Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Idag är det cancerdag

Idag deltar jag på cancerdagen 2017 som arrangeras av regionala cancercentrum i samverkan på sjukhuset i Visby.  Jätteintressant att lyssna på politiker, patienter, proffession och tjänstemän från bland annat socialstyrelsen. Hur ska vården av cancerpatienter styras i framtiden. Kommer de standardiserade vårdförloppen klara det ökande antalet patienter? Hur ska vi kunna korta väntetiderna ytterligare när vårdplatser stängs ner i hela landet? 

Vi måste lyssna på patienterna, det är deras behov som räknas. Men också de som jobbar med cancervården. Har de fått rätt förutsättningar? Jag tror att vi måste ta rejäla kliv framåt och jobba mer kring patienternas egna förutsättningar. Ge alla möjlighet att inte bara överleva cancer utan också kunna leva på riktigt efteråt. 


Lämna en kommentar

Vi vill ha nya vårdplatser!

Att vara gammal eller ha en kronisk sjukdom eller ett stort behov av rehabilitering efter en operation gör många människor sårbara. Om man sedan drabbas av ytterligare ett sjukdomstillstånd som idag kräver specialiserad slutenvård blir detta en stor påfrestning. Att de som jobbar inom vården gör sitt yttersta vet vi alla, och under vårdtiden känner sig ofta patienterna trygga. Men sen riskerar många att hamna mellan stolarna. Vårdplatserna i Sverige – och i Kalmar län minskar dramatiskt just nu. Vårdtiderna ska kortas och patienter som inte behöver ska skrivas ut så fort som möjligt. Patienterna ska sen till kommunens sjukvård och omsorg när patienten är ”medicinskt” färdigbehandlad. Resten ska primärvården sköta.  
Men det finns sjukdomstillstånd som inte kräver akutsjukhusets alla resurser, då det medicinska behovet är så stort så att patienten fortsatt är landstingets ansvar att vårda. Vart tar man vägen då? Vi vet att antalet äldre kommer att öka i länet de närmsta 20 åren och det kommer att behövas en sjukvård som kan leva upp till det faktiska behovet hos medborgarna. Vart tar de vägen då?

Frågan om antalet vårdplatser är just nu högaktuell. Frågeställningen borde istället för antal platser handla om vilka behov just du har när du är sjuk och vilken vård som ges på vårdavdelningen. Du vill veta att vården finns där när du behöver den och kvaliteten är den bästa. Men faran är att vården inte blir optimal vid överbeläggningar och när patienten är på ”fel” avdelning. Samtidigt som en hel del människor upplever att de inte kommer in till vården över huvudtaget. Närvårdsplatser är en ny vårdnivå för patienter som behöver vård i samband med exempelvis hjärtsvikt, svåra infektioner eller vård efter kirurgiska eller ortopediska ingrepp. De här patienterna riskerar idag bli liggande på specialistavdelningarna med en avancerad och dyrare vård, men riskerar även bli utskrivna för tidigt. Många äldre patienter kommer in via akuten och får vänta på en vårdplats. På en närvårdsavdelning kan man bli inskriven direkt utan krångliga omvägar. En närvårdsavdelning ska bemannas av dygnet runt av sjuksköterskor och undersköterskor, och dagtid även av en läkare.

De som främst vinner på detta är självklart patienter och anhöriga. Man hamnar på rätt vårdnivå, får den vård och trygghet som behövs dygnet runt, men även de som jobbar i vården får chansen att vårda patienter i rätt vårdmiljö och slipper skicka hem patienter som fortfarande är sköra och i stort behov av vård. Dessutom är närvårdsplatserna mindre kostsamma, vi får helt enkelt fler vårdplatser för pengarna och samtidigt friskare och tryggare medborgare.

