Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Det lilla stora sjukhuset 

I måndags hade vi i Alliansen ett så kallat budgetbesök på Västerviks sjukhus. Vi träffade representanter från flera verksamheter, bland annat medicin, barn, akuten och ortopedin. Vi gör de här heldagsbesöken tillsammans för att förstå hur verksamheten fungerar. Vad är bra? Vad kan bli bättre? Vilka politiska satsningar måste göras?
Västerviks sjukhus är ett stort litet sjukhus. Det har akutsjukvård dygnet runt, kirurgi, cancervård, hjärtsjukvård, rehabilitering, BB, barnklinik och mycket annan fin verksamhet. Sjukhuset har ungefär 130 vårdplatser som ska ge den bästa vården till alla som bor i norra Kalmar län. Detta är en utmaning. Flödet in till sjukhuset ökar för varje år, man drar ner på vårdtiderna så att patienterna kan åka hem direkt när de är medicinskt färdigbehandlade, mer kirurgi blir poliklinisk, det vill säga utförs dagtid utan inläggning. På akuten vittnar man om att väldigt många patienter söker sig dit fast de egentligen skulle sökt sig till vårdcentralen. Och vi blir allt äldre, fler och fler lever längre och längre. Och kommer behöva mer vård.

Vi i Alliansen vill tillsammans med personalen och patienterna hitta former för morgondagens sjukvård. Vi måste det. Sjukvården är den absolut viktigaste frågan för oss alla. När vi väl är sjuka och i behov av hjälp måste det bara klaffa. Även om vi är fler som behöver vård.

Nu börjar vårt interna arbete med att leverera de bästa lösningarna för oss alla i Kalmar län. Snart kommer ni få se resultatet av allt jobb!


Lämna en kommentar

I kvarteret där jag bor…

I mitt kvarter finns Stenhagsparken, med väldigt lite biltrafik omkring, bra grönytor och massor av barnfamiljer i området. Parken nyttjas flitigt men barnen vill ha några enkla anpassningar till t ex cykelaktiviteter. Som landstingspolitiker och kommunpolitiker kan jag bara applådera alla de medborgarförslag som nu skickats in till fullmäktige. Detta i en tid då vi oroas över att barn och unga riskerar att bli sittande vid tv-spel, telefoner och surfplattor. Det är en billig investering att satsa på barns hälsa. Gör den nu! 💪


Lämna en kommentar

Bra skolbesök i Gamleby 

Igår hade moderaterna i norra Tjust anordnat ett studiebesök på Östra ringskolan i Gamleby. Rektorn Johan Lundberg visade runt och berättade om skolans verksamhet. Den stora utmaningen just nu är att antalet elever ökat väldigt fort, från 190 till 250 på något år. Det är trångt i lokalerna, även om de är väldigt fina, i flera klasser är eleverna uppåt 30 stycken. Man förstår att det är tufft för lärarna att hinna med att se och hjälpa alla barn. Även utomhusmiljön väntar på att färdigställas, en allaktivitetsplan ska byggas och busskurer ska ordnas (de flesta pendlar till skolan). 

När jag frågade vad som är den största utmaningen för barnen och lärarna framåt, svarar han: den psykiska ohälsan, känslan av otrygghet. Ofta orsakade av de här, sa han och höll upp en mobiltelefon. Det blev en bra diskussion om de problem som uppstått i samband med den digitala världens intågande i våra och våra barns liv. 

Hur sjutton ska vi skydda barnen från allt ont som finns på nätet? Mobbing, hat eller i värsta fall psykopater som vill förstöra barns liv. Jo, de finns. Häromdagen lyssnade jag på en P3-dokumentär om 13-åriga Linn som utsattes för först mobbing på nätet och sen kom i klorna på en 44-årig man som hotade och trakasserade, ja till  och med uppmanade småtjejer att ta livet av sig på chattar på nätet. Han fälldes senare för delar av de brott han begått och fick ett kortare fängelsestraff. 

Men det är viktigt att vi har en organisation och resurser för att ta hand om de barn som råkar ut för mobbing eller exempelvis nättrakasserier. Vi måste ha kuratorer och skolpsykologer som kan hjälpa barnen. Vi måste ge lärarna tid att verkligen se eleverna. Och vi måste se till att trösklarna in på BUP och barn- och ungdomshälsan inte är för höga. Att hjälpa barn som mår dåligt tidigt är en vinst för alla. För barnet, för familjen och för hela samhället. 

Tack alla inblandade för gårdagens tänkvärda besök i Gamleby! 

Glad påsk! 


Lämna en kommentar

Tack för ett bra medborgarförslag! 

Våra barn är vår framtid. Det hör vi ofta. Men då måste vi också agera som att vi verkligen menar det. Att få en bra utbildning i en trygg skolmiljö, det är det första grundläggande behovet som vi politiker måste tillgodose. Där finns mycket kvar att göra. 

