Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

”Mod” blir mitt ledord 2019

Årets första vecka är snart över och jag och Fredrik har pratat lite om det här med nyårslöften och goda föresatser inför 2019. Att försöka äta nyttigare och röra oss mer är inget löfte utan ett måste, det ökar möjligheterna till ett långt friskt liv och man blir ju dessutom piggare och gladare.

Ett nyårslöfte ska ju vara något som leder till en positiv och personlig förändring, men som gärna också bidrar till en lite bättre värld. Därför blev årets nyårslöfte ett ledord. Ett ord att leva efter. Ett ord som utmanar mig och driver mig framåt. Mitt ledord blev ”mod”.

I den tid vi lever i är det lätt att bli strykrädd och lite konturlös. Vi som är förtroende har blivit rädda för att säga fel, bli kritiserade, misstolkade och uthängda. Det är nästan som att vi tyngs av en osynlig censur. Det är ett hot mot demokratin anser jag och faran är att en liten klick som inte bryr sig skriker högt och blir de enda som hörs. I år ska jag bli modigare och sluta censurera mig själv. Vill motståndare misstolka, vantolka eller hänga på mig åsikter jag inte har så får det bli så. En modig människa ska klara det. Eller hur?

Jag ska också bli modigare på det personliga planet. Rubba mina cirklar, utmana mig. Den första riktigt stora och tunga utmaningen är redan gjord:

För många år sedan var jag på Bali och bodde på ett litet hotell mitt i ett risfält i Ubud. Vi hade en jättefin terass ut mot risfälten där man kunde sitta och läsa och ta en kall öl i solnedgången. På sidorna av terassen växte palmer och buskar som rasslade skönt i brisen. När jag satt där i lugn och ro märkte jag att ett palmblad började röra på sig och plötsligt såg jag ett grönt ormhuvud stirra på mig från busken – en meter bort! Ni som känner mig vet att jag har en panisk skräck för ormar och studsade upp och in huset och låste in mig! Senare kom trädgårdsmästaren och kastade ut ormen i risfältet, vilket inte kändes ett dugg bättre.

Jag hann se att ormen var illgrön med svarta ränder, lång och smal. Personalen bedyrade att det var en ofarlig ”viper”. Hmm…

Hur som helst har denna händelse spökat i mitt huvud sen dess och jag har t o m dragit mig för att åka tillbaka till Bali. Men nu har vi äntligen kommit hit. För några dagar sedan åkte vi upp till Ubud och bodde på ett litet mysigt hotell i risfälten, med terass mot risfälten och med buskar och palmer bredvid. Jag hade bävat för detta sen vi bokade för några veckor sedan, hur skulle det gå?

Men – med mitt nya ledord i bakhuvudet trotsade jag alla gröna, slingrande hjärnspöken och spenderade eftermiddagarna på vår fina terass, med en kall drink och ett parti Chicago med Fredrik. Ormfria, ljuvliga eftermiddagar som övergick i svarta tropiska kvällar då eldflugorna (som för övrigt är skalbaggar) dansade för oss ute på risfältet. Tack vare mitt nyförvärvade mod fick jag oförglömliga stunder i Ubud och kan nu rensa bort det gamla minnet från en resa för länge sen.

En bra början på år 2019!

Annonser


Lämna en kommentar

Ett fartfyllt år!

Det är några dagar kvar av 2018 och jag ska snart ta en välbehövlig semester. Men jag tänkte hinna skriva några rader om året som gick.

Det som har präglat mitt 2018 är självklart valrörelsen och alla efterspel till den. För oss politiker startar valrörelsen många månader innan valdagen, den är som ett maratonlopp. Många förberedelser, och många funderingar på om man gjorde rätt val. Mitt absolut största intryck är hur många eldsjälar som finns inom politiken och dessutom vilket fantastiskt län vi bor i. Jag är så tacksam för att mitt uppdrag ger mig möjligheter att se hela Kalmar län.

I efterspelet till valet blev det lite annorlunda utfall än vad vi väntat oss. I landstiget bytte centern och liberalerna konstellation och sitter nu i majoriteten med socialdemokraterna. Vi Moderater och Kristdemokraterna bildade en ny allians, M&KD-alliansen och jag fick chansen att kliva fram och bli vice ordförande i regionstyrelsen, dock i opposition. Nu har vi fyra år på oss att fortsätta föra fram den politik som vi påbörjade i gamla Alliansen. Det behövs och vi kommer jobba hårt för att ge länet bättre förutsättningar.