Med så många vinster tycker vi Moderater att det är väl värt att pröva och har därför nu lämnat in en motion om att öppna närsjukvårdsavdelningar på några platser i Kalmar län. Alla måste få känna en trygghet att det finns en vårdplats när du väl behöver den!


Lämna en kommentar

Nu gör vi vården ännu bättre – tillsammans

I landstinget fattar vi beslut om budget i slutet av november, men redan innan sommaren försöker vi sammanfatta alla de verksamhetsbesök vi gjort under våren och samla ihop de punkter som är absolut viktigast att jobba med i budgetarbetet. Under förra veckan kunde vi i landstingsalliansen presentera våra konkreta förslag, nästan 70 punkter, som beskriver hur vi vill göra vården bättre, mer tillgänglig och nära patienterna.

Vi har sett att det finns tre särskilt stora utmaningar:

  • Sjukvårdens anpassning till ett ökat vårdbehov i framtiden.
  • Behålla befintliga medarbetare och rekrytera nya med rätt kompetens.
  • Ta tillvara digitaliseringens möjligheter.

Och när vi hade pressträffar i hela länet så lyfte vi särskilt elva punkter som vi pekade lite mer på.

  1. Skapa en sammanhållen och nära hälso- och sjukvård som utnyttjar resurserna så effektivt som möjligt i hela länet.
  2. Flytta resurser och vård från sjukhusen till primärvården samt sätta ett tydligt och långsiktigt mål för detta.
  3. Genomföra en total översyn av grundbemanningen inom hälso- och sjukvården utifrån att vården ska vara jämlik i hela länet.
  4. Införa en trohetsbonus för att belöna trotjänare med erfarenhet.
  5. Höja tempot i utvecklingen och kraven på landstingets journalsystem.
  6. Skapa en plan med tydligt siffersatta mål för vårdens tillgänglighet digitalt och patienternas digitala möjligheter.
  7. Ta fram en strategi för budgetar i balans i förvaltningarna, för att skapa arbetsro och långsiktighet.
  8. På sikt minska antalet patienter per läkare i primärvården avsevärt.
  9. Ta fram mål för hur skillnaden i livslängd mellan människor med psykisk ohälsa och dem med psykiskt välbefinnande ska minska.
  10. Göra det lättare att få akut sjukvård på rätt nivå.
  11. Förstärka det förebyggande arbetet med hälsokontroller 40-50-60 år, enligt Västerbottenmodellen.

I länken längre upp i denna text finns mer utförliga texter om hur vi resonerar. Men för oss handlar det om att jobba långsiktigt, att ha en plan. Vi vill utgå ifrån hur de verkliga vårdbehoven ser ut i länet och hur de kommer förändras över tid. Först därefter kan vi planera hur vården bör se ut. Idag sker många förändringar i det tysta, och då kan inte resurser fördelas rätt, personalen känner en otrygghet, många undrar hur deras arbete kommer att se ut i morgon.

Nu jobbar vi vidare, om ungefär ett halvår ska vår oppositionsbudget vara klar. Vi vill ha den bästa vården för alla i Kalmar län.


Lämna en kommentar

Det lilla stora sjukhuset 

I måndags hade vi i Alliansen ett så kallat budgetbesök på Västerviks sjukhus. Vi träffade representanter från flera verksamheter, bland annat medicin, barn, akuten och ortopedin. Vi gör de här heldagsbesöken tillsammans för att förstå hur verksamheten fungerar. Vad är bra? Vad kan bli bättre? Vilka politiska satsningar måste göras?
Västerviks sjukhus är ett stort litet sjukhus. Det har akutsjukvård dygnet runt, kirurgi, cancervård, hjärtsjukvård, rehabilitering, BB, barnklinik och mycket annan fin verksamhet. Sjukhuset har ungefär 130 vårdplatser som ska ge den bästa vården till alla som bor i norra Kalmar län. Detta är en utmaning. Flödet in till sjukhuset ökar för varje år, man drar ner på vårdtiderna så att patienterna kan åka hem direkt när de är medicinskt färdigbehandlade, mer kirurgi blir poliklinisk, det vill säga utförs dagtid utan inläggning. På akuten vittnar man om att väldigt många patienter söker sig dit fast de egentligen skulle sökt sig till vårdcentralen. Och vi blir allt äldre, fler och fler lever längre och längre. Och kommer behöva mer vård.

