Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Oj! Maj månad bara susade förbi!

Söndag på Gränsö. Sol, vindstilla, båtar puttrar förbi och ejderfamiljerna ligger och guppar vid strandkanten. Idag ska jag försöka vara ledig, reflektera, läsa en bok och förbereda veckan som kommer.

Maj månad har varit en otroligt intensiv, omväxlande och stekhet månad. Det har varit många åtaganden i landstinget, med prostatacancerkonferenser, konferenser kring all cancervård, studiebesök i Blekinge och Kronoberg och ett två dagar långt landstingsfullmäktige. Vi har träffat pensionärsorganisationer, reumatikerförbundet och Svenskt näringsliv.

Och i partiet har vi haft vårt stora Sverigemöte i Göteborg med moderater från hela landet! Vi har jobbat med våra valplaner och skrivit valmaterial. Nu börjar det dra ihop sig, spännande!

På det privata planet har det också varit full aktivitet. Början på månaden gick alla kvällar åt till att förbereda mig inför Göteborgsvarvet, det är bra att ha en piska för att tvinga sig bort från jobbet på kvällarna.

Helgen då varvet gick av stapeln hade värmen riktigt stabiliserat sig, så det var lite nervöst dagarna innan. Skulle kroppen klara värmen? Men med lite långsammare tempo och några fler vätskepauser så kom jag faktiskt i mål. Jag vet att inte alla är superimponerade av min tid, 2.43, men i år ville jag verkligen bara ta mig över mållinjen. Det var skönt att kunna bevisa för mig själv att jag har lite ”pannben” och att jag inte viker ner mig när situationen blir jobbig eller svår. Nu är jag anmäld till 2019 så när den värsta stelheten och höftvärken lagt sig är det bara att köra igång igen!

Bästa stunden i maj var ändå förra fredagen. Då hade jag ännu ett återbesök hos min läkare. Vi ses var tredje månad för att se så att allt är som det ska efter alla cancerbehandlingar för snart två år sen. Den som inte haft cancer kan aldrig förstå den oro och de tankar som man har inom sig veckorna innan. Man kastar sig mellan förnuft, förtvivlan och hopp.

Även denna gång gick allt bra. Jag fick lite hemläxa att jobba mer med att stärka upp musklerna kring bäckenet som tog lite stryk under halvmaran, men annars mår jag bra.

Att komma ut från sjukhuset, i solen, och känna att jag kan fortsätta planera livet, länge länge. Det går nästan inte att beskriva!

Ha en skön söndag!

Malin

Annonser


Lämna en kommentar

Våga tro på dina misslyckanden!

Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb.

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt – så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier.

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick – det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor.

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

En dag värd att fira tycker jag!

Idag, den 4 mars, är det för första gången vi ”firar” den internationella HPV-dagen. Dagen finns för att öka kännedomen dels om HPV-vaccinet och om de screeningprogram som finns för att hitta livmoderhalscancer i tid.

Om det hade funnits ett vaccin när jag var barn, hade jag sluppit månader av cytostatikabehandlingar, strålning och brakyterapier. Jag hade sluppit den dödsångest jag kände och känner de stunder då rädslan att dö i cancer kryper på. Jag hade sluppit värk i höfter, ben och rygg, jag hade sluppit skov av extrem trötthet och andra biverkningar i bland annat urinblåsan. För mig är det otänkbart att inte ge unga tjejer chansen att leva sina liv utan att drabbas av allt detta.

Jag är en av de lyckliga som har överlevt sjukdomen, och jag hoppas och ber varje dag att inte drabbas av återfall. Påfrestningarna på kroppen är tuffa, hur många gånger orkar man med alla behandlingar?

Om jag kan vara en röst för att göra att fler får slippa genomgå den här cancerformen så ska jag skrika allt vad jag kan. Gyncancer har ingen egen rosabandet-månad, det är sjukdomar som vi inte gärna pratar om. Men det är livviktigt att göra det. Därför är den 4 mars så viktig och därför kommer jag att markera den i min almanacka varje år!

 

 


Lämna en kommentar

Första skarpa vallöftet från oss

Nu har vi lämnat in ännu en motion om vikten av att informera kring och erbjuda rätt tester för prostatacancer. Vi har lånat ett koncept från Värmland där man skickar ut information till några åldersgrupper varje år, och där man också erbjuds att testa sig. Detta ger alla män samma möjlighet att testa sig, inte bara de som får möjligheten via t ex företagshälsovård. Faran är annars att de som är pålästa eller har kontakter får bättre möjligheter att upptäcka en cancer i tid. Det är inte jämlik vård. Plånbok eller utbildningsnivå får aldrig avgöra om du har chans att överleva en cancerdiagnos.

Nu hoppas vi att de rödgröna denna gång inser vikten av att öka kunskapen och bifaller motionen. Om inte, så kommer vi att genomföra detta direkt efter valet i september!


Lämna en kommentar

Varför dör flera här?

