Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Personalen är sjukvårdens hjältar

Så här nära valet är det trångt på tidningarnas debattsidor. Därför kommer jag även att presentera debattartiklar här på bloggen. Här kommer den första, som handlar om personalens villkor och hur vi vill förbättra dem! Trevlig läsning!

——————————————-

Personalen är sjukvårdens viktigaste tillgång och bär ett stort ansvar för att patienterna och de anhöriga ska känna trygghet. Det blir allt svårare för landstingen att rekrytera personal, vilket resulterar i dyra kostnader för hyrpersonal och sämre kontinuitet.

År 2017 betalade landstinget i Kalmar län ungefär 160 miljoner kronor till bemanningsföretag. Pengar som hade gjort större nytta genom att göra satsningar på den egna personalen och att höja statusen för vårdyrket. Idag upplever personalen otillräcklighet och stress. Särskilt när antalet vårdplatser minskat. Dessutom saknar personalen känslan av uppskattning från arbetsgivaren, en självklar effekt när arbetsgivaren hellre betalar stora summor pengar för dyr hyrpersonal istället för att satsa på sin egen.

Landstingets äldre personal har stor erfarenhet och kompetens som vi vill behålla och visa uppskattning för. Därför vill vi införa seniora tjänster för att ge sjukvårdspersonalen bättre förutsättningar att orka arbeta åren innan och efter pensionsåldern.

Vi vill också införa så kallade intraprenader inom landstingets verksamheter. Det betyder att personalen själva kan ta över en verksamhet och driva den vidare i egen regi, som ändå ägs av landstinget. Personalen blir de som bestämmer och driver verksamheten. Detta innebär att personal och chefer kan korta beslutsvägarna, prova nya metoder och skapa ett friare arbetssätt. Intraprenader har varit mycket framgångsrikt i andra landsting och kommuner.

Sammanfattningsvis vill vi inom Moderaterna införa en ny personalpolitik som sätter fokus på vår egen personal och kompetensutveckling, höja kvaliteten samt minska kostnaderna för hyrpersonal.

Moderaterna i Landstinget i Kalmar län vill:

– Satsa på den egna personalen istället för att lägga miljonbelopp på bemanningsföretag.

– Införa karriärvägar för sjukvårdspersonalen, det ska löna sig att vidareutbilda sig, ta på sig extra arbetsuppgifter och vara trogen medarbetare.

– Att personalen ska kunna ha större inflytande över sin arbetsplats, arbetstid och arbetsmiljö.

Annonser


Lämna en kommentar

Ingen blir friskare av att stå i vårdkö!

Under den senaste mandatperioden har vårdköerna i landet fördubblats. I Kalmar län tredubblats inom vissa verksamheter.

Detta vill vi Moderater få bukt med. Därför har vi flera konkreta förslag för hur vi kan göra vården mer tillgänglig. I hela landet.

Här är en debattartikel som Camilla Waltersson Grönwall och jag skickat in till länets tidningar under förra veckan:

Moderaterna vill korta köerna i vården

Svensk hälso- och sjukvård ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla oavsett var man bor eller vad man tjänar. Ingen ska behöva tvivla på att vård finns när den behövs. Därför behövs en ny moderatledd regering som hanterar vårdens mest akuta problem – att snabbt korta vårdköerna. Rätten till vård ska vara lika för alla.

Under den här mandatperioden har den Socialdemokratiska regeringen höjt skatten med 60 miljarder kronor. Trots det har vårdköerna fördubblats. Regeringen har inte prioriterat rätt. Ett av Stefan Löfvens första beslut som statsminister var att avskaffa Alliansregeringens kömiljard. Inte långt därefter avskaffade han den förstärkta vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Resultaten talar för sig själv. På mindre än fyra år har antalet personer som får vänta mer än 90 dagar på en operation gått från drygt 15 500 personer till över 33 000 personer. Mindre än hälften av alla cancerpatienter får vård i tid och antalet barn som väntat längre än 30 dagar på insats från BUP har mer än tredubblats sedan hösten 2014.

Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven att förbättra tillgängligheten inom vården och korta köerna till cancervården. Utvecklingen har gått i direkt motsatt riktning. Nu ställer Socialdemokraterna ut nya löften, men Sverige har inte råd med fyra år till av löftessvek.

Här och nu krävs åtgärder som löser vårdens allra mest akuta problem – att korta vårdköerna. Därför föreslår Moderaterna att kömiljarden ska återinföras och tredubblas. Av dessa tre miljarder ska 500 miljoner öronmärkas till BUP. Kömiljarden var en effektiv åtgärd för att säkerställa att fler fick vård i tid.

