Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Sommar, sommar, sommar…

Jag sitter på altanen på Gränsö och jobbar lite, tredje koppen morgonkaffe samtidigt som jag klarar av dagens mail och telefonsamtal. Veckorna efter Almedalen har vi försökt ta lite ledigt, tempot under våren har varit högt och med den långvariga värmen inser man snabbt att några mer ansträngande aktiviteter lär det inte bli. Och det jobb som ändå måste utföras får göras i sin egen takt. Jag har hunnit läsa en bok, Åsne Sejerstads bok om Anders Behring Breivik som heter ”En av oss”. Det är en skrämmande läsning om en pojke som växer upp i centrala Oslo och som gång på gång finns i olika sociala myndigheter och ungdomspsykiatrins rullor. Men ändå helt lyckas undgå hjälp. Resultatet av detta blev, som vi alla vet, en total katastrof. Alltför många fick offra livet. Men boken var också tänkvärd utifrån det som nu händer i Sverige. Vår katastrofberedskap, fungerar den?

I Oslo med omnejd var samordningen näst intill obefintlig under attentaten i regeringskvarteren och på Utöya. Olika instanser fick söka varandra via telefon. Samtal missades och polisinsatsen på ön blev försenad och fler unga hann dö under tiden. Då glädjer det mig att den svenska polisen så snabbt lyckades under terrorattentatet på Drottninggatan, även om det bästa varit om de lyckats identifiera och ta i förvar terroristen innan det hände.

Nu brinner stora delar av de svenska skogarna. Räddningstjänster från hela länder åker till de drabbade områdena för att bidra. Även inom EU har vi en samlad beredskap där länder som Frankrike, Italien, Grekland och Ungern har ett extra uppdrag att kunna bidra med flyg, mackpersonal och kompetens. Det är dagar som dessa som vårt EU-medlemskap verkligen kan ge en direkt nytta.

Bilden är hämtad från MSB i Karlstad.

Samtidigt finns det nu ett stort intresse i Sverige för beredskapsfrågor. Under året som gått har ”prepperkulturen” fått ett uppsving, inte minst efter Lars Wilderängs böcker om ryska invasioner i nutid. Klarar vi el, vatten, mat och kommunikationer om samhället inte längre fungerar som idag? Hur länge kan du leva i ditt hem utan allt detta? Har du en transistorradio om inga mobiler längre fungerar? Under Almedalsveckan upplevde jag att det var fler seminarier och fler aktörer än någonsin som pratar om de här frågorna. Visst är det trist att behöva förbereda sig på det värsta, men livsavgörande. Inte minst skogsbränderna påminner oss om det.

Nu väntar ytterligare en dag vid havet. Idag ska jag fortsätta läsa Sara Stridsbergs bok om Beckomberga, en fascinerande berättelse om svunna tider och svensk mentalvård för inte alltför länge sedan.

Trevlig helg!

Malin

Annonser


Lämna en kommentar

Framme på ön!

Idag har vi tagit färjan över till Gotland. Vi kom fram så pass tidigt så att vi hann cykla till Leva Kungslador och äta lunch. Även om aktiviteten är stor inne i Visby med att förbereda Almedalsveckan, så passar vi på att ta en ledig lördag. Men lite jobb blir det, Almedalskatalogen är tjock och välfylld och behöver läsas igenom. I år bjuds det på fler seminarier än någonsin, många av dem berör mina hjärtefrågor: sjukvård och hedersproblematik.

Imorgon blir det stort fokus på vårt parti, det är inte bara tal av Ulf Kristersson klockan 19, innan dess är det ett antal seminarier och panelsamtal i almedalsparken bland annat med oss sjukvårdspolitiker. Moderaterna satsar stort på sjukvården i årets val. Det behövs. För den politik som socialdemokraterna och miljöpartiet drivit denna mandatperiod har resulterat i mångdubblade vårdköer och kraftigt ökade kostnader för bemanningsbolag (jag som trodde de var emot vinster i välfärden). Bara förra året betalade socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ut över 150 miljoner kronor till dessa bolag. I Kalmar län.

Satsa istället de pengarna på landstingets egna personal, det är inte mer än rätt. Bättre löner, bättre arbetsvillkor och en plan för vidareutbildningar är bara några av våra förslag. Och rätten att bestämma över sin arbetsplats, genom att själv driva den – som företag eller som en intraprenad (landstinget äger den men personalen driver den).

Nu väntar en lördagskväll med goda Moderatvänner – imorgon börjar allvaret!


Lämna en kommentar

Vem betalar egentligen välfärden?

Socialdemokraterna har ju deklarerat att höstens val ska bli en folkomröstning om välfärden. Då är det besynnerligt att de gör allt för att försvåra för de som faktiskt finansierar hela välfärdssektorn. Företagen.

All välfärd är skattefinansierad. Och den stora skatteintäkten kommer från företagen. De betalar en mängd skatter, dessutom löner som sen beskattas. När sen löntagarna handlar saker, gör saker, åker någonstans eller faktiskt bara bor, så betalar man en skatt även för det. Men lönen kommer i grund och botten från företagen.

