Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

Personalen är sjukvårdens hjältar

Så här nära valet är det trångt på tidningarnas debattsidor. Därför kommer jag även att presentera debattartiklar här på bloggen. Här kommer den första, som handlar om personalens villkor och hur vi vill förbättra dem! Trevlig läsning!

——————————————-

Personalen är sjukvårdens viktigaste tillgång och bär ett stort ansvar för att patienterna och de anhöriga ska känna trygghet. Det blir allt svårare för landstingen att rekrytera personal, vilket resulterar i dyra kostnader för hyrpersonal och sämre kontinuitet.

År 2017 betalade landstinget i Kalmar län ungefär 160 miljoner kronor till bemanningsföretag. Pengar som hade gjort större nytta genom att göra satsningar på den egna personalen och att höja statusen för vårdyrket. Idag upplever personalen otillräcklighet och stress. Särskilt när antalet vårdplatser minskat. Dessutom saknar personalen känslan av uppskattning från arbetsgivaren, en självklar effekt när arbetsgivaren hellre betalar stora summor pengar för dyr hyrpersonal istället för att satsa på sin egen.

Landstingets äldre personal har stor erfarenhet och kompetens som vi vill behålla och visa uppskattning för. Därför vill vi införa seniora tjänster för att ge sjukvårdspersonalen bättre förutsättningar att orka arbeta åren innan och efter pensionsåldern.

Vi vill också införa så kallade intraprenader inom landstingets verksamheter. Det betyder att personalen själva kan ta över en verksamhet och driva den vidare i egen regi, som ändå ägs av landstinget. Personalen blir de som bestämmer och driver verksamheten. Detta innebär att personal och chefer kan korta beslutsvägarna, prova nya metoder och skapa ett friare arbetssätt. Intraprenader har varit mycket framgångsrikt i andra landsting och kommuner.

Sammanfattningsvis vill vi inom Moderaterna införa en ny personalpolitik som sätter fokus på vår egen personal och kompetensutveckling, höja kvaliteten samt minska kostnaderna för hyrpersonal.

Moderaterna i Landstinget i Kalmar län vill:

– Satsa på den egna personalen istället för att lägga miljonbelopp på bemanningsföretag.

– Införa karriärvägar för sjukvårdspersonalen, det ska löna sig att vidareutbilda sig, ta på sig extra arbetsuppgifter och vara trogen medarbetare.

– Att personalen ska kunna ha större inflytande över sin arbetsplats, arbetstid och arbetsmiljö.

Annonser


Lämna en kommentar

Skillnad på skattekronor och skattekronor…

   
Nu kommer Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. På tv ser jag utredaren själv yttra storslagna ord om att alla skattekronor till välfärden enbart ska gå till bättre utbildning, bättre sjukvård och bättre och mer omsorg. Vinsten ska regleras till max sju procent, av investerat kapital. Detta innebär att de företag som jobbar med tjänster kommer få svårt att klara hans föreslagna reform. Jag funderar lite på vilka som äger och driver dessa företag. Kvinnor. Kvinnor som vågat ta steget från att vara offentligt anställd hos kommunen eller landstinget och satsat tid, pengar, kraft och familjeliv för att starta ett välfärdsföretag. Dessa satsningar ska nu inte löna sig. Vinsten ska bort.Jag kan inte låta bli att undra vad skillnaden är när Skanska eller Peab bygger ett nytt sjukhus, eller en skola? Hur mycket vinst får de göra? Är dessa skattekronor inte lika mycket värda som de skattekronor som den kvinnliga ägaren till hemtjänstföretaget i Kalmar lyckats tjäna?

Jag tycker det är bra att vi ser över hur vi använder våra skattekronor. Varje krona har tjänats in av en hårt arbetande person. Den är värdefull. Slöseri, ineffektivitet och onödiga inköp (för att hålla budget t ex) är fullkomligt förkastligt. På den tiden jag jobbade i skolans värld minns jag med fasa hur jakten på utgifter i slutet av året resulterade i ännu en kopiator, fax, möbler till fikarummet osv. För om man inte nyttjade budgeten sänktes den året efter…

Men en utredning som denna skulle i värsta fall kunna leda till just slöseri. Faran är att de välfärdsföretagare som kommer att finnas kvar kommer att se sig tvingade att göra investeringar som de egentligen inte behöver för att fixa vinstkraven. Är det inte sundare att investera i utbildningar för personalen och få tillgodoräkna sig detta som investering? Vi som inte är socialdemokrater har för länge sedan insett att det gamla industrisamhället nu har bytts ut mot ett tjänstebaserat samhälle. Där är medarbetarnas kompetens och innovationskraft den stora resursen. Vi måste hitta sätt att värdera detta högre. Att bara räkna in betong och stål som en tillgång hör hemma på 1900-talet.

Ska vi ha en välfärd värd namnet i framtiden är det kvalitet och kompetens som ska vara vårt fokus. Oavsett om det är privat eller offentlig verksamhet. Om vi skulle lägga energin på att utreda hur vi kan belöna dem som lyckas med detta – då skulle vi ha en välfärdsutredning värd namnet. Allt annat ska bara hamna i papperskorgen.