Vi i Alliansen vill tillsammans med personalen och patienterna hitta former för morgondagens sjukvård. Vi måste det. Sjukvården är den absolut viktigaste frågan för oss alla. När vi väl är sjuka och i behov av hjälp måste det bara klaffa. Även om vi är fler som behöver vård.

Nu börjar vårt interna arbete med att leverera de bästa lösningarna för oss alla i Kalmar län. Snart kommer ni få se resultatet av allt jobb!


2 kommentarer

Nu är framtiden här – har vi hängt med?

Arbetsveckan börjar gå mot sitt slut. En vecka med många skiftande möten med många inspirerande människor. Idag har vi Alliansdag i Mönsterås. Tillsammans med företrädare från hela länet fördjupar vi oss i näringslivsfrågor, gröna näringar och vi får träffa kommunalrådet från Ronneby Roger Fredriksson, intressant att höra hur kommunen lyckats klättra på näringslivsrankinen genom idogt och fokuserat arbete. 

Igår hade jag den stora förmånen att få delta på en heldag om framtidens sjukvård. Tillsammans med tjänstemän, chefer, politiker, patienter och anhöriga hade vi seminarie i Oskarshamn. Bland annat besökte ”hälsostaden Ängelholm” oss och berättade om sitt projekt att knyta ihop sjukhusvård, vårdcentraler och kommunens omsorger för att kunna göra vården bättre för de som är mest sjuka. Bland annat jobbar man med mobila team som besöker patienterna i hemmet, vilket minskar onödiga sjukhusinläggningar. Intressant, men utmanande. Hur ska vi kunna omsätta det? Våra sjukhus t ex servar ju ganska många kommuner, hur får vi till ett nära samarbete? 

Resten av dagen leddes av Tomas och Olga från Experio Lab som tillhör landstinget i Värmland. Där jobbar man med vårddesign, det vill säga problemlösningar för att få en mer effektiv vård, hjälpmedel och stöd till patienter och personal, innovationer och nya arbetssätt. Vi fick möjlighet att jobba i grupp med patientcase och att hitta riktiga lösningar, idag och imorgon. Spännande. Experio Lab har bland annat jobbat med att kartlägga patienternas resa genom vården, provrörens resa genom vården och första linjens psykiatri för unga. 

Jag tror att testmiljöer som dessa är viktiga att ha i landstingen. Att kunna testa morgondagens sjukvård nära dagens. Att patienter och personal snabbt kan ge feedback på projekten. Jag hoppas att vårt landsting snart tar kliven framåt och blir ännu bättre på dessa frågor. Men då måste vi politiker ge de duktiga medarbetarna förutsättningar. Vi tycker att vi ska jobba med e-hälsa. Men personalen har fortfarande utrustning som är från igår. Använder vi Smartphones och paddor inom vården, såsom vi gör hemma? Personalen har en enorm kompetens på detta i sitt privata liv, men på jobbet får de ofta använda produkter som de inte vill eller kan hantera. I mina ögon är det resursslöseri. Vi pratar om att digitalisera vården. Samtidigt som resten av världen redan är digitaliserad. Dra nytta av personalens kunskaper, vi måste spegla deras behov. Dessutom är det de som bäst ser patienternas behov. 

Gårdagen var ett bra första steg. Men vi måste öka takten, öka ambitionerna och släppa loss kreativiteten. 
Trevlig helg!

