andra jobbar inom vård och omsorg exempelvis, där de gör sitt yttersta för att skapa en varm stämning för sina patienter och gamla. Vi ska minnas hur viktigt detta är för många människor.

Efter det kommer nyår. Vi planerar menyer, klär oss fina, köper fyrverkerier och tackar av det gamla året och drömmer om hur det nya ska bli.

Men i min värld är nog det bästa av allt när januari kommer till oss. Dels är det början på något nytt och fräscht. Lite spännande. En ny almanacka ska invigas. Men bäst av allt är ändå januariljuset. Jag vet inte varför, om det är inbillning eller ett verkligt fenomen.

Så på söndag när jag tänder första ljuset i adventsstaken, så är det en solig och klar januaridag som just jag väntar på.


Lämna en kommentar

Bron

Öland sett från Kattrumpan

Öland sett från Kattrumpan

Många av oss har väl besökt Öland på somrarna. Strålande dagar i Borgholm, på Solliden eller i djurparken t ex. Men Öland är nästan ännu finare på vintern och hösten. Att promenera längs östra kustsidan och se isformationerna som havet format, det karga landskapet som står sig i stormar och fåkar. Att promenera en vinterdag genom de gamla byarna och gårdarna är en upplevelse, och med lite fantasi kan man föreställa sig hur det var att leva här förr i tiden. Öland var isolerat, särskilt vintertid. Det är inte svårt att begripa att livet var en utmaning. Men sen kom bron på sjuttiotalet. Idag finns en koppling mot fastlandet, vilket gör att exempelvis Mörbylånga kommun börjat blomstra ordentligt. Unga familjer vill bo här, det är tryggt och välskött. Den lilla staden. Men samtidigt kan man ta bussen tio minuter till Kalmar. Vilken möjlighet.

Den här veckan är jag på plats i Kalmar med anledning av vår landstingsfullmäktige och i morse tog jag en tidig morgonpromenad längs vattnet. Då såg jag den strida strömmen av bilar över Bron. Och insåg vad viktiga broar är för oss. De leder till jobb, till fritid, till dina nära och kära och de leder till framtiden. Jag är säker på att vi måste satsa på att bygga fler broar i vårt län. Även om det är på land. Vi måste finna smidiga vägar till arbete och till studier. Såväl på asfalt, som räls och via fibernätet. Än är vi inte där, många jobbar hårt för det. Men vi måste jobba hårdare. Mycket kan vi i länet göra själva. Kommunerna måste göra mycket själva. Men viktigast av allt är att vi får fler infrastruktursatsningar från statskassan i länet. Vi har en E22 som har alldeles för många 50-sträckor genom små samhällen. Vi har tåg som inte riktigt går alla dagar eller hela vägen fram. Vi har hela byar som inte har tillgång till bredband, vilket hindrar de som bor där att driva företag eller utbilda sig på nätet.

Nu är det dags att vi tillsammans mobiliserar oss och börjar bygga fler broar i vårt län. Mellan orter, mellan stad och land och mellan människor.


Lämna en kommentar

När politik kan göra skillnad

Idag laddar vi Moderater i landstinget för två dagars landstingsfullmäktige. Bland annat kommer man höja skatten för att täppa till flera års dålig ekonomi, men nu väljer man att skylla på sittande regering istället för att ta ansvar för sina egna missar.

Från allianspartierna kommer runt sextio förbättringsförslag, några av dem antogs av landstingsstyrelsen för några veckor sedan. Men det mesta avslogs. T ex vill man INTE verkställa beslutet från 2006 om samlade palliativa vårdplatser i Västervik. Man vill INTE ha några barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i Västervik. Man vill INTE att vi ska ha äldreteam på länets tre sjukhus.

Dock har vi genom idogt lobbyarbete lyckats med att få 90-sekundersambulanser på alla stationer, även i exempelvis Gamleby. En riktig trygghetsfråga som jag, personligen, har jobbat hårt med under året.

