Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

På väg


Nu sitter vi på Gotlandsbåten och börjar närma oss Visby. Redan på båten börjar samtalen, här träffar man vänner från hela Sverige. Kompisar med olika bakgrund och helt olika syften med Gotlandsturen. Jobb, semester eller en kombo. 

Nu ska vi installera oss i lägenheten och sen ge oss ut på cykeltur, bunkra mat och – om vädret vill – en sen lunch på Leva kungslador. 

Sen måste jag ta mig tid att gå igenom seminarierna jag vill gå på, jag har i nuläget kryssat för intressanta seminarier så jag skulle behöva två almedalsveckor. I år verkar det som elbilar,bostäder och miljöfrågor tar lite mer plats. Vi får se vart jag hamnar i morgon bitti!

Ha en trevlig söndag! 


Lämna en kommentar

Livet på landet 

Just nu är vi i Värmland, delar av min familj bor ju här, och vi umgås och ser oss omkring. I går var vi i Sunne och på Selmas Mårbacka. Otroligt vackert landskap, med stora jordbruksmarker och skogar, genomskuret av älvarna. 
Värmland liknar mycket vårt län. Många bor och verkar på landet, många fina verksamheter finns utspridda i hela länet. Om just detta handlar vårt nya politiska handlingsprogram som vi länsmoderater presenterade förra veckan. Det var kul att vi fick så mycket uppmärksamhet och jag uppfattar att det var uppskattat. De som bor och verkar på landsbygden älskar det liv de lever, men hindren är många. När man inte kan bygga ett nytt hus till verkstaden för att den oftast torrlagda bäcken på tomten är belagd med strandskydd, ja då är byråkratin en belastning. När skatter höjs årligen på drivmedel så att det blir dyrare att resa till jobb, frakta varor eller driva redskap, ja då har den rödgröna straffskatten straffat ut fel människor. 

Under arbetet med programmet har jag träffat många kunniga människor som lever med utmaningarna varje dag. Stort tack till er för att ni bidrog! 

På tal om kunniga och engagerade människor. Om två dagar drar Almedalsveckan igång. Somliga anser att det bara är ett jippo, andra att det inte finns några ”vanliga” människor där. Själv anser jag att för en färjebiljett och några tusenlappar för en hyrd lägenhet är det den billigaste kompetensutvecklingen som går att få. Sju dagar med seminarier om allt från sjukvård, hedersvåld, spelberoende, infrastruktur, matsvinn, miljöfrågor och mycket annat som jag aldrig skulle kunna få uppleva under en vanlig jobbvecka. Här möter man fackförbund, GAPF, KRIS, BRIS, TCO, vårdföretag, politiska partier, landsting, kommuner och regioner, militären, polisen, högskolor och universitet. Och mitt i allt detta: massor av helt vanliga människor som är engagerade och vill mötas och diskutera de aktuella samhällsproblemen. 

Själv ska jag vara med på ett seminarie om hur vi ska korta väntetiderna i cancervården, samtidigt som antalet patienter blir allt fler. Men jag kommer frossa i andra seminarier för att bli mer kunnig som landstingsråd, det finns utmaningar inom både sjukvården och inom infrastrukturen i vårt län. Men det kommer också bli en hel del oplanerade och oväntade möten och seminarier om helt nya ämnen. 

För visst är det det oväntade som är lite av meningen med livet? 


Lämna en kommentar

En lärorik tid att leva i

De senaste veckorna har varit intensiva. Allt ska bli klart innan sommaren, Almedalsveckan ska planeras, seminarium ska förberedas. Samtidigt har jag själv fått den stora förmånen att vara några dagar i Stockholm, dels för att delta i en toppledarutbildning som SKL anordnar, dels har det varit mycket partiaktiviteter, träffar med andra förbundsordföranden, partiledning och valplanering.