Det finns ingen magisk skattkista som staten, kommunerna och landstinget kan ösa ur och välvilligt dela ut till roliga projekt. Det är företagen och de som jobbar som betalar. Då vill det till att ha respekt – både för företagen och de dyrbara skattekronorna.

Ett mycket tydligt och talande exempel är dagens ledare i tidningen Barometern. Där presenterar man fakta från en färsk rapport från Skogsindustrierna. Den visar att 1700 jobb inom offentlig sektor i Kalmar län finansieras enbart av skogsföretagarna. Det är sjuksköterskor, läkare, lärare, omsorgspersonal och andra viktiga yrkeskategorier inom välfärden. Viktiga jobb. Ändå finns det drivkrafter inom det rödgröna blocket som vill minska äganderätten, beskatta drivmedel mer för dessa företagare, införa en kilometerskatt för att reducera deras möjligheter att driva lönsamma företag och behålla strandskyddet som idag gör det snudd på omöjligt att bygga ut sina verksamheter.

Valet kommer att handla om välfärden. Om vem som ska betala för den. Om vem som arbeta inom dessa viktiga yrken. Om hur vi kan förbättra villkor och löner inom välfärden.

Men glöm aldrig att det börjar med företagen. Det är de som är den stora skattkistan. Och med kloka politiker som inte betraktar företagares om onda så kan vi få snurr på det svenska näringslivet och därmed en trygg välfärd.


Lämna en kommentar

Våga tro på dina misslyckanden!

Det är fredag eftermiddag i ett sommarvarmt Amsterdam. Jag har precis vinkat av regionrådskollegan Malin Wengholm som skulle flyga hem till Jönköping och hittat ett bord i en ände av Schiphos flygplats. Det får bli lite kaffe och jobb.

Jag har varit i Amsterdam för att delta i en stor patientsäkerhets och sjukvårdsutvecklingskonferens som heter IHI, International health improvement. Här har 3500 deltagare från hela världen samlats denna vecka och deltagit i möten, seminarier och stora föreläsningar för att ta del av de bästa vårdgivarna i världen. Stora som små, från Europa, Asien, USA och Afrika. Alla har vi stora utmaningar. Vi ska göra vården bättre, säkrare, mer effektiv, nära och- viktigast av allt – så patientanpassad som möjligt. Jag har lyssnat på duktiga läkare som arbetar med stora utvecklingsprojekt. Jag har lyssnat på Sara Riggare, en svensk parkinsonpatient som nu även forskar och föreläser om patienters delaktighet. Jag har lyssnat på Caitlyn Jenner, som tidigare var känd som Bruce Jenner och friidrottare och olympier.

Det vi fått ta del av är otroliga och inspirerande livsöden. Men något som binder de här människorna samman är deras sätt att se på och tackla livet: Man får aldrig fastna i gamla inkörda spår. Vi kan inte bära runt på enkla förklaringsmodeller eller en fruktan att misslyckas. Vi måste våga kasta oss ut i det okända, våga misslyckas och sen kunna lära av de misstag vi begått. Inte bara skydda oss med att det inte var vårt fel, att det var omständigheter eller otur. Att se misstagen som ett ärligt försök att lyckas och sen utvärdera varför det inte gick – det är det som gör oss framgångsrika i långa loppet. Och när vi inte ser misslyckandet som ett stort personligt nederlag, utan som ett stort kliv framåt i vår utveckling, då blir vi faktiskt lyckligare människor.

Hur kan jag då omsätta detta i mitt politiska liv? Det är inte särskilt svårt. Som landstingspolitiker har jag ett stort ansvar att skapa förutsättningar så att vården kan utvecklas i Kalmar län. Nya behandlingsmetoder och maskiner måste finnas även i ett litet län. Att tro på personalen som vill utveckla verksamheten, även om vi ibland riskerar att misslyckas. Att se till att vi har den grunden för hur vi jobbar i Kalmar län, det är mitt ansvar.

Trevlig helg!

Malin


Lämna en kommentar

Kampen mot prostatacancer slutar inte här

Igår kom nationella screeningrådets och Socialstyrelsens förslag på rekommendation att inte införa en ordnad screening för prostatacancer.

Att bara jobba med det så kallade PSA-testet är vi alla överens om att det är ett för trubbigt redskap. Det behövs information om hur testet fungerar, det behövs fler tester för att kunna sära på godartad och elakartad cancer för att undvika onödiga ingrepp som leder till onödigt lidande.

Men om staten och landstingen tar sina händer från detta så kommer det leda till så kallad ”vild screening”, där de män som har resurser och kunskap kan välja att testa sig, hos sin vårdcentral eller inom företagshälsovården, och vi kan inte registrera och dra nytta av testerna. Idag saknas databaser och storskalig forskning på området och med detta förslag kommer det inte att bli bättre.

