Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Ända in i det berömda kaklet!

Lördag morgon. Jag vaknar vid femtiden av åska och regn utanför. Sen går det inte att somna om. Jag ligger och tänker på de senaste veckorna och på framtiden.

Nu är det bara ett och ett halvt dygn kvar till vi får se resultatet av de senaste månadernas jobb. Vi har försakat vänner och familj. Alla kvällar och helger har ägnats åt valarbete, dörrknackning och möten med väljare. Jag hade velat vara på fler ställen, träffat fler människor. Men jag har gjort mitt bästa.

Men jag har ju haft så roligt! Inte minst på den tågturné som vi i Alliansen gjorde nu i veckan, mycket skratt och riktigt bra stämning. Det bådar gott inför mandatperiodens jobb. Och så roligt att träffa alla hårt kampanjande Moderater i våra kommuner, vilka duktiga människor som finns i hela länet! Trots att dagarna varit långa, har jag somnat med en varm känsla i kroppen efter alla möten med så engagerade partivänner.

Men valrörelsen har ju tyvärr varit väldigt smutsig. Inte minst från socialdemokraterna. Den största delen av deras valbudskap har bara handlat om att smutskasta oss Moderater. Den senaste tiden har de till och med gjort valmaterial av rena lögner. Otroligt lågt av ett parti som sitter i regeringen. Jag hoppas att väljarna inte belönar detta rent oärliga beteende.

Nu ska jag strax ut i kampanjtältet igen. Jag kokar just nu kaffe i mängder. Vi ska bjuda på kaffe och andra bullar på torget idag. Nu behövs det andra bullar. Eller hur?

Nu behöver vi slåss för att alla verksamheter på Västerviks sjukhus får vara kvar. För att sjuksköterskorna på Länssjukhuset ska få bättre arbetsvillkor (och all annan personal i hela länet förstås), för att Överumsborna ska få tillbaka sin vårdcentral, för fungerande och säkra vägar i länet och för att få bort vårdköerna som fördubblats de senaste fyra åren!

Nu gäller det! Din röst är viktig!

Trevlig helg!

Malin

Annonser


Lämna en kommentar

Personalen är sjukvårdens hjältar

Så här nära valet är det trångt på tidningarnas debattsidor. Därför kommer jag även att presentera debattartiklar här på bloggen. Här kommer den första, som handlar om personalens villkor och hur vi vill förbättra dem! Trevlig läsning!

——————————————-

Personalen är sjukvårdens viktigaste tillgång och bär ett stort ansvar för att patienterna och de anhöriga ska känna trygghet. Det blir allt svårare för landstingen att rekrytera personal, vilket resulterar i dyra kostnader för hyrpersonal och sämre kontinuitet.

År 2017 betalade landstinget i Kalmar län ungefär 160 miljoner kronor till bemanningsföretag. Pengar som hade gjort större nytta genom att göra satsningar på den egna personalen och att höja statusen för vårdyrket. Idag upplever personalen otillräcklighet och stress. Särskilt när antalet vårdplatser minskat. Dessutom saknar personalen känslan av uppskattning från arbetsgivaren, en självklar effekt när arbetsgivaren hellre betalar stora summor pengar för dyr hyrpersonal istället för att satsa på sin egen.

Landstingets äldre personal har stor erfarenhet och kompetens som vi vill behålla och visa uppskattning för. Därför vill vi införa seniora tjänster för att ge sjukvårdspersonalen bättre förutsättningar att orka arbeta åren innan och efter pensionsåldern.

Vi vill också införa så kallade intraprenader inom landstingets verksamheter. Det betyder att personalen själva kan ta över en verksamhet och driva den vidare i egen regi, som ändå ägs av landstinget. Personalen blir de som bestämmer och driver verksamheten. Detta innebär att personal och chefer kan korta beslutsvägarna, prova nya metoder och skapa ett friare arbetssätt. Intraprenader har varit mycket framgångsrikt i andra landsting och kommuner.