Tyvärr får vi inget gehör för vårt förslag om att integrera primärvårdsjourer med akutmottagningarna i länet. Under många många år har mycket arbete lagts ner på att få ”rätt” patienter till akutmottagningarna. Idag är en stor andel patienter som skulle gått till sin vårdcentral. Men hur lätt är det som patient att veta var man hör hemma? Därför har vi ett förslag om att på akuten skapa en dörr för verkligt akut sjuka och en för de som är primärvårdspatienter. I Oskarshamn är detta gjort under året och fungerar bra, varför inte ta det vidare?
För det är ju ändå patientens fokus som måste utgöra grund för vilka politiska beslut vi tar. Inte att ett landstingsråd från vår landstingsmajoritet säger i landstingsstyrelsen att de är på ”fel plats”.
Nu laddar vi för två intressanta och spännande dagar och vi finns på webben på: http://www.ltkalmar.se

20131126-164116.jpg


6 kommentarer

Fullmäktige. Ett one hit wonder eller en demokratisk rättighet?

 

För ganska exakt två år sedan skrev jag en motion om att man bör websända landstingsfullmäktige (och styrelse). Detta har nu utretts och sedan besvarats och på onsdag och torsdag denna veckan ska sittande majoritet i fullmäktige, S, V och Mp, våga sig på en testsändning. Idag har väldigt många små och stora kommuner och landsting websändningar, en del väldigt enkla andra mer avancerade med intervjuer och liknande. Men man har valt att ge medborgare och media rätten att delta på fullmäktige. I vårt avlånga län är det inte helt okomplicerat för den intresserade att vara med på ett fullmäktige, med en restid på två timmar  – enkel resa. Samtidigt känner vi som är förtroendevalda att det är svårt att väcka ett större intresse för just sjukvårdsfrågor. Då är det faktiskt en klädsam signal från de styrande att man är beredd att släppa in den breda allmänheten på våra möten.

 

Men nu ska jag inte gnälla mer. Om två dagar får vi vår websändning. Dock med ett förbehåll från de som bestämmer. Om inte många tittar (hur många är det?) blir det inga fler sändningar från Kalmar läns landsting. Det anses vara för dyrt och till alltför lite nytta. Så nu uppmanar jag er att slå på datorn på onsdag och passa på att ta del av vår politik. Vem vet. Det kan vara sista gången. Och första.

IMG_0087


1 kommentar

Facket vaknar upp

IMG_4256Idag klev HRF – Hotell- och Restaurangfacket ut ur skattehöjarträsket genom sin ordförande Ella Niia. Hon berättar i DI att oppositionens trägna slit för att höja momsen inom restaurangbranschen är lönlöst. Även HRF har insett att höjningen skulle leda till fler svarta jobb, och i förlängningen fler anställa inom dessa yrken som står utanför pensionssystem och skyddsnät. Dessutom har facket noterat att antal konkurser har minskat i branschen. Gott så.

Men ändå framhärdar Löven och Co att momsen ska höjas, det känns mest som något som de måste tycka, bara för att vara lite emot. För varför skulle dessa människor gilla att fler unga i början av sitt arbetsliv fastnar i svartjobb? På vilket sätt tycker dessa människor att det gynnar unga människor att fler företag inom restaurangbranschen går i konkurs?

Jag har personligen jobbat av och till inom restaurangnäringen sedan 1986, och ja, det händer att jag tar ett arbetspass på någon av restaurangerna i Västervik under högsäsongen. Dels för att det är kul att jobba med unga människor, och dels för att behålla kompetensen. Och det är bra att ha den. För ca fem år sedan hamnade jag mellan jobb i två månader och kunde då betala räkningar och mat genom att servera, istället för att t ex gå på a-kassa. Idag är många krögare i Västervik goda vänner till mig, och de alla understryker vilket driv det blivit i branschen sedan momsreformen.

Så istället för att hitta vägar att höja momsen, tycker jag vi måste se oss omkring och se om det finns mer serviceyrken som vi kan sätta fart på genom säkringar av arbetsgivaravgifter och moms. Fler som jobbar ger mer skatt i den offentliga kassan, och det ger mer pengar till allas vår gemensamma välfärd.