På det personliga planet har jag ännu en gång lyckats ta mig runt ett Göteborgsvarv och är åter anmäld till nästa år. Jag har insett att jag behöver en sådan utmaning för att tvinga mig ut på träning och bryta mitt stillasittande jobb. Trots valrörelse så har vi ändå lyckats få bra tid med familjen. Vi har njutit av soliga dagar på Gränsö, på Öland, på Benterud och i fjällen. Dessutom startade vi året med två härliga veckor tillsammans i Dominikanska republiken. Familjen är så viktig, det är så roligt att göra allt detta tillsammans.

Nu väntar två lediga veckor innan nästa år kör igång. Vi har laddat upp med massor av böcker och kortspel. Sen blir det full fart igen!

Tack för i år och gott nytt 2018!


Lämna en kommentar

Personalen är sjukvårdens hjältar

Så här nära valet är det trångt på tidningarnas debattsidor. Därför kommer jag även att presentera debattartiklar här på bloggen. Här kommer den första, som handlar om personalens villkor och hur vi vill förbättra dem! Trevlig läsning!

——————————————-

Personalen är sjukvårdens viktigaste tillgång och bär ett stort ansvar för att patienterna och de anhöriga ska känna trygghet. Det blir allt svårare för landstingen att rekrytera personal, vilket resulterar i dyra kostnader för hyrpersonal och sämre kontinuitet.

År 2017 betalade landstinget i Kalmar län ungefär 160 miljoner kronor till bemanningsföretag. Pengar som hade gjort större nytta genom att göra satsningar på den egna personalen och att höja statusen för vårdyrket. Idag upplever personalen otillräcklighet och stress. Särskilt när antalet vårdplatser minskat. Dessutom saknar personalen känslan av uppskattning från arbetsgivaren, en självklar effekt när arbetsgivaren hellre betalar stora summor pengar för dyr hyrpersonal istället för att satsa på sin egen.

Landstingets äldre personal har stor erfarenhet och kompetens som vi vill behålla och visa uppskattning för. Därför vill vi införa seniora tjänster för att ge sjukvårdspersonalen bättre förutsättningar att orka arbeta åren innan och efter pensionsåldern.

Vi vill också införa så kallade intraprenader inom landstingets verksamheter. Det betyder att personalen själva kan ta över en verksamhet och driva den vidare i egen regi, som ändå ägs av landstinget. Personalen blir de som bestämmer och driver verksamheten. Detta innebär att personal och chefer kan korta beslutsvägarna, prova nya metoder och skapa ett friare arbetssätt. Intraprenader har varit mycket framgångsrikt i andra landsting och kommuner.

Sammanfattningsvis vill vi inom Moderaterna införa en ny personalpolitik som sätter fokus på vår egen personal och kompetensutveckling, höja kvaliteten samt minska kostnaderna för hyrpersonal.

Moderaterna i Landstinget i Kalmar län vill:

– Satsa på den egna personalen istället för att lägga miljonbelopp på bemanningsföretag.

– Införa karriärvägar för sjukvårdspersonalen, det ska löna sig att vidareutbilda sig, ta på sig extra arbetsuppgifter och vara trogen medarbetare.

– Att personalen ska kunna ha större inflytande över sin arbetsplats, arbetstid och arbetsmiljö.


Lämna en kommentar

Ingen blir friskare av att stå i vårdkö!

Under den senaste mandatperioden har vårdköerna i landet fördubblats. I Kalmar län tredubblats inom vissa verksamheter.

Detta vill vi Moderater få bukt med. Därför har vi flera konkreta förslag för hur vi kan göra vården mer tillgänglig. I hela landet.

Här är en debattartikel som Camilla Waltersson Grönwall och jag skickat in till länets tidningar under förra veckan:

Moderaterna vill korta köerna i vården

Svensk hälso- och sjukvård ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla oavsett var man bor eller vad man tjänar. Ingen ska behöva tvivla på att vård finns när den behövs. Därför behövs en ny moderatledd regering som hanterar vårdens mest akuta problem – att snabbt korta vårdköerna. Rätten till vård ska vara lika för alla.