 


1 kommentar

Life science, kvinnliga företagare – och så den där regionfrågan

Jag har hunnit med tre till seminarier under förmiddagen. Ett om life science, dvs hur arbetar offentlig och privat sektor inom vård och omsorg med att ta tillvara på innovationer. Hur fort kommer de patienter och brukare till del? Det visar sig att vi i Sverige har många innovatörer men vi är dåliga på att nyttja dessa. Nya företag växer inte fram så fort som de borde, naturvetenskap har en vag roll i svenska skolan och vi satsar inte resurser på detta. Nu är dock debatten igång och Stockholms läns landsting är först ut med ett innovationslandstingsråd. Ska bli spännande att följa utvecklingen! 

Nästa seminarie var en utfrågning. S och Mp ställde kvinnliga vårdföretagare mot väggen. Bland annat ställde de frågan – hur stor vinst tycker ni att ni ska få göra? Lika mycket som andra tjänsteföretag som jobbar åt offentlig sektor. Bra svar. Företagarna tryckte dock på att kvalitet, leverans och mångfald är de stora områdena att fokusera på. Och att de finns en kontinuitet när det gäller upphandlingar. Det går inte att anställa folk alltför kortsiktigt, vilket sker idag. 

Nästa seminarie handlade om regionbildning. Tyvärr var det ett enahanda panelval. Bara sossar. Alla stora ivrare av storregioner. Var faktiskt lite besviken på att vi inte fick en mer nyanserad bild med både positiva och negativa intryck. För nu börjar regionförstoringsdiskussionerna dra igång igen. Och min fråga är, kommer vi som bor i glesbygd bo tätare för att vi ingår i en större geografi? Vilken roll kommer sjukvården ha i en större region? Kommer alla våra sjukhus i länet få finnas kvar? Vi måste ställa alla jobbiga frågor innan. Vården är alltför viktig för att slarvas bort anser jag. Jag hoppas att jag får tillfälle till en mer ärlig diskussion om detta inom en snar framtid. 

Nu ska jag lyssna på maken som deltar i ett seminarie om läkarbristen och sommarbemanningen. 


1 kommentar

Äntligen Almedalen! 

  VISBY Nu är det sommar på riktigt! Vi är installerade i Visbylägenheten och solen gassar. Det är Almedalsvecka! 
Jag har precis varit på första seminariet, om kärnkraftens framtid. Där fick vi lära oss av såväl bransch som politik att det är straffskatten som gör kärnkraften olönsam. Och att det beslut som troligen tas under sommaren att stänga ner flera reaktorer kommer ge effekter på energiförsörjningen, och ett stort kompetentapp i de drabbade länen. För vilka unga vill satsa på en bransch som politiska grupperingar vill utplåna? Då ska vi minnas att kärnkraften ska driftas i minst 30 år till. Varifrån ska den arbetskraften komma? Nu får vi hoppas att ett mirakel sker, att det finns förtroendevalda i rätt position som vågar ifrågasätta det orättvisa i att vissa fossilfria energislag straffbeskattas, samtidigt som andra subventioneras. 
Jag ska försöka hinna rapportera under veckan härifrån, tills dess – njut av solen! 


Lämna en kommentar

Det är så logiskt….

Denna veckan har jag stött på flera småföretagare som kommer att drabbas hårt, mycket hårt, av ett regeringsbyte på söndag. För att vara tydlig:  En småföretagare kan vara man, kvinna, ung, gammal, bo på landet, i staden, vara rik, fattig, jobba heltid, deltid eller nattetid med sitt företag. Det som oftast knyter dem samman är strävan att få förverkliga sin dröm. Drömmen om gårdscafét, drömmen om det lilla familjehotellet, drömmen om det lilla byggföretaget, eller drömmen om den lilla byskolan. Inte sällan stöter vi på dem i småstäder och på landet. I somliga partier tror man tyvärr att restauranger t ex  bara finns i storstäderna (se tidningsklippet). Inget kunde vara mer fel. Det är här man måste ordna saker själv. Vill vi ha ett café, ja då får vi starta ett. Starbucks lär inte öppna ett coffe house här i första taget.

Och då blir det så att undersköterskan, som jobbar på kommunen, öppnar ett café på helgerna. Och sen sommaren. Och sen vissa vardagar när hon har beställningar. Och drömmen finns där om att en dag, om jag har tur, kunskap och tillräckligt många gäster, då kan jag sluta på mitt ”vanliga” jobb och bara arbeta med mitt lilla café. Och om allt går riktigt bra kan jag också anställa någon driftig kille eller tjej, först på sommaren – sen även lite mer under lågsäsong.

