Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Har alla barn samma rättigheter?

Under förra året lämnade jag och Peter Johansson in en motion om att Västerviks kommun skulle ha bättre riktlinjer mot barnäktenskap och verka för att unga tjejer hos oss får chansen att leva ett eget liv. Vi fick avslag på den. Man vill vänta, man tycker det funkar rätt bra – trots att minst tre tjejer lever i barnäktenskap i kommunen.

Det känns bekymmersamt.

Men så fick jag en chock i morse. Jag fick syn på Socialstyrelsens lilla skrift som utgavs igår. Den riktar sig till de som är gifta med ett barn.

Istället för att verka enligt barnkonventionen, för barns rätt att vara barn, skriver de ”att det är olämpligt att leva ihop med ett barn under 15 även om de har gemensamma barn”.

Nu hoppas jag att de partier i riksdagen (läs Alliansen) som besitter sunt förnuft och kunskaper om barnkonventionen fortsätter kampen för ett totalförbud mot barnäktenskap!

Länk till socialstyrelsen här!

Annonser


Lämna en kommentar

Det är nyttigt att få höra den bistra sanningen


Förra veckan hade vi landstingsfullmäktige. I samband med detta hade vi en utbildningseftermiddag om våld i nära relationer, hedersvåld, barnäktenskap och könsstympning. Flera oerhört duktiga föreläsare var på plats och berättade om deras arbete för att värna barns, kvinnors och även mäns rättigheter.  
Robert Eriksson från Västerviks kommun lärde oss hur han arbetar med att hjälpa de som utsatts för våld i en nära relation, oftast kvinnor. Men han hjälper även de barn som drabbas, även om våldsverkaren inte ger sig på dem fysiskt så får de svåra fysiska och psykiska skador. Vi måste bli mycket bättre på att ta hand om dem. Och vi måste skydda kvinnorna och hjälpa dem när de vill komma bort ifrån mannen som slår.

Sara Mohammad från GAPF (glöm aldrig Pela och Fadime), berättade om sina upplevelser under uppväxten i Kurdistan. Om den vidriga könsstympningen som hennes mor ordnat när hon var sex år, om hotet att gifta sig med en man som hon inte kände – med en k-pist riktad mot huvudet. Om flykten till Sverige och om hur hon nu hjälper andra i samma situation. Hon var kristallklar: Inget rättfärdigar oskuldskontroller, skilda badtider och burkinis för barn. Att ett barn eller en kvinna är satt under hot av sin familj spelar ingen roll. Det är i Sverige förbjudet att hota andra människor med våld. Om vi i övriga samhället då hittar genvägar så att våldsverkarna kan fortsätta hota sina barn och kvinnor så kommer bara detta förtryck att fortsätta. Alla barn har rätt att vara barn. Oavsett vilket efternamn de har.

Vi fick också lyssna till Juno Blom som är nationell samordnare mot hedersförtryck. Även hon var oerhört tydlig. Våra svenska lagar tillåter inget hedersförtryck. Ingen har rätt att gifta bort sitt barn. Och nej, det är inte samma sak som när tonåringar flyttar ihop… Juno berättade dessutom att i Sverige beräknar man att ca 38 000 kvinnor är könsstympade, runt 7 000 är mellan 4 och 18 år.
För att förstå hur förskräckligt detta övergrepp är har jag saxat en beskrivning nedan. 

”Vad är könsstympning?

Beteckningen ”kvinnlig könsstympning” rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.

Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.”

Källa unicef.se


Jag är glad att hela landstingsfullmäktige fick ta del av denna eftermiddag och alla de nya och oerhört otäcka kunskaper som vi fick ta del av. Det var med en klump i magen man gick och lade sig på kvällen. Men så tänkte jag: Vi är ändå många som vet vad som händer. Då är vi också många som kan vara med och förändra detta!


Misstänker du att någon i din närhet är utsatt? Gå in på http://www.hedersfortryck.se så finns det hjälp att få.


Lämna en kommentar

En regional utveckling åt helt fel håll

I dagens Barometern kan man läsa att Kalmar län har fått absolut minst antal YH-utbildningar beviljade av MYH, myndigheten för yrkeshögskolan. Endast en (!!) utbildning har fått tillstånd att köra igång 2017. Kika i diagrammet på bilden så ser ni hur illa det är. 

Detta i ett län vars stora utmaning för framtiden är kompetensförsörjning och en mycket stor andel lågutbildade. Kalmar län måste få fler möjligheter att få in fler på eftergymnasiala utbildningar – inte färre. Visst görs mycket tillsammans med Linnéuniversitetet och universitetet i Linköping och med lokala campus, men YH-utbildningarna är en fantastisk möjlighet att utbilda människor rakt in på arbeten. 