Under den här mandatperioden har den Socialdemokratiska regeringen höjt skatten med 60 miljarder kronor. Trots det har vårdköerna fördubblats. Regeringen har inte prioriterat rätt. Ett av Stefan Löfvens första beslut som statsminister var att avskaffa Alliansregeringens kömiljard. Inte långt därefter avskaffade han den förstärkta vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Resultaten talar för sig själv. På mindre än fyra år har antalet personer som får vänta mer än 90 dagar på en operation gått från drygt 15 500 personer till över 33 000 personer. Mindre än hälften av alla cancerpatienter får vård i tid och antalet barn som väntat längre än 30 dagar på insats från BUP har mer än tredubblats sedan hösten 2014.

Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven att förbättra tillgängligheten inom vården och korta köerna till cancervården. Utvecklingen har gått i direkt motsatt riktning. Nu ställer Socialdemokraterna ut nya löften, men Sverige har inte råd med fyra år till av löftessvek.

Här och nu krävs åtgärder som löser vårdens allra mest akuta problem – att korta vårdköerna. Därför föreslår Moderaterna att kömiljarden ska återinföras och tredubblas. Av dessa tre miljarder ska 500 miljoner öronmärkas till BUP. Kömiljarden var en effektiv åtgärd för att säkerställa att fler fick vård i tid.

Vården har dock större utmaningar som kräver ansvarsfulla, långsiktiga och genomtänkta reformer. Under nästa mandatperiod måste arbetet påbörjas för att möta dessa utmaningar. Moderaterna föreslår därför ett antal konkreta åtgärder:

• Nationell primärvårdsreform. För att minska trycket på landets akutmottagningar och minska vårdköerna måste primärvården byggas ut för att bli bättre på att ta emot patienter.

• Fast vårdkontakt. Den som vill ska ha rätt till en fast läkarkontakt med ett vårdteam som känner till patientens vårdhistoria.

• En ny nationell cancerstrategi. Med fler standardiserade vårdförlopp som kortar köerna till cancervården.

• Stärk vårdens medarbetare. En förbättrad arbetsmiljö, större inflytande och rätt till vidareutbildning. Fler sjuksköterskor ska få möjlighet att vidareutbilda sig med bibehållen inkomst.

Sverige behöver en ny regering som tar vårdens problem på allvar. Vi tänker aldrig acceptera att någon tvingas vänta längre än vad de behöver för att få den vård som krävs för att bli frisk.

Malin Sjölander (M)

Oppositionslandstingsråd

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Socialpolitisk talesperson


Lämna en kommentar

Sommar, sommar, sommar…

Jag sitter på altanen på Gränsö och jobbar lite, tredje koppen morgonkaffe samtidigt som jag klarar av dagens mail och telefonsamtal. Veckorna efter Almedalen har vi försökt ta lite ledigt, tempot under våren har varit högt och med den långvariga värmen inser man snabbt att några mer ansträngande aktiviteter lär det inte bli. Och det jobb som ändå måste utföras får göras i sin egen takt. Jag har hunnit läsa en bok, Åsne Sejerstads bok om Anders Behring Breivik som heter ”En av oss”. Det är en skrämmande läsning om en pojke som växer upp i centrala Oslo och som gång på gång finns i olika sociala myndigheter och ungdomspsykiatrins rullor. Men ändå helt lyckas undgå hjälp. Resultatet av detta blev, som vi alla vet, en total katastrof. Alltför många fick offra livet. Men boken var också tänkvärd utifrån det som nu händer i Sverige. Vår katastrofberedskap, fungerar den?

I Oslo med omnejd var samordningen näst intill obefintlig under attentaten i regeringskvarteren och på Utöya. Olika instanser fick söka varandra via telefon. Samtal missades och polisinsatsen på ön blev försenad och fler unga hann dö under tiden. Då glädjer det mig att den svenska polisen så snabbt lyckades under terrorattentatet på Drottninggatan, även om det bästa varit om de lyckats identifiera och ta i förvar terroristen innan det hände.

Nu brinner stora delar av de svenska skogarna. Räddningstjänster från hela länder åker till de drabbade områdena för att bidra. Även inom EU har vi en samlad beredskap där länder som Frankrike, Italien, Grekland och Ungern har ett extra uppdrag att kunna bidra med flyg, mackpersonal och kompetens. Det är dagar som dessa som vårt EU-medlemskap verkligen kan ge en direkt nytta.

Bilden är hämtad från MSB i Karlstad.

