Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Nöjd med gårdagen 


Igår hade jag förmånen att delta i en panel som är en del av regeringens rådslag kring framtidens cancervård. Det var sex landstings- och regionråd, en patientrepresentant och tillförordnade sjukvårdsminister Annika Strandhäll som deltog. Huvudfrågan var vad vi vill skicka med regeringen för uppdrag för att förenkla och förbättra cancervården.  Bland annat skickade jag med att primärvården måste riggas bättre för att klara av att bättre upptäcka cancer tidigt, jag tog upp de stora bristerna inom cancerrehabilitering, de stora bristerna i digitalt stöd till patienterna och att det finns cancercentrum för tjänstemän – men inga för patienterna. Minister Strandhäll tar nu med sig våra inspel till Stockholm. Förhoppningsvis fick vi möjlighet att påverka vården i hela landet i framtiden, det känns bra.


Lämna en kommentar

Nu gör vi vården ännu bättre – tillsammans

I landstinget fattar vi beslut om budget i slutet av november, men redan innan sommaren försöker vi sammanfatta alla de verksamhetsbesök vi gjort under våren och samla ihop de punkter som är absolut viktigast att jobba med i budgetarbetet. Under förra veckan kunde vi i landstingsalliansen presentera våra konkreta förslag, nästan 70 punkter, som beskriver hur vi vill göra vården bättre, mer tillgänglig och nära patienterna.

Vi har sett att det finns tre särskilt stora utmaningar:

  • Sjukvårdens anpassning till ett ökat vårdbehov i framtiden.
  • Behålla befintliga medarbetare och rekrytera nya med rätt kompetens.
  • Ta tillvara digitaliseringens möjligheter.

Och när vi hade pressträffar i hela länet så lyfte vi särskilt elva punkter som vi pekade lite mer på.

  1. Skapa en sammanhållen och nära hälso- och sjukvård som utnyttjar resurserna så effektivt som möjligt i hela länet.
  2. Flytta resurser och vård från sjukhusen till primärvården samt sätta ett tydligt och långsiktigt mål för detta.
  3. Genomföra en total översyn av grundbemanningen inom hälso- och sjukvården utifrån att vården ska vara jämlik i hela länet.
  4. Införa en trohetsbonus för att belöna trotjänare med erfarenhet.
  5. Höja tempot i utvecklingen och kraven på landstingets journalsystem.
  6. Skapa en plan med tydligt siffersatta mål för vårdens tillgänglighet digitalt och patienternas digitala möjligheter.
  7. Ta fram en strategi för budgetar i balans i förvaltningarna, för att skapa arbetsro och långsiktighet.
  8. På sikt minska antalet patienter per läkare i primärvården avsevärt.
  9. Ta fram mål för hur skillnaden i livslängd mellan människor med psykisk ohälsa och dem med psykiskt välbefinnande ska minska.
  10. Göra det lättare att få akut sjukvård på rätt nivå.
  11. Förstärka det förebyggande arbetet med hälsokontroller 40-50-60 år, enligt Västerbottenmodellen.

I länken längre upp i denna text finns mer utförliga texter om hur vi resonerar. Men för oss handlar det om att jobba långsiktigt, att ha en plan. Vi vill utgå ifrån hur de verkliga vårdbehoven ser ut i länet och hur de kommer förändras över tid. Först därefter kan vi planera hur vården bör se ut. Idag sker många förändringar i det tysta, och då kan inte resurser fördelas rätt, personalen känner en otrygghet, många undrar hur deras arbete kommer att se ut i morgon.

Nu jobbar vi vidare, om ungefär ett halvår ska vår oppositionsbudget vara klar. Vi vill ha den bästa vården för alla i Kalmar län.


Lämna en kommentar

Vad är det som händer? 

Att jag dagligen i mitt uppdrag som oppositionsråd i landstinget ser att det är ett tufft läge inom sjukvården är nog ingen nyhet för de som läser mina bloggar. En stor personalbrist har medfört att läkare och sjuksköterskor hyrts in för att kunna bemanna med hundratals miljoner i ökade kostnader för landstinget som följd. Detta samtidigt som vi får fler äldre i länet, fler som lever med kroniska sjukdomar eller med flera olika sjukdomar. Sjukvården betyder väldigt mycket för väldigt många. Inom psykiatrin ökar flödena in, den psykiska ohälsan drabbar fler och fler, men personal saknas. 

Samtidigt har socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet valt att lösa problemen genom att stänga vårdplatser. I Västervik har nära nog var fjärde vårdplats stängt. Detta för att anpassa sig till hur mycket personal man har lyckats rekrytera eller behålla. Man har alltså inte utgått från hur patienternas behov ser ut eller hur vårdbehoven kommer att utvecklas över tid. 


Detta är anmärkningsvärt men under veckan som gått har jag blivit smärtsamt medveten om att detta pågår i hela landet. SVT har haft en artikelserie både i tv och på hemsidan under #sverigevården, där bland annat en sjuksköterska från Kalmar vittnar om hur hopplöst läget känns. Det är skrämmande läsning på hemsidan. Vårdplatser stängs i landsting efter landsting, patienter vårdas på andra avdelningar, en del fastnar på en brits på akuten. 