Sammanfattningsvis vill vi inom Moderaterna införa en ny personalpolitik som sätter fokus på vår egen personal och kompetensutveckling, höja kvaliteten samt minska kostnaderna för hyrpersonal.

Moderaterna i Landstinget i Kalmar län vill:

– Satsa på den egna personalen istället för att lägga miljonbelopp på bemanningsföretag.

– Införa karriärvägar för sjukvårdspersonalen, det ska löna sig att vidareutbilda sig, ta på sig extra arbetsuppgifter och vara trogen medarbetare.

– Att personalen ska kunna ha större inflytande över sin arbetsplats, arbetstid och arbetsmiljö.


Lämna en kommentar

Har alla barn samma rättigheter?

Under förra året lämnade jag och Peter Johansson in en motion om att Västerviks kommun skulle ha bättre riktlinjer mot barnäktenskap och verka för att unga tjejer hos oss får chansen att leva ett eget liv. Vi fick avslag på den. Man vill vänta, man tycker det funkar rätt bra – trots att minst tre tjejer lever i barnäktenskap i kommunen.

Det känns bekymmersamt.

Men så fick jag en chock i morse. Jag fick syn på Socialstyrelsens lilla skrift som utgavs igår. Den riktar sig till de som är gifta med ett barn.

Istället för att verka enligt barnkonventionen, för barns rätt att vara barn, skriver de ”att det är olämpligt att leva ihop med ett barn under 15 även om de har gemensamma barn”.

Nu hoppas jag att de partier i riksdagen (läs Alliansen) som besitter sunt förnuft och kunskaper om barnkonventionen fortsätter kampen för ett totalförbud mot barnäktenskap!

Länk till socialstyrelsen här!


Lämna en kommentar

Nej, jag tänker inte vara tyst 

I min roll som oppositionsråd så har jag dagligen kontakt med patienter, anhöriga och personal. De förväntar sig att jag ska lyssna på deras historia, deras berättelse om sin sjukdom, om hur situationen är på arbetsplatsen och hur de tycker att det borde vara. Jag är alltid noga med att fråga om det är information som jag får använda politiskt om det behövs. De flesta svarar självklart ja, hur ska vi annars åstadkomma förändring? Och jag försöker berätta dessa historier och livsöden för att vi ska lära oss och göra saker på nya sätt.

Inte minst under höstens neddragning av vårdplatser har vi blivit kontaktade av oroliga människor, orolig personal, och patienter och anhöriga. Vi som sitter i opposition måste föra deras talan. Det är vår förbaskade skyldighet. Många är väldigt oroliga, rädda för sjukhusens framtid. Det ska vi ta på största allvar. Vi ska lyssna, förstå och leverera svar. Jag är personligen väldigt glad och tacksam över den tacksamhet allmänheten visat för vårt engagemang. Det värmer och stärker.

Men alla är inte tacksamma över debatten. Det finns krafter som anser att vi i oppositionen fabulerar, svartmålar och skrämmer patienter och gör personalen obehaglig till mods. DET gör mig obehaglig till mods. Det är år 2016, och det finns krafter som vill reducera min demokratiska rätt att säga vad jag tycker. Jag har funderat mycket på hur det kan bli så här. Inom politiken måste vi kunna ha olika åsikter, debattera och diskutera, ibland lyckas komma fram till en lösning ihop, andra gånger inse att vi inte kommer att tycka likadant. Men att beskylla meningsmotståndare för att ljuga, svartmåla och skrämmas – det är inte fair play. Faran är att färre kommer att våga säga vad de tycker. Faran är att vi får en tystnadskultur där vi knyter näven i fickan, går runt med en klump i magen och undrar hur världen kunde ha sett ut om vi sagt ifrån.

Jag är medveten om att det jag skriver nu inte kommer att mottas med öppna armar av alla. Men det får väl bli så. För vi får inte stoppa ner våra knutna nävar i fickorna, en sådan värld vill jag inte leva i.