Lämna en kommentar

Ett trist besked

Igår fick vi det oerhört trista beskedet att Akzo Nobel i Gamleby har beslutat att stänga ner sin fabrik. Runt 160 anställda blir utan sina jobb, många familjer drabbas hårt av detta. Dessutom riskerar hela orten Gamleby att drabbas av nedläggningen. I vår kommun och i vårt län är detta tyvärr inget ovanligt. Stora fabriker som en hel ort kretsar och lever kring beslutar att stänga ner verksamheten och som i ett trollslag blir hela bygden som förlamad. Nu får denna förlamning inte drabba Gamleby.  Idag ser vi en enorm kraft i Gamleby och gamlebyborna. Särskilt de senaste åren har man skaffat ett stort, genuint självförtroende. Man vill satsa. Satsa på handel, på restauranger, på sin camping och på en attraktiv miljö runt den gamla hamnen – som ligger ofattbart vackert precis där Gamlebyviken slutar.

För det är ju det som det handlar om för oss som bor i hela Kalmar län: vi går ifrån ett tydligt indusri- och brukssamhälle, via nedläggningar, till en ny tid. Nu gäller det för alla oss att fundera på vad vi har för unika styrkor. Vad kan vi erbjuda som ingen annan kan? När jag pratar med folk som inte kommer härifrån så är förstås det första man nämner vår natur. Vår skärgård, våra skogar och sjöar, Öland, vandringsleder, fiskevatten och mängder av spännande små och stora besöksmål. Vi har Astrid Lindgrens värld, men också mängder av små duktiga entreprenörer som sliter för att synas och lyckas.

Och det är just det som många nämner som vår andra stora styrka i Kalmar län. Kämparandan och att vi kämpar tillsammans. Vi har under åren insett att vi kan inte lyckas var och en för sig om vi ska synas utåt. Vi måste hitta samarbeten och synergier.

Nu gäller det att vi som bor och verkar i Kalmar län dels kavlar upp ärmarna och blir ännu bättre. Och att vi som är förtroendevalda jobbar ännu hårdare med att hitta vägar för att förenkla för alla små och stora företag som vill starta upp här, som vill växa här och som kan göra Kalmar län ännu bättre. För det finns mycket kvar att göra. Vi har fortfarande väldigt snäva strandskyddsregler som gör det mycket svårt att utveckla verksamheter i alla länets kommuner. Vi har fortfarande krångliga regelverk och blanketter som företagare ska kryssa sig igenom. Vi måste fortsätta att hitta vägar för att förenkla för dem som vill driva säsongsverksamhet.


Lämna en kommentar

Kul i Jul i helgen!

Snart är det helg – igen – och den här helgen är det dags för ett av mina favoritevenemang i Västervik: KuliJul! I två dagar tävlar småländska lag i drill, cheer och dans i idrottshallen. Och alla åldrar är representerade. Jag minns för några år sedan då min brorsdotter var med för första gången, hon kan inte ha varit mer än fyra-fem år men hon och kompisen fixade sitt drill-program galant. Att hon överhuvudtaget började berodde på att hon och jag året innan varit på KuliJul som publik och när vi kom hem på kvällen började hon improvisera drill med egentillverkade drillpinnar, misstänkt lika köksslevar och annat. Sen var det bara att kontakta föreningen! Hon hänger fortfarande i och har blivit ett ess på att snurra och kasta drillpinnen och hålla ordning på koreografin. Och nu är även lillasyster med i drillgänget. Riktigt kul!

Samtidigt måste jag passa på att ge en enorm eloge till Anna som i alla år engagerat sig så totalt i Westervik Twirling Troop och som tar hand om de här småtjejerna på ett helt fantastiskt sätt. Hon tränar dem i dansmoment och trixiga kast, sen sitter hon uppe sena nätter och syr dräkter och fixar.IMG_0031

Så – på lördag klockan tio drar det igång. Det är gratis, men köp gärna lotter för att stötta föreningen!