Malin
 


Lämna en kommentar

Fokus på sjukvård 

VÄSTERVIK/OSKARSHAMN I landstinget har vi inte vanliga facknämnder såsom man har t ex i kommunerna. Istället har man infört delegationer: en för primärvård, en för psykiatri och en för sjukhus och regionsjukvårdsfrågor. Den sistnämnda är jag vice ordförande i. I delegationerna fattas inga beslut, utan de är i första hand till för att sprida information till ledamöterna och vidare till partierna. Oftast håller vi till på något av sjukhusen, och bekantar oss med deras verksamheter. Vi får också aktuella redovisningar från tjänstemännen om verksamhetsplaner, resultat mm. 

Idag var vi på Oskarshamns sjukhus med delegationen. Vi fick bland annat träffa relativt nya sjukhusdirektören Birgitta Hjalmarsson, vi fick träffa Per-Adolf Bergsten som är chef på akuten och IVA i Oskarshamn – riktigt spännande att höra hans tankar om hur en akutmottagning på ett litet sjukhus fungerar. Särskilt med tanke på att de sedan några år även har ansvar för primärvårdsjouren på kvällar och helger. Många tycker att något liknande borde införas på akuten i även Västervik och Kalmar. För patienternas del vore det ju enklare, en dörr in utan att fundera på vilken diagnos man har. 

Vi fick också tillfälle att diskutera begreppet ”närsjukvård”. Kan den bedrivas på sjukhus, på vårdcentralen och i hemmet? Intressanta frågor som vi måste utveckla vidare. 

Nu blir det att ladda om batterierna för morgondagen. Då bär det åter till Oskarshamn – och en hel dag på temat Morgondagens sjukvård. Spännande!

Ha en mysig onsdagskväll!
Malin


Lämna en kommentar

Nej, jag tänker inte vara tyst 

I min roll som oppositionsråd så har jag dagligen kontakt med patienter, anhöriga och personal. De förväntar sig att jag ska lyssna på deras historia, deras berättelse om sin sjukdom, om hur situationen är på arbetsplatsen och hur de tycker att det borde vara. Jag är alltid noga med att fråga om det är information som jag får använda politiskt om det behövs. De flesta svarar självklart ja, hur ska vi annars åstadkomma förändring? Och jag försöker berätta dessa historier och livsöden för att vi ska lära oss och göra saker på nya sätt.

Inte minst under höstens neddragning av vårdplatser har vi blivit kontaktade av oroliga människor, orolig personal, och patienter och anhöriga. Vi som sitter i opposition måste föra deras talan. Det är vår förbaskade skyldighet. Många är väldigt oroliga, rädda för sjukhusens framtid. Det ska vi ta på största allvar. Vi ska lyssna, förstå och leverera svar. Jag är personligen väldigt glad och tacksam över den tacksamhet allmänheten visat för vårt engagemang. Det värmer och stärker.

Men alla är inte tacksamma över debatten. Det finns krafter som anser att vi i oppositionen fabulerar, svartmålar och skrämmer patienter och gör personalen obehaglig till mods. DET gör mig obehaglig till mods. Det är år 2016, och det finns krafter som vill reducera min demokratiska rätt att säga vad jag tycker. Jag har funderat mycket på hur det kan bli så här. Inom politiken måste vi kunna ha olika åsikter, debattera och diskutera, ibland lyckas komma fram till en lösning ihop, andra gånger inse att vi inte kommer att tycka likadant. Men att beskylla meningsmotståndare för att ljuga, svartmåla och skrämmas – det är inte fair play. Faran är att färre kommer att våga säga vad de tycker. Faran är att vi får en tystnadskultur där vi knyter näven i fickan, går runt med en klump i magen och undrar hur världen kunde ha sett ut om vi sagt ifrån.

Jag är medveten om att det jag skriver nu inte kommer att mottas med öppna armar av alla. Men det får väl bli så. För vi får inte stoppa ner våra knutna nävar i fickorna, en sådan värld vill jag inte leva i.