För 30 år sedan var stroke dubbelt så vanligt som idag. Anledningen är att man nu medicinerar med blodförtunnande läkemedel och arbetar förebyggande vid t ex förmaksflimmer eller högt blodtryck. Och det är ju helt fantastiskt. Att vi i hela Sverige har halverat antalet som insjuknar, tänk om vi kunde ha den utvecklingen inom även cancer?

I veckan kom Socialstyrelsens statiskt kring dödligheten i stroke. Och den minskar också på nationell nivå, de senaste 15 år har den minskat med 40 procent.  Man har tittat på hur många som avlider inom 28 dagar efter insjuknandet. Bäst i landet är Kronoberg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Jämtland där mindre än 24 procent avlider. Tyvärr är Kalmar län sämst i landet, hos oss avlider 30 procent. Detta samtidigt som länets sjukhus fått utmärkelser för bra strokevård! Visst är det besynnerligt?

Den politiska majoriteten verkade vara helt ovetande om detta. Och det håller inte.

Varje år drabbas ca 700 personer av stroke i vårt län och tittar man på dödligheten är den alldeles för hög här i länet och nu måste det till en strategi, en plan, för hur dödstalen ska sjunka. Första åtgärd måste vara en ordentlig utredning. Sen återstår att se om det är avstånden som är för långa, statistikfel eller andra faktorer som spelar in.

 


Lämna en kommentar

Tack!


Vilken vecka det har varit. Efter söndagens blogginlägg om mina upplevelser under och efter min sjukdomstid har jag fått en respons som jag aldrig kunde ana. Jag är positivt överraskad över hur många som visar tacksamhet för att jag delar med mig, jag som trodde att folk inte ville prata om svåra och tunga saker som cancer. Det känns bra. Fortfarande är det inte helt naturligt att säga att en anhörig eller du själv fått en cancerdiagnos – detta trots att de drabbade ska leva med sjukdomen och alla dess efterverkningar under lång tid. Om jag kan driva på för att få ett mer bekvämt och naturligt samtal kring cancer så ska jag göra det.

Vi har också en lång resa att göra kring patientperspektivet, även om mycket har hänt. Många tror att när du är färdigbehandlad då är du ”klar”, vården har gjort sitt. Men så är det inte, det är ju efter behandlingarna som den andra delen av resan börjar. Du har en ny kropp, med lite nya egenheter. I mitt fall är en överkänslig urinblåsa en bieffekt som gör att yrkeslivet kräver lite mer logistik. En kropp som inte alltid orkar ge järnet, ett luktsinne som är överkänsligt och absolut inte klarar indisk mat eller cigarettrök är några andra exempel. Och självklart ett lite mer känsligt psyke. Nej, inget dramatiskt men jag lever nog lite närmre min känslor. Jag är lite mer lättrörd, men kan också vara lite mer lättretlig. Och så ständigt en ofattbar skräck för att bli sjuk igen, att inte ha samma tur utan få en dödsdom. Det går inte att beskriva.

Många behöver hjälp och stöd för att gå vidare. Ibland under lång tid. Därför måste vi rusta vår vård och omsorg för detta. Om vi nu lyckas hjälpa så många att bli friska så ska vi också hjälpa dem att bli helt friska, ja, eller så friska som det går.

Därför måste vi ha tydliga cancercentrum på våra sjukhus, inte bara under behandlingstillfällena utan även efter när kropp och själ ska repareras. Vi behöver ha mötesplatser för patienter, anhöriga och personal.

Nu finns inte det, men vi får tillsvidare använda de digitala verktygen för detta. Denna vecka har jag haft så många stärkande samtal med patienter och anhöriga. Återigen stort tack för det. Nu fortsätter vi tillsammans att kämpa för en bättre tillvaro för alla cancerpatienter! ❤️


Lämna en kommentar

En mustasch kan betyda så mycket

Precis som oktober allt mer förknippas med Rosa bandet – kampen mot bröstcancer, förknippas november med Mustaschkampen – insamling till forskningen mot prostatacancer. För ungefär ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om min motion om att jobba med information för att att få fler att göra PSA-test tidigare och därmed kunna upptäcka cancer tidigare. Tyvärr valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern att besvara motionen och invänta Socialstyrelsens utredning (som skulle ha varit klar i somras).

Kortfattat: inget har alltså hänt i landstinget i Kalmar län för att vi väntar på Socialstyrelsen. Samtidigt har flera län börjat att jobba med att informera män i utvalda åldersgrupper om hur PSA-testet fungerar, vilka riskerna är och hur det går till. Och det finns en poäng med det. Ju tidigare cancern upptäcks, desto större är chansen att du blir frisk och utan de absolut värsta biverkningarna. Det är en stor vinst för den drabbade, men också för sjukvården.

I vår Alliansbudget som ska behandlas i landstingsfullmäktige om några veckor har vi tagit upp just vikten av olika så kallade screeningprogram, bland annat screening för prostatacancer. Nu får vi hoppas att det får gehör hos den rödgröna majoriteten i alla fall.

Och vill du stödja Mustachkampen? Läs mer om den Prostatacancerförbundets hemsida!