Trygghetsfrågorna har de senaste åren kommit allt högre upp på agendan. I många städer plågas man av gängskjutningar och sprängningar, men det har blivit mycket vanligare att medborgare som inte är inblandade i brottslighet drabbas. Våld känns alltid onödigt och meningslöst, men när oskyldiga får sätta livet till eller inte längre vågar gå ut eller bo kvar i sitt hem – då har det gått över alla gränser.
Samtidigt kan vi läsa i media att Sverige aldrig varit tryggare enligt den statistik man kan ta del av. Så är det säkert. Men samtidigt växer känslan av otrygghet, och den känslan kan statistiken inte ändra på så länge man upplever otrygga situationer.
Först och främst: föräldraansvaret. Vet alla föräldrar vad deras barn gör på kvällarna? Ett exempel på detta är här i Västervik där ungdomsgäng hänger i parkeringshuset vid galleria Tullporten. Flera gånger har de tuttat eld på föremål i parkeringshuset, nu senast kom ventilationssystemet farligt nära. Vem vågar ställa sin bil där? De senaste veckorna har någon eller några tänt på bilar runt om i stan, vilket sprider stor oro för de som nyttjar de drabbade parkeringarna. Visst sjutton borde en mamma eller pappa känna att dottern eller sonen kommer hem och luktar brandrök? Ifrågasätt, ställ frågor, håll koll efter farliga föremål eller droger. Det är ju en självklar del av föräldraansvaret.
Men vi har också ett eget ansvar för tryggheten. Vi träffade en kommunpolis häromdagen och han berättade att droger som kokain och MDMA blivit allt vanligare i småstäder som Västervik. Och inte bara bland ungdomarna. Det förekommer alltså att så kallat vanligt folk köper hem dessa droger och nyttjar på helgerna. Man tror inte sina öron! Inte bara är det rent livsfarligt, men också ett sätt att stötta den organiserade och våldsamma brottsligheten.
Du kan inte gå runt och prata om medvetenhet i klimatfrågan och köpa rättvisemärkt kaffe, samtidigt som du köper några gram kokain. Gram som kostar människor livet varje dag och som finansierar dessa organisationer som står för knarksmuggling, trafficking, pedofili, barnarbete och skjut- och sprängdåd i vårt samhälle. Det är höjden av hyckleri.
Men även om du inte helgknarkar så kan du omedvetet stötta dessa personer. Hur? Genom att köpa svarta tjänster. Många svarta biltvättar, frisörer, byggföretag osv är grenorganisationer till dessa kriminella nätverk. Så när du köper en svart biltvätt – stöttar du kanske nästa sprängning i Malmö, Linköping eller Uppsala.
Men det finns också trygghetsskapande åtgärder i hur vi beter oss. Vi skulle kunna bete oss lite mer respektfullt och genomtänkt så kanske fler skulle uppleva samhället tryggare. Ett exempel på detta var när jag skulle promenera hem från ett partimöte i går kväll. Det var mörkt och ganska folktomt ute. Efter en stund kommer en vit golf körande och bromsar in jämsides med mig. Bilen var full med grabbar och de tryckte sig mot rutorna och glodde på mig samtidigt som bilen krypkörde bredvid mig. En av killarna stack ut huvudet genom rutan och stirrade på mig med hotfull blick. Efter en stund gasade de på och körde iväg.
För mig är en sådan situation oerhört både kränkande och hotfull. Dessutom var det inte första gången jag drabbas av detta fenomen. Varför gör man så? Och nästa fråga är om de hade gjort likadant om min make eller bror promenerat ensam hem en onsdagskväll?
Vuxenvärlden måste börja prata med unga killar om hur man beter sig mot kvinnor (och varandra också för den delen) för händelser som denna speglar en olustig syn på kvinnor. Och det är just det som gör mig så obehaglig till mods. Jag är inget objekt. Jag är en människa. Och jag har samma rätt att promenera hem genom Västervik en onsdagskväll som alla andra. Utan att vara orolig och utan att rusa hem med hjärtat i halsgropen och låsa in mig innan jag kan pusta ut.
Ett tips till de här gängen är att nästa gång ni ser en ensam tjej promenera. Kör bara förbi. Rulla inte ner rutorna. Sakta inte in. Stirra inte. Vissla inte. Ropa inte efter henne. Bara var som vanligt. Då är ni också med och skapar ett tryggare samhälle.
Malin Sjölander's Blogg 