Den historien är vanlig, väldigt vanlig. Och lika vanlig är numera solskenshistorierna om dessa män och kvinnor som faktiskt har kunna leva sin dröm, att bara få jobba med sin egen verksamhet. Och det utan att en partner eller familjen måste bidra till försörjningen. Tack vare att vi Moderater, tillsammans med allianskompisarna, de senaste åren lättat på de avgifter och moms som man annars ska betala. Matmomsen är den enda där du har 12 procent i inköp, men sen ska du ändå betala 25 procent till staten. Det vill säga att du betalar de 12 som inköpet motsvarade, sen – utöver det – ska du ta 13 procent av förtjänsten på arbetet, tillagningen av maten, och betala. Varför? Ingen kan ge något bra svar på detta. Och att denna avgift på 13 procent just drabbar dessa småföretagare som ofta lever under marginalen känns väldigt orättvist. Och momsen i mataffären kommer fortsatt vara 12 procent, men inte på restaurangen bredvid. Trots att köttbullarna i princip är helt lika. Varför? Det verkar vara helt ologiskt.

Samtidigt, som spiken i kistan ska de röd-gröna ta bort den lägre arbetsgivaravgiften för unga. Istället för att jobba och få lön, ska dessa gå ut i arbetslöshet, in i AMS-åtgärder och sen ut som praktikanter. Till en betydligt lägre ersättning. Orimligt.

Logiskt sett borde det ju vara positivt med fler som startar och driver eget. Anställer folk. Betalar in skatt till stat, kommun och landsting. De anställda betalar in skatt. Med skatten kan vi t ex anställa fler inom vården, omsorgen och skolan. Eller bygga vägar och järnvägar.

Ologiskt är att ta beslut om att ta död på dessa företag, göra företagare och anställda till arbetslösa. Bli av med skatteintäkterna. Höja skatterna för de som har kvar jobbet och sen fördela ut skatten till de som blev arbetslösa.

Den logiken gör att min röst på söndag kommer att vara på Moderaterna, och vill du få ännu mer logik i riksdagen så röstar du på mig! Urban ahlin


Lämna en kommentar

En vecka kvar…

Söndag morgon, lite sliten efter en lång och väldigt rolig kampanjvecka! Med en grand finale igår på Stora torget i Västervik, med massor av glada västerviksmoderater och hundratals nyfikna väljare!

Ikväll drar det ihop sig till debatt mellan statsministern och hans utmanare. Efter Expressens debatt tidigare i veckan börjar de två alternativen mer och mer utkristalliseras. Moderaterna, tillsammans med Alliansen, står för en tydlig jobbpolitik. Där vi t ex satsar på skolan, lärarna, vården. Vi försvarar och förstärker viktiga pusselbitar som t ex kärnkraften, för att trygga elförsörjningen för såväl hushåll som industri. När jag i debatter och samtal pratar om allt detta finns det en del motståndare som närapå fnyser när jag nämner arbetslinjen. Trist. För det är ju när många jobbar som vi är många som kan vara med och betala – via skatten – för de som inte förmår att arbeta. Fler som jobbar höjer pensionerna. Fler som jobbar skapar tryggare skyddsnät. Och fler som jobbar tillför fler skattekronor till sjukvården, skolan och äldreomsorgen.

Nu finns det tyvärr krafter som vill att vi tar bort jobb, som t ex restaurangjobb, städjobb, sommarjobb inom omsorgen, jobb på campingar och hotell, jobb på caféer, jobb inom handel osv, vilket hela den samlade oppositionen nu föreslagit. Dels genom att höja arbetsgivaravgifterna för unga, så att de blir dyrare att anställa och dels genom att införa en högre moms på mat som köps på ett cafe, dessa partier anser att vi ska handla all mat på ICA eller COOP. Och i stället för att få vanliga jobb ska dessa blivande arbetslösa ungdomar sysselsättas inom en 90-dagarsgaranti. Inom statens försorg. AMS och liknande.

Jag hamnade mellan två jobb när jag var i 20-årsåldern. Fick ”ungdomspraktik”. Det innebär att man gick till ett jobb varje dag, men fick lön av Försäkringskassan. Någon som är riktigt illa för självförtroendet. Jag hade hellre sett att jag fått ett riktigt jobb, med riktig lön. Om sen arbetsgivaren fått en skattelättnad eller avgiftsbefrielse hade inte spelat någon roll. Det hade varit ett jobb. Inte AMS. Eller liknande.

I morse läste jag om en kvinna som driver cafe någonstans på landsbygden i vårt vackra, avlånga land. Innan våra reformer för ungdomsjobb så slet hon dygnet runt, oavlönad. Fick några kronor över då och då, men i det stora hela var hon beroende av att maken kunde stötta. Idag driver hon ett företag med några få extrajobbare och hon jobbar och lever på sin verksamhet. Detta är ett oerhört starkt inlägg i jämställdhetsdebatten. Att vi i Alliansen under dessa år förenklat för kvinnor att bli egna företagare inom en mängd områden, förenklat för dem, gett dem chansen att leva på sin verksamhet och att känna sig självständiga.

Så som kvinna, dock inte egen företagare (men drömmen finns där), och förtroendevald så vädjar jag: Rösta för verklig jämställdhet på söndag. Lägg din röst på mig!

kryssa_malin fb annons