Mycket av detta har krävt ett stort engagemang från mig personligen, inte minst den utbildning som jag går under hela året. Vi som går den är blandade politiker från hela landet, de flesta kommunalråd, och vi har otroligt roliga och intressanta diskussioner. Det handlar mycket om hur man fungerar i en grupp, tillsammans med en eller flera politikerkollegor, tjänstemän eller medarbetare. Vi har fått göra tester för att se vilken slags ledaregenskaper vi har. Det blev en hel del igenkännande skratt men även allvar. Det är så nyttigt att förstå varför vissa situationer fungerar bättre än andra. Men det är inte så konstigt. Om jag har ett sätt att kommunicera, ett sätt att styra och leda, och så träffar jag en människa som kommunicerar helt annorlunda. Ja, då blir det i värsta fall bara kaos och konflikter. Med andra ord handlar det om att förstå vad medmänniskorna behöver för att uppfatta ett budskap. Det kan låta enkelt, men jag tror de flesta av oss tidvis har problem med det. Inte minst privat. Vågar vi prata om varför vi bråkat i familjen, vad var det som gick fel? När vi verkligen tar det samtalet så finns det ju faktiskt en möjlighet att göra saker bättre, eller hur?

Och mitt i detta kom mitt eget partis ”kris”. Någon eller några krävde partiledarens avgång och båten gungade till. I slutändan visade det sig att det är just kommunikationen som måste jobbas på. För vad spelar det för roll om vi har jättebra politik och jättebra budskap om vi tillsammans inte lyckas föra fram det?

I mitt uppdrag som förbundsordförande för Moderaterna i länet har jag träffat Anna Kinberg Batra flera gånger de senaste veckorna. Hon tar kritiken och situationen på största allvar och har insett att hon måste jobba på framtoningen. Och jag tycker att resultaten redan kommit. Det tal hon höll i veckan på Järvafältet var personligt, skarpt och laddat. Nu ser vi fram emot ett lyft i hela partiet!

De senaste veckorna har varit lärorika och fått mig att grunna mer på mina politiska uppdrag. Vi förtroendevalda måste stanna upp och fundera på om vi når fram till väljarna. Talar vi samma språk? Beskriver vi samma verklighet? Har vi lösningar som låter rimliga? Pratar vi om rätt saker?

Jag hoppas jag lyckas ta med mig alla erfarenheter och bli en lite bättre och mer lyssnande förtroendevald i framtiden!

 

 


Lämna en kommentar

Landstingsfullmäktige i Västervik 

Idag har vi haft landstingsfullmäktige i Västervik. Det blev en lång dag med ett 50-tal ärenden på dagordningen. 

Bland annat har vi haft diskussioner kring årsredovisningen. Något som jag har reagerat på är att väntetiderna ökar. 

Till 1177 till exempel har landstinget satt målet att 95 procent av samtalen ska besvaras inom 9 minuter. Endast 66 procent klarar man av att besvara på den tiden. Och då faller dessutom många ur efter cirka tre timmar och blir aldrig uppringda av landstinget (!!). Det måste vara förfärligt att sitta hemma med ett sjukt barn, eller en sjuk förälder och inte kunna få hjälp av sjukvården. Sen lägger man ner massor av utredningskraft för att begripa varför människor hamnar på akuten fast de egentligen kanske inte behöver… 

Även väntetiderna till besök, behandlingar och operationer ökar. Inte mycket, men trenden år tyvärr tydlig. Samtidigt har de rödgröna i landstinget utlovat köfri vård redan nästa år. Tyvärr låter det rätt fjärran just nu. 

Vi har också behandlat ett medborgarförslag om läkarbilar på landsbygden, ett klokt förslag särskilt som förslagsställaren bor i Överum där sjukvården numera är obefintlig. Majoriteten är ganska långtifrån ”nära vård”. Alliansen var positiva till förslaget, dock avslogs det. 

Min motion om PSA-tester var också uppe för behandling. Den är nu besvarad med att man inväntar en utredning om detta från Socialstyrelsen senare i år. Jag hoppas innerligen vi kan ta några kliv framåt när det gäller upptäckten av prostatacancer. 

Vi moderater hade också två interpellationer. En om den ojämlika bemanningen av första linjens psykiatri inom primärvården. På tre ställen saknas psykologer helt, är det jämlik vård? Detta samtidigt som den psykiska ohälsan ökar i hela landet. 

Den andra interpellationen handlar om det sjunkande intresset för vaccinationer, bland annat mässlingen och HPV. Barn måste få så lika uppväxtvillkor som möjligt. När det gäller HPV så är skillnaden mellan kommunerna hisnande. Här har landsting och kommuner massor av informationsinsatser att göra. 