Vården har dock större utmaningar som kräver ansvarsfulla, långsiktiga och genomtänkta reformer. Under nästa mandatperiod måste arbetet påbörjas för att möta dessa utmaningar. Moderaterna föreslår därför ett antal konkreta åtgärder:

• Nationell primärvårdsreform. För att minska trycket på landets akutmottagningar och minska vårdköerna måste primärvården byggas ut för att bli bättre på att ta emot patienter.

• Fast vårdkontakt. Den som vill ska ha rätt till en fast läkarkontakt med ett vårdteam som känner till patientens vårdhistoria.

• En ny nationell cancerstrategi. Med fler standardiserade vårdförlopp som kortar köerna till cancervården.

• Stärk vårdens medarbetare. En förbättrad arbetsmiljö, större inflytande och rätt till vidareutbildning. Fler sjuksköterskor ska få möjlighet att vidareutbilda sig med bibehållen inkomst.

Sverige behöver en ny regering som tar vårdens problem på allvar. Vi tänker aldrig acceptera att någon tvingas vänta längre än vad de behöver för att få den vård som krävs för att bli frisk.

Malin Sjölander (M)

Oppositionslandstingsråd

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Socialpolitisk talesperson


Lämna en kommentar

Sommar, sommar, sommar…

Jag sitter på altanen på Gränsö och jobbar lite, tredje koppen morgonkaffe samtidigt som jag klarar av dagens mail och telefonsamtal. Veckorna efter Almedalen har vi försökt ta lite ledigt, tempot under våren har varit högt och med den långvariga värmen inser man snabbt att några mer ansträngande aktiviteter lär det inte bli. Och det jobb som ändå måste utföras får göras i sin egen takt. Jag har hunnit läsa en bok, Åsne Sejerstads bok om Anders Behring Breivik som heter ”En av oss”. Det är en skrämmande läsning om en pojke som växer upp i centrala Oslo och som gång på gång finns i olika sociala myndigheter och ungdomspsykiatrins rullor. Men ändå helt lyckas undgå hjälp. Resultatet av detta blev, som vi alla vet, en total katastrof. Alltför många fick offra livet. Men boken var också tänkvärd utifrån det som nu händer i Sverige. Vår katastrofberedskap, fungerar den?

I Oslo med omnejd var samordningen näst intill obefintlig under attentaten i regeringskvarteren och på Utöya. Olika instanser fick söka varandra via telefon. Samtal missades och polisinsatsen på ön blev försenad och fler unga hann dö under tiden. Då glädjer det mig att den svenska polisen så snabbt lyckades under terrorattentatet på Drottninggatan, även om det bästa varit om de lyckats identifiera och ta i förvar terroristen innan det hände.

Nu brinner stora delar av de svenska skogarna. Räddningstjänster från hela länder åker till de drabbade områdena för att bidra. Även inom EU har vi en samlad beredskap där länder som Frankrike, Italien, Grekland och Ungern har ett extra uppdrag att kunna bidra med flyg, mackpersonal och kompetens. Det är dagar som dessa som vårt EU-medlemskap verkligen kan ge en direkt nytta.

Bilden är hämtad från MSB i Karlstad.

Samtidigt finns det nu ett stort intresse i Sverige för beredskapsfrågor. Under året som gått har ”prepperkulturen” fått ett uppsving, inte minst efter Lars Wilderängs böcker om ryska invasioner i nutid. Klarar vi el, vatten, mat och kommunikationer om samhället inte längre fungerar som idag? Hur länge kan du leva i ditt hem utan allt detta? Har du en transistorradio om inga mobiler längre fungerar? Under Almedalsveckan upplevde jag att det var fler seminarier och fler aktörer än någonsin som pratar om de här frågorna. Visst är det trist att behöva förbereda sig på det värsta, men livsavgörande. Inte minst skogsbränderna påminner oss om det.

Nu väntar ytterligare en dag vid havet. Idag ska jag fortsätta läsa Sara Stridsbergs bok om Beckomberga, en fascinerande berättelse om svunna tider och svensk mentalvård för inte alltför länge sedan.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

Framme på ön!

Idag har vi tagit färjan över till Gotland. Vi kom fram så pass tidigt så att vi hann cykla till Leva Kungslador och äta lunch. Även om aktiviteten är stor inne i Visby med att förbereda Almedalsveckan, så passar vi på att ta en ledig lördag. Men lite jobb blir det, Almedalskatalogen är tjock och välfylld och behöver läsas igenom. I år bjuds det på fler seminarier än någonsin, många av dem berör mina hjärtefrågor: sjukvård och hedersproblematik.