Av ren nyfikenhet googlade jag på vad Socialdemokraterna med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i spetsen lovade inför valet. Detta klipp är från den 28 april valåret: 

Min enkla undran är om någon sett dessa pengar? 

Jag lyssnade på debatten från Sollefteå sjukhus i går kväll, och jag kan säga att de satsningar på sjukvården som utlovades i april 2014 inte märks ute i landet. Att det ska vara tryggt att bo och leva – och bli sjuk – oavsett om jag bor i Partille, Ådalen eller i Hultsfred. Det har regeringen helt misslyckats med den här mandatperioden. 

Mitt uppdrag som förtroendevald med ett uppdrag som täcker hela länet är att återskap den trygghet som nu börjar luckras upp. Ingen ska behöva fundera på om vården finns när man behöver den. Nu är det dags att sätta stopp! 


Lämna en kommentar

Tack för ett bra medborgarförslag! 

Våra barn är vår framtid. Det hör vi ofta. Men då måste vi också agera som att vi verkligen menar det. Att få en bra utbildning i en trygg skolmiljö, det är det första grundläggande behovet som vi politiker måste tillgodose. Där finns mycket kvar att göra. 

Men vi måste också göra vårt yttersta för att våra barn ska må bra fysiskt. Idag kommer allt fler larm om att barn rör sig för lite, många fastnar vid tv-spel och läsplattor. Om vi kan hjälpa till att stimulera barnen till att röra sig mer, leka, hoppa, cykla, klättra eller dansa, då ska vi göra det. Annars kommer vi få generationer med ökande ohälsa, fysiskt och psykiskt. 

I dagens Västervikstidning läste jag till min glädje om ett medborgarförslag från läkaren Maria Ingatröm om att utveckla kommunens lekplatser istället för att avveckla dem. Jag kommer definitivt att bifalla det när det kommer upp i kommunfullmäktige. Självklart kommer jag driva frågan även på andra håll. 

Som sagt: barnen är ju vår framtid. 


Lämna en kommentar

Motion om bättre och effektivare rehabilitering för cancerpatienter

Om två veckor har vi länsförbundsstämma, då bland annat en rad maotioner ska behandlas. Jag har skickat in två, bland annat en om att utöka standardiserade vårdförlopp till att även gälla rehabilitering:

Cancer är vår tids stora folksjukdom. Varje år drabbas mer än 60 000 personer av cancer och om 25 år är prognoserna ungefär 100 000 drabbade varje år. Sedan år 2015 har man i Sverige infört standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Man har successivt infört förloppen inom varje cancersjukdom för att förkorta ledtiderna från misstanke till behandlingsstart. Cancer betraktas idag som en akut sjukdom, en snabbare behandling ger betydligt större möjligheter till överlevnad. Och vi ser i statistiken från Socialstyrelsen att överlevnaden långsamt ökar.

Men det handlar inte bara om att överleva sin cancerdiagnos. Det handlar också om att kunna komma tillbaka till vardagen, med jobb, familj och fritidsintressen, så fort som möjligt. Därför är rehabiliteringen en oerhört viktig pusselbit. Att redan under vårdprocessen kunna påbörja fysisk och psykisk rehabilitering med hjälp och stöd från sjukvården ger patienterna dels en chans att klara av behandlingarna bättre, men också att mycket snabbare återfå exempelvis sin arbetsförmåga. Detta skulle vara en stor personlig vinst för de drabbade, en bibehållen livskvalitet, förkortad sjukskrivning och mindre behov av vård. Men det skulle också vara en stor vinst för samhället. Varje sparad sjukskrivningsdag är i sig en seger.

De standardiserade vårdförloppen är ursprungligen ett arbetssätt som vi har importerat från Danmark (s k packeførløb) som nationellt infördes för att radikalt minska de långa väntetiderna inom cancervården. Under de första åren utgår statsbidrag till landsting och regioner för att korta ledtiderna. I Danmark utreds nu möjligheten att inkludera även rehabilitering i dessa packeførløb. Detsamma borde omedelbart göras även i Sverige.

Därför yrkar jag

Att Moderaterna i riksdagen och på SKL ska verka för att en utredning om att utöka de standardiserade vårdförloppen till att omfatta även cancerbehandling och rehabilitering.

Att motionen skickas till vår partistämma

———–

Nu hoppas vi att den blir bifallen vid stämman, jag tycker att det vore riktigt kul om moderaterna kunde föra fram detta på riksnivå! 

Trevlig lördag i vårsolen! 


Lämna en kommentar

Vårkänsla!

Denna veckan känns det väl ändå som att våren har fått grepp om vårt vackra land. Nu hoppas vi att snöstormar och isgator är ett minne blott. Och med våren kommer självklart en ny energi. 