Är du intresserad av att läsa mer om vad vi avhandlat så hittar du handlingarna här


Lämna en kommentar

Vi vill ha nya vårdplatser!

Att vara gammal eller ha en kronisk sjukdom eller ett stort behov av rehabilitering efter en operation gör många människor sårbara. Om man sedan drabbas av ytterligare ett sjukdomstillstånd som idag kräver specialiserad slutenvård blir detta en stor påfrestning. Att de som jobbar inom vården gör sitt yttersta vet vi alla, och under vårdtiden känner sig ofta patienterna trygga. Men sen riskerar många att hamna mellan stolarna. Vårdplatserna i Sverige – och i Kalmar län minskar dramatiskt just nu. Vårdtiderna ska kortas och patienter som inte behöver ska skrivas ut så fort som möjligt. Patienterna ska sen till kommunens sjukvård och omsorg när patienten är ”medicinskt” färdigbehandlad. Resten ska primärvården sköta.  
Men det finns sjukdomstillstånd som inte kräver akutsjukhusets alla resurser, då det medicinska behovet är så stort så att patienten fortsatt är landstingets ansvar att vårda. Vart tar man vägen då? Vi vet att antalet äldre kommer att öka i länet de närmsta 20 åren och det kommer att behövas en sjukvård som kan leva upp till det faktiska behovet hos medborgarna. Vart tar de vägen då?

Frågan om antalet vårdplatser är just nu högaktuell. Frågeställningen borde istället för antal platser handla om vilka behov just du har när du är sjuk och vilken vård som ges på vårdavdelningen. Du vill veta att vården finns där när du behöver den och kvaliteten är den bästa. Men faran är att vården inte blir optimal vid överbeläggningar och när patienten är på ”fel” avdelning. Samtidigt som en hel del människor upplever att de inte kommer in till vården över huvudtaget. Närvårdsplatser är en ny vårdnivå för patienter som behöver vård i samband med exempelvis hjärtsvikt, svåra infektioner eller vård efter kirurgiska eller ortopediska ingrepp. De här patienterna riskerar idag bli liggande på specialistavdelningarna med en avancerad och dyrare vård, men riskerar även bli utskrivna för tidigt. Många äldre patienter kommer in via akuten och får vänta på en vårdplats. På en närvårdsavdelning kan man bli inskriven direkt utan krångliga omvägar. En närvårdsavdelning ska bemannas av dygnet runt av sjuksköterskor och undersköterskor, och dagtid även av en läkare.

De som främst vinner på detta är självklart patienter och anhöriga. Man hamnar på rätt vårdnivå, får den vård och trygghet som behövs dygnet runt, men även de som jobbar i vården får chansen att vårda patienter i rätt vårdmiljö och slipper skicka hem patienter som fortfarande är sköra och i stort behov av vård. Dessutom är närvårdsplatserna mindre kostsamma, vi får helt enkelt fler vårdplatser för pengarna och samtidigt friskare och tryggare medborgare.

Med så många vinster tycker vi Moderater att det är väl värt att pröva och har därför nu lämnat in en motion om att öppna närsjukvårdsavdelningar på några platser i Kalmar län. Alla måste få känna en trygghet att det finns en vårdplats när du väl behöver den!


Lämna en kommentar

Nu gör vi vården ännu bättre – tillsammans

I landstinget fattar vi beslut om budget i slutet av november, men redan innan sommaren försöker vi sammanfatta alla de verksamhetsbesök vi gjort under våren och samla ihop de punkter som är absolut viktigast att jobba med i budgetarbetet. Under förra veckan kunde vi i landstingsalliansen presentera våra konkreta förslag, nästan 70 punkter, som beskriver hur vi vill göra vården bättre, mer tillgänglig och nära patienterna.

Vi har sett att det finns tre särskilt stora utmaningar:

  • Sjukvårdens anpassning till ett ökat vårdbehov i framtiden.
  • Behålla befintliga medarbetare och rekrytera nya med rätt kompetens.
  • Ta tillvara digitaliseringens möjligheter.

Och när vi hade pressträffar i hela länet så lyfte vi särskilt elva punkter som vi pekade lite mer på.