Men ibland kan det vara positivt att komma sist, ”hit the rock bottom”, och få en rekyl uppåt. Nu måste vi politiker på alla nivåer, kommuner, landsting, region och riksdag ta tag i frågan. När man granskar framgångsrika utvecklingsfaktorer är utbildningsnivån en av de absolut viktigaste. Nu tycker jag att vi tar ett kliv framåt och mobiliserar oss i länet. Först då kommer rekylen uppåt! 


1 kommentar

Mitt i mars

Söndag kväll, har tänt brasan och lutar mig tillbaka i favoritfåtöljen. Jag summerar ännu en bra vecka med många intryck och möten med intressanta människor.

I måndags träffade vi företrädare för näringslivet i Oskarshamn, Moderater från Oskarshamn och media. Ämnet för dagen var självklart den stora oron kring framtiden för kärnkraftverket. Nu slåss man för att få behålla den sista reaktorn, man slåss för många många arbetstillfällen i Oskarshamn och kommunerna runt omkring. Arbetstillfällen som också finns på underleverantörer. Nu är det flera hundra jobb som står på spel. Och energiförsörjningen i hela södra Sverige. Risken att vi kalla vinterdagar står utan el är överhängande. Är vi beredda att leva så? Nu hoppas vi att det sker en rejäl mobilisering och jag ska göra mitt yttersta för att hjälpa till.

I tisdags firades internationella kvinnodagen. I Västervik passade Moderatkvinnorna på att hälsa på och lära oss mer om kvinnojouren Qvinnoqulan. Otroligt inspirerande möte och en oväntat stor verksamhet. Så många kvinnor som i lilla Västervik behöver hjälp för att undkomma psykiskt och fysiskt våld. Här måste vi göra mycket mer.  T ex finns idag inte något skyddat boende. Och samverkan mellan kommun, landsting och andra aktörer haltar tyvärr.

I onsdags var vi i Stockholm, vi hade ett seminarium om digitala lösningar inom sjukvården och äldreomsorgen. Mycket finns att göra. T ex måste faxen skrotas snart. Det måste gå att kommunicera mer rättssäkert och effektivt. Men idéer och kunskap finns – snart är framtiden här. Vi fick också besöka SKL – Sveriges kommuner och landsting. Där hade vi ett seminarium med Ulrica Schenström och gruppmöte med M-gruppen, där vår partiledare Anna Kinberg Batra talade om våra största utmaningar just nu. Inom området integration nämndes särskilt Kalmar län och Kajs motion om att snabbare aktivera asylsökande med sjukvårdsutbildning. Kul!

I fredags hade vi årsmöte i partiföreningen – och jag blev omvald som ordförande. Oerhört hedrande. Men också härligt att så många medlemmar deltog, mycket bra diskussioner och bra stämning. Tack alla inblandade!

Nu ska jag fila lite på mina motioner till förbundsstämman – det är visst deadline ikväll. Bråttom, bråttom….

Ha en härlig och mysig söndagskväll!

 


1 kommentar

Inspirerande dagar i Linköping!

Söndag kväll och fars dag! Min lätt jultokige make fick två pyttesmå vita julstjärnor i present, han är ju en riktig superpappa! Måste nog erkänna att i mångt och mycket sköter han barn och hem bra mycket bättre än jag. Min styrka är väl att jag är en hejare på att sy i förlorade skjortknappar. Och trädgårdsarbete. Grattis alla pappor därute, det är klart ni alla ska firas. För vi måste ju tro att alla i en familj gör sitt bästa för att bidra. Sen kan ju inte vi alla vara bra på exakt samma saker. Nä, jag tycker gott vi kan hitta på fler anledningar att fira varandra, inte färre som vissa vänsterdebattörer vill. Hylla det folk gör bra!

Helgen har till stora delar spenderats i Linköping där vi hade vår årliga flerlänskonferens med Moderaterna i Kalmar län, Blekinge, Kronoberg, Gotland, Östergötland och Jönköping. Just dessa träffar är oerhört givande, dels för att vi inte är så många så man kan hinna prata med varandra. Och dels för att vi är sex relativt lika län, så när vi har diskussioner och delar erfarenheter så känner vi igen varandras utmaningar.

För mig blev det naturligtvis mycket landstingspolitik. Marie Morell från Östergötland, Malin Wengholm från Jönköping och jag hade ett seminarie om vad som är på gång i våra landsting och regioner. Rätt spännande att se hur lika vi är, men hur olika vi löser en del frågor.

Vi hade även seminarier om hur vi tänker nationell gällande sjukvården samt ett tillsammans med Anders Knape, vice ordförande i SKL. Det finns många intressanta utmaningar att bita i, asylfrågan är en av dem. Viljan är stor att hitta lösningar lokalt. Men också en frustration över att regeringen är ganska handlingsförlamad, med två år långa utredningar som lösningar.