Men vi måste också göra vårt yttersta för att våra barn ska må bra fysiskt. Idag kommer allt fler larm om att barn rör sig för lite, många fastnar vid tv-spel och läsplattor. Om vi kan hjälpa till att stimulera barnen till att röra sig mer, leka, hoppa, cykla, klättra eller dansa, då ska vi göra det. Annars kommer vi få generationer med ökande ohälsa, fysiskt och psykiskt. 

I dagens Västervikstidning läste jag till min glädje om ett medborgarförslag från läkaren Maria Ingatröm om att utveckla kommunens lekplatser istället för att avveckla dem. Jag kommer definitivt att bifalla det när det kommer upp i kommunfullmäktige. Självklart kommer jag driva frågan även på andra håll. 

Som sagt: barnen är ju vår framtid. 


Lämna en kommentar

Inte många lediga minuter


Det har varit en intensiv helg. Inte många minuter ledigt men jag har haft otroligt roligt. 

I fredags åkte hela Moderata landstingsgruppen till Linköping för två dagars gruppmöte och studiebesök på universitetssjukhuset. Vi besökte RCC, vårt regionala cancercentrum, och lärde oss mer om verksamheten och de stora utmaningarna för framtiden. Vi hade också en intressant diskussion om cancerscreening, vilka som görs idag – mammografi, livmoderhalscancer och koloskopier – och vilka som ska göras i morgon. 

Vi fick också besöka den nya akuten, invigd i september och toppmodern. Alla läkare där är akutläkare och alla jobbar i team, kan man införa det tankesättet här? De har också byggt en ny helikopterplatta, med hiss rakt i på akuten. Klokt tror jag – fler och fler patienter med exempelvis svåra skallskador och stroke transporteras med helikopter i norra och mellersta Sverige, för att korta ner transporttiden. Oerhört viktigt då man vid en stroke, för att ta ett exempel, har endast sex timmar på sig att få upp patienten på operation för att göra en trombektomi (ett ingrepp där man går in via ljumsken i ett blodkärl och fångar upp proppen i hjärnan med en håv). 

Just stroke var ett av ämnena på nästa besök på neurokliniken. Där tar man hand om just strokepatienter, Parkinsonpatienter och patienter med epilepsi. Vi fick också en dragning om hur de valt att hantera sjuksköterskebristen. Mer om det kommer senare i vår. 

Hela dagen hade vi lyxen att få sällskap av Östergötlands två regionråd, Marie Morell och Fredrik Sjöstrand. Båda två är otroligt kunniga och har lång erfarenhet av sjukvården i Östergötland. På eftermiddagen fick de berätta om hur deras region fungerar ur politiskt perspektiv. Jag vet att hela gruppen upplevde det som en aha-upplevelse. Det är så nyttigt att dra nytta av andras erfarenheter, särskilt nu när vi snart ska bli region Kalmar län. 

I lördags var det tidig start, hela förmiddagen jobbade vi med internt utvecklingsarbete. Jag är så imponerad av gruppens engagemang. När vi skulle bryta dagen vid lunch, fick jag en känsla av att de gärna skulle jobbat vidare ett par timmar till, trots att det var lördag! 

På eftermiddagen åkte jag och maken direkt till Öland och fick några timmar ledigt och en solig promenad. I går hade vi förbundsstämma med länets moderater. Mycket bra politiska diskussioner kring en hel del motioner. Jag fick två motioner bifallna, en om att rehabilitering ska ingå i de standardiserade vårdförloppen vid cancervård och en motion om att utöka reseavdragen så att det lönar sig att åka till jobba även på landsbygden. Jag fick också det stora förtroendet att bli vald till förbundsordförande. Jag ser fram emot att få jobba med styrelsen och med medarbetarna på kansliet och förbereda valrörelsen. Länets utmaningar är stora, nu ska vi ta oss an dem! Några tankar om detta kan ni läsa här


Lämna en kommentar

Den där viktiga nyckeln…


Idag skulle jag byta till sommardäck på bilen. Eller inte jag. Verkstaden skulle göra det. Min insats var att boka tid. Börjar bli rätt duktig på just det faktiskt. Som vanligt kom verkstaden och hämtade bilen på jobbet, för att lämna den åter på eftermiddagen. Bra och väldigt uppskattad service!

Jag jobbade mig igenom landstingsstyrelsen och lite andra möten och när klockan närmade sig fyra skulle bilen komma tillbaka, lagom så jag kunde åka till mitt nästa möte på länssjukhuset. För att vara effektiv gick jag ut på gatan och väntade in bilen. Den dök snabbt upp, killarna från verkstaden lämnade den till mig, jag hoppade in och körde mot sjukhuset.

Då började det lysa på min display. Något om att bilen kände att den saknade nyckeln. Till saken hör att jag har en sådan där modern nyckel som man lägger i ett litet fack i bilen så känner bilen av det. En samhörighet liksom. Yin och yang i bilvärlden. Nåväl, nu saknade yin yang. Och ville uppenbarligen att jag skulle lösa problemet.