Samtidigt finns det nu ett stort intresse i Sverige för beredskapsfrågor. Under året som gått har ”prepperkulturen” fått ett uppsving, inte minst efter Lars Wilderängs böcker om ryska invasioner i nutid. Klarar vi el, vatten, mat och kommunikationer om samhället inte längre fungerar som idag? Hur länge kan du leva i ditt hem utan allt detta? Har du en transistorradio om inga mobiler längre fungerar? Under Almedalsveckan upplevde jag att det var fler seminarier och fler aktörer än någonsin som pratar om de här frågorna. Visst är det trist att behöva förbereda sig på det värsta, men livsavgörande. Inte minst skogsbränderna påminner oss om det.

Nu väntar ytterligare en dag vid havet. Idag ska jag fortsätta läsa Sara Stridsbergs bok om Beckomberga, en fascinerande berättelse om svunna tider och svensk mentalvård för inte alltför länge sedan.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

Framme på ön!

Idag har vi tagit färjan över till Gotland. Vi kom fram så pass tidigt så att vi hann cykla till Leva Kungslador och äta lunch. Även om aktiviteten är stor inne i Visby med att förbereda Almedalsveckan, så passar vi på att ta en ledig lördag. Men lite jobb blir det, Almedalskatalogen är tjock och välfylld och behöver läsas igenom. I år bjuds det på fler seminarier än någonsin, många av dem berör mina hjärtefrågor: sjukvård och hedersproblematik.

Imorgon blir det stort fokus på vårt parti, det är inte bara tal av Ulf Kristersson klockan 19, innan dess är det ett antal seminarier och panelsamtal i almedalsparken bland annat med oss sjukvårdspolitiker. Moderaterna satsar stort på sjukvården i årets val. Det behövs. För den politik som socialdemokraterna och miljöpartiet drivit denna mandatperiod har resulterat i mångdubblade vårdköer och kraftigt ökade kostnader för bemanningsbolag (jag som trodde de var emot vinster i välfärden). Bara förra året betalade socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ut över 150 miljoner kronor till dessa bolag. I Kalmar län.

Satsa istället de pengarna på landstingets egna personal, det är inte mer än rätt. Bättre löner, bättre arbetsvillkor och en plan för vidareutbildningar är bara några av våra förslag. Och rätten att bestämma över sin arbetsplats, genom att själv driva den – som företag eller som en intraprenad (landstinget äger den men personalen driver den).

Nu väntar en lördagskväll med goda Moderatvänner – imorgon börjar allvaret!


Lämna en kommentar

Vem betalar egentligen välfärden?

Socialdemokraterna har ju deklarerat att höstens val ska bli en folkomröstning om välfärden. Då är det besynnerligt att de gör allt för att försvåra för de som faktiskt finansierar hela välfärdssektorn. Företagen.

All välfärd är skattefinansierad. Och den stora skatteintäkten kommer från företagen. De betalar en mängd skatter, dessutom löner som sen beskattas. När sen löntagarna handlar saker, gör saker, åker någonstans eller faktiskt bara bor, så betalar man en skatt även för det. Men lönen kommer i grund och botten från företagen.

Det finns ingen magisk skattkista som staten, kommunerna och landstinget kan ösa ur och välvilligt dela ut till roliga projekt. Det är företagen och de som jobbar som betalar. Då vill det till att ha respekt – både för företagen och de dyrbara skattekronorna.

Ett mycket tydligt och talande exempel är dagens ledare i tidningen Barometern. Där presenterar man fakta från en färsk rapport från Skogsindustrierna. Den visar att 1700 jobb inom offentlig sektor i Kalmar län finansieras enbart av skogsföretagarna. Det är sjuksköterskor, läkare, lärare, omsorgspersonal och andra viktiga yrkeskategorier inom välfärden. Viktiga jobb. Ändå finns det drivkrafter inom det rödgröna blocket som vill minska äganderätten, beskatta drivmedel mer för dessa företagare, införa en kilometerskatt för att reducera deras möjligheter att driva lönsamma företag och behålla strandskyddet som idag gör det snudd på omöjligt att bygga ut sina verksamheter.

Valet kommer att handla om välfärden. Om vem som ska betala för den. Om vem som arbeta inom dessa viktiga yrken. Om hur vi kan förbättra villkor och löner inom välfärden.

Men glöm aldrig att det börjar med företagen. Det är de som är den stora skattkistan. Och med kloka politiker som inte betraktar företagares om onda så kan vi få snurr på det svenska näringslivet och därmed en trygg välfärd.