Vi hade också besök av både Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé. Båda verkar taggade och laddade och har insett vilka utmaningar vi står inför. De tar dem på allvar och är beredda att ta ansvar, tillsammans med alla vi som jobbar i kommuner, regioner och landsting.

Nu är jag skönt trött efter en solig, höstig trädgårdsdag. Veckan som kommer ska ägnas åt uppladdning inför landstingsfullmäktige om cirka tio dagar, en hel del verksamhetsbesök och massor av flyttbestyr. Spännande!

Ha en härlig söndagskväll och en bra och produktiv vecka!

 


Lämna en kommentar

Politik – så enkelt men så svårt!

lsstyrelseFör några veckor sedan lämnade jag in en motion om att ta tillvara den språkkompetens vi har i landstinget (men kanske även i kommunerna?), som finns i mitt förra blogginlägg. Efter det har jag fått oväntat många positiva kommentarer som i korthet går ut på att det är bra när en politiker uttrycker sig tydligt, enkelt och begripligt. Beskriver ett reellt problem (som folk de facto upplever) och levererar en lösning.  Och jag ska försöka att jobba så mycket oftare, för det är också roligare för mig att kunna vara så koncis.

Men visst är det roligt att skriva debattartiklar, motioner och blogginlägg med längre och mer ideologiska resonemang, att ibland unna sig att tänka högt i skrift. Men lagom är bäst. Numera märker jag att våra väljare efterlyser en tydlighet från oss. Är man i majoritet handlar det om att berätta vad som ska hända med den politiska ledningen, bra och mindre bra förändringar. Och också stå för dem och ta debatten. Och i opposition (som vi är nu) handlar det om att leverera en trovärdig problembild, och resonera kring vilka lösningar man själv hade förespråkat om man suttit i majoritet.

De senaste åren har dock handlat mer om pragmatism och lösningar någonstans i mitten. Vi politiker har börjat bli otydliga, ofta uppfattar man att vi går runt och mumlar väldigt lika budskap. Och då blir det svårt att känna igen sig och det blir svårt att välja. Det har också blivit svårt för oss förtroendevalda att sticka ut hakan i frågor. Det märker jag, så fort man hintar om en tanke eller idé som inte är ”mainstream” så kommer hårda kommentarer, etikettsättning osv på sociala medier. Vi vågar inte tänka högt längre för vi är livrädda att bli stämplade. Och tonen är tidvis mycket hård.

Vad detta beror på har jag ingen aning om, men kanske är det ett utslag av pragmatismen. Vi är helt enkelt inte vana att stå på den ena eller andra sidan, tydligt och klart. Och att sedan på ett sakligt och hyfsat sätt debattera utifrån sin politiska och ideologiska övertygelse.

Personligen känner jag mig mer än någonsin hemma och trygg i min egen ideologi, i mitt parti. Men utmaningarna kommer att vara många. I Moderaterna har vi högt i tak, just nu debatteras t ex decemberöverenskommelsen med stor intensitet. Och inte minst hur vi kan utveckla arbetet med asylfrågor och integration. Det är en bra början. Sen är det bara att leverera en tydlig politik som vi alla känner igen oss i.


2 kommentarer

Motion om att ta tillvara på den språkliga kompetens vi har i vårt landsting

I går lämnade jag in en kort motion om att ge landstinets personal möjlighet att hjälpa till med enklare översättning och tolkning. Läs den gärna:

Idag är behovet av tolkar stort inom hela välfärdssektorn. I vissa lägen kan väntetiderna vara långa. Detta medför att en stor risk för feltolkningar föreligger, där patientsäkerheten riskerar att försämras.

I vårt landsting finns det personal med en samlad, bred kompetens. Ett exempel på detta är språk. På till exempel Skatteverket har man tidigt sett detta och arbetat fram ett IT-system där alla anställda enkelt kan dokumentera sina kunskaper i det gemensamma telefonbokssystemet. Om en kollega har ett besök av en person som talar ett språk som handläggaren inte behärskar, eller ska göra översättning av ett utländskt dokument, kan man enkelt söka efter någon i närheten som behärskar det språk man behöver hjälp med.

Även i landstinget kommer vi att få ett ökat antal patienter och anhöriga som kommer att behöva hjälp med översättning, inte sällan akut. Då skulle det vara till stor hjälp att snabbt kunna söka efter språkhjälp inom landstingets väggar.

Därför yrkar jag att landstinget ska utreda möjligheterna att tillskapa ett liknande system så att personal och patienter kan få hjälp med enklare tolkning internt.

Jag vill med anledning av detta yrka:

Att – landstinget utreder möjligheterna att tillskapa ett liknande system så att personal och patienter kan få hjälp med enklare tolkning internt.

 

Malin Sjölander (M)