Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Nöjd med gårdagen 


Igår hade jag förmånen att delta i en panel som är en del av regeringens rådslag kring framtidens cancervård. Det var sex landstings- och regionråd, en patientrepresentant och tillförordnade sjukvårdsminister Annika Strandhäll som deltog. Huvudfrågan var vad vi vill skicka med regeringen för uppdrag för att förenkla och förbättra cancervården.  Bland annat skickade jag med att primärvården måste riggas bättre för att klara av att bättre upptäcka cancer tidigt, jag tog upp de stora bristerna inom cancerrehabilitering, de stora bristerna i digitalt stöd till patienterna och att det finns cancercentrum för tjänstemän – men inga för patienterna. Minister Strandhäll tar nu med sig våra inspel till Stockholm. Förhoppningsvis fick vi möjlighet att påverka vården i hela landet i framtiden, det känns bra.


Lämna en kommentar

Nu är vi igång! 


Idag vaknade vi upp till ett strålande soligt Visby! Mitt första seminarie var hos East swedens monter, där  Östergötland presenterar olika debatter på en mängd teman. Idag var frågeställningen om landsbygden är döende eller om livskraften finns. 

Bland annat deltog Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Per Frankelius från Linköpings universitet. Frankelius berättade på ett lite humoristiskt vis om att landsbygdsföretagen, lantbruken och skogsbruken faktiskt ligger före i teknisk utveckling, här är robotteknik och själkörande fordon gamla nyheter. Men vi måste skapa bättre innovationsklimat, tillåta att kommuner löser utmaningar på lite olika sätt och förenkla regelverk, inte minst strandskyddet. 

En riktigt bra start på dagen, dels lite roligt men också för att jag som kommer från ett landsbygdslön kan få gå runt och känna mig som en vinnare resten av dagen! 


Lämna en kommentar

Vad är det som händer? 

Att jag dagligen i mitt uppdrag som oppositionsråd i landstinget ser att det är ett tufft läge inom sjukvården är nog ingen nyhet för de som läser mina bloggar. En stor personalbrist har medfört att läkare och sjuksköterskor hyrts in för att kunna bemanna med hundratals miljoner i ökade kostnader för landstinget som följd. Detta samtidigt som vi får fler äldre i länet, fler som lever med kroniska sjukdomar eller med flera olika sjukdomar. Sjukvården betyder väldigt mycket för väldigt många. Inom psykiatrin ökar flödena in, den psykiska ohälsan drabbar fler och fler, men personal saknas. 

Samtidigt har socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet valt att lösa problemen genom att stänga vårdplatser. I Västervik har nära nog var fjärde vårdplats stängt. Detta för att anpassa sig till hur mycket personal man har lyckats rekrytera eller behålla. Man har alltså inte utgått från hur patienternas behov ser ut eller hur vårdbehoven kommer att utvecklas över tid. 


Detta är anmärkningsvärt men under veckan som gått har jag blivit smärtsamt medveten om att detta pågår i hela landet. SVT har haft en artikelserie både i tv och på hemsidan under #sverigevården, där bland annat en sjuksköterska från Kalmar vittnar om hur hopplöst läget känns. Det är skrämmande läsning på hemsidan. Vårdplatser stängs i landsting efter landsting, patienter vårdas på andra avdelningar, en del fastnar på en brits på akuten. 

Av ren nyfikenhet googlade jag på vad Socialdemokraterna med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i spetsen lovade inför valet. Detta klipp är från den 28 april valåret: 

Min enkla undran är om någon sett dessa pengar? 

Jag lyssnade på debatten från Sollefteå sjukhus i går kväll, och jag kan säga att de satsningar på sjukvården som utlovades i april 2014 inte märks ute i landet. Att det ska vara tryggt att bo och leva – och bli sjuk – oavsett om jag bor i Partille, Ådalen eller i Hultsfred. Det har regeringen helt misslyckats med den här mandatperioden. 

Mitt uppdrag som förtroendevald med ett uppdrag som täcker hela länet är att återskap den trygghet som nu börjar luckras upp. Ingen ska behöva fundera på om vården finns när man behöver den. Nu är det dags att sätta stopp! 


Lämna en kommentar

Tack för ett bra medborgarförslag! 

Våra barn är vår framtid. Det hör vi ofta. Men då måste vi också agera som att vi verkligen menar det. Att få en bra utbildning i en trygg skolmiljö, det är det första grundläggande behovet som vi politiker måste tillgodose. Där finns mycket kvar att göra. 

Men vi måste också göra vårt yttersta för att våra barn ska må bra fysiskt. Idag kommer allt fler larm om att barn rör sig för lite, många fastnar vid tv-spel och läsplattor. Om vi kan hjälpa till att stimulera barnen till att röra sig mer, leka, hoppa, cykla, klättra eller dansa, då ska vi göra det. Annars kommer vi få generationer med ökande ohälsa, fysiskt och psykiskt. 

I dagens Västervikstidning läste jag till min glädje om ett medborgarförslag från läkaren Maria Ingatröm om att utveckla kommunens lekplatser istället för att avveckla dem. Jag kommer definitivt att bifalla det när det kommer upp i kommunfullmäktige. Självklart kommer jag driva frågan även på andra håll. 

Som sagt: barnen är ju vår framtid. 