Imorgon blir det stort fokus på vårt parti, det är inte bara tal av Ulf Kristersson klockan 19, innan dess är det ett antal seminarier och panelsamtal i almedalsparken bland annat med oss sjukvårdspolitiker. Moderaterna satsar stort på sjukvården i årets val. Det behövs. För den politik som socialdemokraterna och miljöpartiet drivit denna mandatperiod har resulterat i mångdubblade vårdköer och kraftigt ökade kostnader för bemanningsbolag (jag som trodde de var emot vinster i välfärden). Bara förra året betalade socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ut över 150 miljoner kronor till dessa bolag. I Kalmar län.

Satsa istället de pengarna på landstingets egna personal, det är inte mer än rätt. Bättre löner, bättre arbetsvillkor och en plan för vidareutbildningar är bara några av våra förslag. Och rätten att bestämma över sin arbetsplats, genom att själv driva den – som företag eller som en intraprenad (landstinget äger den men personalen driver den).

Nu väntar en lördagskväll med goda Moderatvänner – imorgon börjar allvaret!


Lämna en kommentar

Vem betalar egentligen välfärden?

Socialdemokraterna har ju deklarerat att höstens val ska bli en folkomröstning om välfärden. Då är det besynnerligt att de gör allt för att försvåra för de som faktiskt finansierar hela välfärdssektorn. Företagen.

All välfärd är skattefinansierad. Och den stora skatteintäkten kommer från företagen. De betalar en mängd skatter, dessutom löner som sen beskattas. När sen löntagarna handlar saker, gör saker, åker någonstans eller faktiskt bara bor, så betalar man en skatt även för det. Men lönen kommer i grund och botten från företagen.

Det finns ingen magisk skattkista som staten, kommunerna och landstinget kan ösa ur och välvilligt dela ut till roliga projekt. Det är företagen och de som jobbar som betalar. Då vill det till att ha respekt – både för företagen och de dyrbara skattekronorna.

Ett mycket tydligt och talande exempel är dagens ledare i tidningen Barometern. Där presenterar man fakta från en färsk rapport från Skogsindustrierna. Den visar att 1700 jobb inom offentlig sektor i Kalmar län finansieras enbart av skogsföretagarna. Det är sjuksköterskor, läkare, lärare, omsorgspersonal och andra viktiga yrkeskategorier inom välfärden. Viktiga jobb. Ändå finns det drivkrafter inom det rödgröna blocket som vill minska äganderätten, beskatta drivmedel mer för dessa företagare, införa en kilometerskatt för att reducera deras möjligheter att driva lönsamma företag och behålla strandskyddet som idag gör det snudd på omöjligt att bygga ut sina verksamheter.

Valet kommer att handla om välfärden. Om vem som ska betala för den. Om vem som arbeta inom dessa viktiga yrken. Om hur vi kan förbättra villkor och löner inom välfärden.

Men glöm aldrig att det börjar med företagen. Det är de som är den stora skattkistan. Och med kloka politiker som inte betraktar företagares om onda så kan vi få snurr på det svenska näringslivet och därmed en trygg välfärd.


Lämna en kommentar

Våga tro på dina misslyckanden!

Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb.

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt – så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier.

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick – det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor.

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

Kampen mot prostatacancer slutar inte här

Igår kom nationella screeningrådets och Socialstyrelsens förslag på rekommendation att inte införa en ordnad screening för prostatacancer.

Att bara jobba med det så kallade PSA-testet är vi alla överens om att det är ett för trubbigt redskap. Det behövs information om hur testet fungerar, det behövs fler tester för att kunna sära på godartad och elakartad cancer för att undvika onödiga ingrepp som leder till onödigt lidande.

Men om staten och landstingen tar sina händer från detta så kommer det leda till så kallad ”vild screening”, där de män som har resurser och kunskap kan välja att testa sig, hos sin vårdcentral eller inom företagshälsovården, och vi kan inte registrera och dra nytta av testerna. Idag saknas databaser och storskalig forskning på området och med detta förslag kommer det inte att bli bättre.

För de män som drabbas är förlusten störst. Prostatacancerföreningen nämnde under gårdagen siffran 1 800, det är antalet män som årligen upptäcker sin prostatacancer för sent, på grund av att vi inte har lyckats testa dem i tid. Vanligast är att man upptäcker cancern först när symptomen kommer. Och då är det ofta för sent för botande behandling.

I november 2016 skrev jag en motion om att införa ett informations- och testprogram för utvalda åldersgrupper i landstinget. Den avslogs. Men skam den som ger sig. Nu är det bara att jobba vidare. Så länge män dör av oupptäckt prostatacancer är det väl värt det hårda jobbet.

Se detta som ett vallöfte från Moderaterna i landstinget. Efter valet kommer vi att införa ett nytt arbetssätt som innebär att vi ska informera män om PSA-tester och andra tester och ge dem möjligheten att utföra dessa hos oss.