För de män som drabbas är förlusten störst. Prostatacancerföreningen nämnde under gårdagen siffran 1 800, det är antalet män som årligen upptäcker sin prostatacancer för sent, på grund av att vi inte har lyckats testa dem i tid. Vanligast är att man upptäcker cancern först när symptomen kommer. Och då är det ofta för sent för botande behandling.

I november 2016 skrev jag en motion om att införa ett informations- och testprogram för utvalda åldersgrupper i landstinget. Den avslogs. Men skam den som ger sig. Nu är det bara att jobba vidare. Så länge män dör av oupptäckt prostatacancer är det väl värt det hårda jobbet.

Se detta som ett vallöfte från Moderaterna i landstinget. Efter valet kommer vi att införa ett nytt arbetssätt som innebär att vi ska informera män om PSA-tester och andra tester och ge dem möjligheten att utföra dessa hos oss.


Lämna en kommentar

Varför dör flera här?

För 30 år sedan var stroke dubbelt så vanligt som idag. Anledningen är att man nu medicinerar med blodförtunnande läkemedel och arbetar förebyggande vid t ex förmaksflimmer eller högt blodtryck. Och det är ju helt fantastiskt. Att vi i hela Sverige har halverat antalet som insjuknar, tänk om vi kunde ha den utvecklingen inom även cancer?

I veckan kom Socialstyrelsens statiskt kring dödligheten i stroke. Och den minskar också på nationell nivå, de senaste 15 år har den minskat med 40 procent.  Man har tittat på hur många som avlider inom 28 dagar efter insjuknandet. Bäst i landet är Kronoberg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Jämtland där mindre än 24 procent avlider. Tyvärr är Kalmar län sämst i landet, hos oss avlider 30 procent. Detta samtidigt som länets sjukhus fått utmärkelser för bra strokevård! Visst är det besynnerligt?

Den politiska majoriteten verkade vara helt ovetande om detta. Och det håller inte.

Varje år drabbas ca 700 personer av stroke i vårt län och tittar man på dödligheten är den alldeles för hög här i länet och nu måste det till en strategi, en plan, för hur dödstalen ska sjunka. Första åtgärd måste vara en ordentlig utredning. Sen återstår att se om det är avstånden som är för långa, statistikfel eller andra faktorer som spelar in.

 


Lämna en kommentar

Hela Kalmar Län måste få utvecklas!

Kalmar län behöver en politik som utvecklar hela länet. Möjligheterna att göra detta blir större en någonsin när landstinget och Regionförbundet läggs samman till en ny regional organisation, Region Kalmar län, den 1 januari 2019. Viktiga politikområden som näringslivsutveckling, hälso- och sjukvård, tandvård, kollektivtrafik, infrastruktur och kultur kommer finnas inom samma organisation. Alla dessa områden kräver bättre samverkan mellan kommunerna och regionen för att medborgarna ska se resultat i form av tillväxt och god och trygg välfärd.

Kalmar län står inför stora utmaningar som kräver en ny politik som tar sikte på att svara på frågor om hur sjukvården behöver utvecklas för att möta en åldrande befolknings behov. Att vi lever längre och är friska är bra för individen men också viktigt för regionens tillväxt. Forskning och utveckling kan leda till mer företagande och fler arbetstillfällen i vårdsektorn. Vi vill att hälso- och sjukvården ska bli en tillväxtmotor i det regionala utvecklingsarbetet.

För att människor ska kunna bo och arbeta i hela länet och få tillgång till en större arbetsmarknad behövs investeringar, infrastruktur och en väl fungerande kollektivtrafik. Förslaget till ny nationell transportplan är ett tydligt bevis på att Socialdemokraterna övergett Kalmar län. Uteblivna satsningar på vägar och järnvägar är både trafikfarligt för människor och det bromsar företagens utvecklingsmöjligheter.

Välfärden betalas genom att människor har ett arbete att gå till och då måste det finnas ett näringsliv som mår bra och skapar jobb. Idag finns det stora problem med matchningen på arbetsmarknaden, många företag och offentlig sektor hittar inte de medarbetare som behövs, samtidigt som arbetslösheten är stor i vissa grupper och utanförskapet växer. I samverkan mellan offentlig sektor och näringslivet måste den nya regionen intensifiera arbetet för en bättre arbetsmarknad där fler kommer i arbete och företagen kan växa. Styrkorna med länets duktiga entreprenörer inom t ex besök- och upplevelsenäringen, skogsindustrin och tjänstesektorn ger goda förutsättningar för att lyckas.

Vi Moderater har tillsammans med allianspartierna i landstinget i budgeten för kommande år föreslagit ett antal åtgärder för stärka länets konkurrenskraft, stärka arbetsmarknadsregionerna, utveckla kollektivtrafik och infrastruktur och satsa på utbildning och forskning.

Alliansen i Kalmar län arbetar för en politik där hela länet får möjlighet att växa och möta framtidens behov.