Själv har jag haft fullt upp så här långt, många givande möten med verksamheter i landstinget, med tjänstemän och med politiska vänner. Vi har haft första styrelsemötet med vår nya styrelse i partiföreningen, vilken energi det gav. Många idéer och en lust att jobba hårt med vår politik och med att möta väljare. Vi har också haft en utbildningskväll med mig och Peter Johansson (som är 2:e vice ordförande i socialnämnden) som kursledare. Vi insåg att vi kunde ha ägnat mycket längre tid åt landstingsfrågor och frågor som berör omsorgen om våra äldre. Det finns mycket som vi skulle kunna göra bättre tillsammans, och att det finns många bra äldreboenden i kommunen som sätter de människor som bor där i centrum. Vi pratade också om hur boendet för äldre ska se ut i framtiden. Hur vill just du bo när du blir gammal och i behov av lite hjälp för att klara vardagen? Vi fick också ta del av en undersökning bland utvalda åldersgrupper i Västervik om hur de vill ha det. Riktigt intressant, inte minst när vi fick se vilka aktiviteter de kunde tänka sig. Quizkvällar och pubkvällar är några exempel på vad man önskar se på framtidens boenden för äldre. Men absolut inte…slöjd! It, bra bredbandsuppkoppling och möjligheter att träna. Ja, det är vad våra framtida äldre vill ha. Det ska bli riktigt kul att få vara med att ta fram en politik och lösningar för vår äldreomsorg i Västervik och att hitta bättre övergångar mellan landsting och kommun. 

Tack alla inblandade för alla bra samtal de här dagarna!

Och passa på att njuta av marssolen! 


Lämna en kommentar

Ska vi prata om svåra saker?

I veckan blev jag uppringd av en av Västervikstidningens journalister. Inte om ett renodlat politiskt utspel, utan om ett inlägg på min facebooksida. Jag hade delat ett debattinlägg på Expressen som Anna Kinberg Batra och Beatrice Ask skrivit. Och så skrev jag att jag inte längre känner mig trygg efter mörkrets inbrott, förr promenerade och joggade jag mycket på kvällarna. Idag känner jag alltför stort obehag och är numera bara ute och rör på mig när det är ljust. Journalisten undrade nyfiket hur jag tänkte kring inlägget. Jag betonade att det i första hand är en personlig känsloyttring, och att jag absolut inte har någon statistik för egen del som belägger känslan. Men för mig är känslan ändå helt sann. 

Jag har haft inbrott i mitt källarförråd, blev av med ägodelar som är helt unika och som jag aldrig kommer att få se igen. Jag har för några år sedan fått hela min bil nedklottrad av ett så kallat klottrargäng, ingen ersättning för det. Affären mitt emot mitt hem har haft upprepade inbrott och i min trädgård ser jag nu och då spår av högst oväntade besök. Bland annat sopor. När jag åker bil på de stora vägarna vågar jag inte längre stanna om någon vinkar in mig vid vägkanten. Detta efter tillbud i mitt närområde då kvinnor stoppats, hotats med kniv och tvingats köra till närmsta bankomat och länsa kontot. Jag har anhöriga som hittat kraftigt påverkade människor hemma i köket (!!!) letandes efter mataffären. Det är klart att man inte vågar ha dörren olåst då, även om man är hemma. Cyklar, gräsklippare och annat av värde får stå nogsamt inlåsta i förråden. Vem är så dum så man ställer sånt på gården? Man får väl skylla sig själv om man blir av med ägodelar i sin egen trädgård? 

Mitt rationella jag vet att statistiken för brott i Sverige inte sticker ut negativt. Men samtidigt kan jag inte vara nöjd. Så länge människor inte kan hålla reda på ditt och mitt, så länge man tycker det är helt okej att använda grovt våld för att uppnå sina egna syften, då är jag absolut inte nöjd. 

Igår lyssnade jag på P1 där man diskuterade den så kallade Sverigebilden. Tino Sanandaji var gäst i studion och fick möjlighet att prata om hur tryggheten ser ut i Sverige. Ett exempel på detta är den polisiära närvaron. Om vi i Sverige ska komma upp i Europamedel så måste vi utöka anslagen till polisen med 40 procent. Personligen kunde jag inte tro att det skiljde så mycket. Nu säger den skeptiske: fler poliser löser inte problemen. Jo en hel del. Fler poliser kan jobba förebyggande, bland barn och unga, de kan öka synligheten ute i samhället, och de kan öka trovärdigheten för polisväsendet och därmed tryggheten. Men då måste de få resurser till att slutföra sina brottsutredningar, även enkla brott som ju drabbar oss alla. Vi måste också säkerställa att åklagare och övriga rättssystemet har resurser att få till stånd domar och verkställandet av dem. Då återställer vi tryggheten ute på gator och torg, i skolor och på ungdomsgårdar. 

Självklart krävs det mycket mycket fler åtgärder. Fler som får jobb, bättre skolresultat, tryggare stadsmiljö är några exempel. Men då måste vi våga prata om hur vi känner, vad vi tycker känns fel. Och vad vi skulle vilja rätta till. Jag har gjort ett försök nu. Säkerligen finns det de som ännu en gång kommer att välja att missuppfatta mig. Men det finns säkert också många som känner igen sig i det jag skriver. 

Jag vill vara med och arbeta för ett tryggare samhälle. Ett första steg är taget. Vi pratar om det. 

Trevlig helg!