Jag körde in till kanten och började snabbscanna bilen. Ingen nyckel. Handväskan? Nä, varför skulle jag ha lagt den där? Ingen nyckel där heller efter en koll för säkerhets skull. Panik! Jag ringde en av verkstadskillarna. Nä, han hade inte heller nyckeln.

Analyserade snabbt situationen i mitt huvud. Jag körde runt i en bil utan nyckel, jag kunde endast stanna på tomgång, inte stänga av motorn. Om jag gjorde det behövde jag ju nyckeln för att starta igen. Men nyckeln borde ju ha funnits där när den startade. På verkstaden! Var hamnade den sen?

Verkstadskillarna vände och körde till mig, de letade igenom bilen. Ingen nyckel. Vi körde tillbaka till landstingshuset för att kolla på marken där vi bytte bil. Ingen nyckel. Och jag började bli ordentligt sen till mitt möte. Panik igen!

Killarna ringde till billeverantören för att kolla hur långt man kan komma utan nyckel. Svar: Hur långt som helst, bara du har bensin. Inte det svar vi ville ha. Efter en snabb omfallsplanering fick jag skjuts till mitt möte med verkstadsbilen, en av killarna körde min bil till verkstaden för att leta där.

Själv satte jag nytt hastighetsrekord i högklackat när jag fick springa genom hela länssjukhuset, kom en kvart för sent. Och fortfarande ingen aning om hur det gått. Vi hade kommit överens om en plats på parkeringen där min bil skulle stå om nyckeln dykt upp. Om inte skulle det stå en lånebil där…

Framåt halv sex var mötet slut. Jag gick mot parkeringen, visste inte vad som väntade. Under tiden ringde jag till en av verkstadskillarna (som numera känns som en gammal god vän). ”Jodå, vi har fixat det. Nyckeln låg på planen utanför verkstaden, vi brukar lägga färdiga nycklar på biltaken, och den hade trillat av. Tack och lov precis vid verkstaden”.

Precis när han avslutat meningen ser jag min kära bil. Med en gömd nyckel. Bara med den skillnaden att den här gången hittade jag den!

(Lite kan man ju undra varför man gör nycklarna så här? Ska det vara möjligt att åka ifrån nyckeln utan varning? Vem vet hur tillverkarna har tänkt. )

Hur som helst: vi är några stycken, ett landstingsråd och två duktiga verkstadskillar som brinner för sitt jobb för att vara exakt, som har lärt sig vikten av att hålla koll på nyckeln till moderna bilar idag.  Men i slutändan hade jag faktiskt en rätt kul eftermiddag tillsammans med dem! Och jag vill passa på att tacka för er ovärderliga insats för att hjälpa en dam i nöd att komma hem!

 


Lämna en kommentar

Härliga dagar i Karlstad 


Det har varit en intensiv vecka. I onsdags kväll – efter en hel dag med träffar med verksamheter på Länssjukhuset – åkte vi upp till Värmland. Dagen efter hade vi två verksamhetsbesök, på rättspsykiatrin och närsjukvården i Kristinehamn. Otroligt intressant och lärorikt, inte minst att förstå hur rättspsykiatrin fungerar och hur deras utslussningsverksamhet med träningslägenheter ser ut. Närvårdsplatserna var en riktig aha-upplevelse, men det tänkte jag återkomma till i bloggen inom kort. 

Fredag och lördag spenderades i Karlstad och vårt moderata Sverigemöte. Det var ganska stort intresse från media redan dagarna innan, många undrade hur vi och vår partiledare skulle tackla den senaste tidens opinionssiffror. Jag ska erkänna att även jag var lite spänd på hur stämningen skulle vara. Helt i onödan. 

Det var otroligt bra stämning, många glada och taggade moderater. Men också många samtal om hur vi kan bli tydligare, mer konkreta och lyckas få fram vårt budskap på ett mer begripligt sätt. 

Flera medier undrade hur jag såg på situationen, hur jag ser på att en del partikamrater kräver Annas avgång. Jag svarade bland annat i Expressen Live att vi alla behöver en uppstart, hitta våra roller och vårt sammanhang. Ja, minns ni Annie Lööfs första tid som partiledare? Mm, det gick inte helt uppåt i början, men sen inför förra valet föll alla bitar på plats. Man måste ha lite tillförsikt helt enkelt. 

Och visst kom det en vändning redan på lördagen. Anna Kinberg Batra klev upp på stora scenen accompajerad av applåder som inte ville ta slut. Och talet då? Ja, alla är nog eniga om att detta var hennes bästa hittills. Lyssna gärna här

Nu är det bara att spotta i nävarna och köra igång, ett hårt arbete väntar. Men det var länge sedan jag var så här laddad!