Lämna en kommentar

Interpellationer som förhoppningsvis ger resultat 

Igår hade vi landstingsfullmäktige på folkhögskolan i Mörbylånga. Det var inte många rena beslutsärenden, men många medborgarförslag, några motioner och väldigt många interpellationer.Ett medborgarförslag, från Gösta Lindgren i Västervik, berörde de långa väntetiderna till audionomer för att få hörapparat. I södra länet är det värst. Där får man vänta i nära nog 18 månader. Tänk om du skulle få vänta så länge för tid till din optiker…

Vi i Alliansen yrkade på att införa detta som vårdval, så att man kan gå till en privat mottagning om man vill. I t ex Skåne och Östergötland har man haft liknande lösningar och minskat köerna rejält.

Flera interpellationer kom från oss Moderater. Bland annat en om hur många operationer som ställs in varje år och en om utskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Det var intressant statistik som kom fram om operationerna.


Totalt i länet ställdes 505 operationer förra året. Av dessa 224 i Kalmar och 220 i Västervik. Och i Västervik var den patientrelaterade orsaken lika många som Kalmar och Oskarshamn tillsammans. Vad ligger bakom detta? Jag bifogar en bild på statistiken i bloggen.

 

När det gäller läkemedel så var det jag som presenterade statistik för fullmäktige. 2016 var vi nummer två i Sverige på att förskriva beroendeframkallande läkemedel. Det är ingen hedrande silvermedalj. 2015 hade vi aningen bättre placeringar (har bifogat även dessa bilder) och trenden är svagt nedåtgående, men om vi jämför oss med de landsting som är ”bäst i klassen” är det mycket som skiljer. Måttet som används kallas DDD, definierad dygnsdos, och anger hur mycket varje patient får förskrivet. Det visar att vi har ett stort jobb att göra här. Vi måste kartlägga hur det ser ut i länet, vart måste vi göra insatser? Vi måste jobba med att utbilda inom området. Och – vi måste ta hand om de som fastnar i ett läkemedelsberoende.


Debatten gjorde nytta. Jag uppfattade att de rödgröna tog till sig av statistiken och att vi nu tillsammans kan ta tag i problemen. Både när det gäller operationerna och läkemedel. Det är politik när det är som mest givande. En bra vecka för mig hittills med andra ord!


Lämna en kommentar

Hur många operationer ställs in varje år? 

Inom sjukvården finns ett stort grundproblem. Att kunna planera. Mycket verksamhet är planerad, på kort och på lång sikt. Röntgen, operationer, undersökningar, cancerbehandlingar. Allt går på avancerade scheman där varje minut är värdefull. Men inom vården händer ju väldigt mycket akut. Då vill det till att scheman och planer orkar med att få in en akut operation, en oväntad röntgen. Men ibland får man tyvärr flytta på planerade ingrepp. Och för den enskilde patienten kan detta få stora ingrepp i vardagslivet. Man har fixat barnvakt, sjukskrivit sig på jobbet, jobbet har tagit in en vikarie osv. Sen blir inte operationen av. Då blir det komplicerat som ni säkert förstår. 

Det finns också andra anledningar till att operationer inte blir av, personal blir sjuk, patienten dyker inte upp, eller tiden räcker inte till. 

En hel del går kanske inte att lösa, men mycket skulle säkert gå att göra bättre. Då nyttjar vi vår så värdefulla sjukvård optimalt. Men för att kunna göra det måste vi få en rättvisande bild av verkligheten. Därför har jag skickat in en interpellation om detta. Jag vill veta hur många operationer som ställdes in förra året, och av vilka anledningar. På landstingsfullmäktige på onsdag får vi majoritetens svar. 

Men glädjande nog tyckte Västervikstidningen att frågeställningen var så pass intressant att de grottade lite i det själva. Intressant läsning, eller hur? Kontentan av artikeln är att mer än två operationer ställs in varje dag på länets sjukhus. Vi borde kunna ha en målsättning att sänka den siffran i framtiden. 


Lämna en kommentar

Varför skrivs det ut mer beroendeframkallande läkemedel just i Kalmar län? 

Landstinget i Kalmar län skriver ut näst mest beroendeframkallande läkemedel i Sverige. Utskrivningen av beroendeframkallande läkemedel ökar i hela Sverige, vilket leder till undvikbara dödsfall. Förra året dog ca 150 personer av överdosering av dessa läkemedel i Sverige. Ändå fortsätter sjukvården skriva ut dessa läkemedel i allt ökande takt. 
Det här är ett problem. De senaste 15 åren har fler än 165000 människor i USA dött av att överdosera beroendeframkallande mediciner! Hur det ser ut i Sverige verkar ingen veta eftersom det bedrivs så lite forskning i ämnet, därför har jag nu skrivit en interpellation i ämnet till landstingsrådet Lena Segerberg (S).  Jag vill veta varför man skriver ut så här mycket beroendeframkallande läkemedel just i vårt län och hur den politiska majoriteten arbetar för att ge de som blivit beroende hjälp med avvänjning.

Nu hoppas jag att vi kan få upp frågan på bordet, få regelbundna redovisningar i t ex landstingsstyrelsen men även en medvetenhet om det inom kommunernas verksamheter. Ett första steg är att tidningarna också skriver om det, Västervikstidniängen har en bra artikel. 

Och jag återkommer med rapport då jag fått svar i landstingsfullmäktige den 1 mars.