  1. Skapa en sammanhållen och nära hälso- och sjukvård som utnyttjar resurserna så effektivt som möjligt i hela länet.
  2. Flytta resurser och vård från sjukhusen till primärvården samt sätta ett tydligt och långsiktigt mål för detta.
  3. Genomföra en total översyn av grundbemanningen inom hälso- och sjukvården utifrån att vården ska vara jämlik i hela länet.
  4. Införa en trohetsbonus för att belöna trotjänare med erfarenhet.
  5. Höja tempot i utvecklingen och kraven på landstingets journalsystem.
  6. Skapa en plan med tydligt siffersatta mål för vårdens tillgänglighet digitalt och patienternas digitala möjligheter.
  7. Ta fram en strategi för budgetar i balans i förvaltningarna, för att skapa arbetsro och långsiktighet.
  8. På sikt minska antalet patienter per läkare i primärvården avsevärt.
  9. Ta fram mål för hur skillnaden i livslängd mellan människor med psykisk ohälsa och dem med psykiskt välbefinnande ska minska.
  10. Göra det lättare att få akut sjukvård på rätt nivå.
  11. Förstärka det förebyggande arbetet med hälsokontroller 40-50-60 år, enligt Västerbottenmodellen.

I länken längre upp i denna text finns mer utförliga texter om hur vi resonerar. Men för oss handlar det om att jobba långsiktigt, att ha en plan. Vi vill utgå ifrån hur de verkliga vårdbehoven ser ut i länet och hur de kommer förändras över tid. Först därefter kan vi planera hur vården bör se ut. Idag sker många förändringar i det tysta, och då kan inte resurser fördelas rätt, personalen känner en otrygghet, många undrar hur deras arbete kommer att se ut i morgon.

Nu jobbar vi vidare, om ungefär ett halvår ska vår oppositionsbudget vara klar. Vi vill ha den bästa vården för alla i Kalmar län.


Lämna en kommentar

Vad är det som händer? 

Att jag dagligen i mitt uppdrag som oppositionsråd i landstinget ser att det är ett tufft läge inom sjukvården är nog ingen nyhet för de som läser mina bloggar. En stor personalbrist har medfört att läkare och sjuksköterskor hyrts in för att kunna bemanna med hundratals miljoner i ökade kostnader för landstinget som följd. Detta samtidigt som vi får fler äldre i länet, fler som lever med kroniska sjukdomar eller med flera olika sjukdomar. Sjukvården betyder väldigt mycket för väldigt många. Inom psykiatrin ökar flödena in, den psykiska ohälsan drabbar fler och fler, men personal saknas. 

Samtidigt har socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet valt att lösa problemen genom att stänga vårdplatser. I Västervik har nära nog var fjärde vårdplats stängt. Detta för att anpassa sig till hur mycket personal man har lyckats rekrytera eller behålla. Man har alltså inte utgått från hur patienternas behov ser ut eller hur vårdbehoven kommer att utvecklas över tid. 


Detta är anmärkningsvärt men under veckan som gått har jag blivit smärtsamt medveten om att detta pågår i hela landet. SVT har haft en artikelserie både i tv och på hemsidan under #sverigevården, där bland annat en sjuksköterska från Kalmar vittnar om hur hopplöst läget känns. Det är skrämmande läsning på hemsidan. Vårdplatser stängs i landsting efter landsting, patienter vårdas på andra avdelningar, en del fastnar på en brits på akuten. 

Av ren nyfikenhet googlade jag på vad Socialdemokraterna med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i spetsen lovade inför valet. Detta klipp är från den 28 april valåret: 

Min enkla undran är om någon sett dessa pengar? 

Jag lyssnade på debatten från Sollefteå sjukhus i går kväll, och jag kan säga att de satsningar på sjukvården som utlovades i april 2014 inte märks ute i landet. Att det ska vara tryggt att bo och leva – och bli sjuk – oavsett om jag bor i Partille, Ådalen eller i Hultsfred. Det har regeringen helt misslyckats med den här mandatperioden. 

Mitt uppdrag som förtroendevald med ett uppdrag som täcker hela länet är att återskap den trygghet som nu börjar luckras upp. Ingen ska behöva fundera på om vården finns när man behöver den. Nu är det dags att sätta stopp!