Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring


Lämna en kommentar

För mig är det så självklart….


8 mars, internationella kvinnodagen. I tidningar och på sociala medier läser jag inlägg och ställningstaganden från politikerkollegor och olika organisationer om rättvisa löner, trygghet för kvinnor, tuffare tag mot hedersvåld och barnäktenskap, och om kvinnliga förebilder. Jag tycker de flesta har rätt. Lika lön för samma utförda arbete är en självklarhet, hedersvåld är ju en medeltida kvarleva som inte alls hör hemma i vårt samhälle, barnäktenskap likaså. Men numera tycker jag att vi pratar om de frågorna även dagar som inte är den 8 mars, det är bra så ska det vara. 
Jag har aldrig kallat mig feminist. För mig personligen har det behovet inte funnits. Jag är uppvuxen i en familj med starka kvinnor, kvinnor som starkt har präglat mig och gjort mig till den jag är idag. Under min barndom var både farmor och mormor ensamstående och var vana att klara sig själva. De var väldigt olika som personer, men starka på sina sätt. Det viktiga är att de tidigt lärde mig att göra mig hörd. Farmor var väldigt intresserad och engagerad av politik, dock socialdemokrat, men det är jag tacksam för. Det var där jag lärde mig att argumentera för vad jag tyckte var rätt. Vi hade många långa och tidvis hetsiga diskussioner vid hennes köksbord, det är jag tacksam för. Och vi skiljdes alltid som vänner. 
Men min stora förebild är ändå min mamma. När jag var liten lyckades hon plugga till sjuksköterska, pappa och hon renoverade ett snudd på rivningsfärdigt hus själva (kanske med lite hjälp från hantverkare), hon har lyckats kombinera familjeliv, ett bra jobb och massor av fritidsintressen och vänner. Då tror jag också att vi barn naturligt ärvde en drivkraft. Tack mamma för det, och för all hjälp och allt stöd vi barn och barnbarn får varje dag! 
Genom livet har jag naturligtvis många fler kvinnor att tacka för mycket. Att jag idag har det uppdrag jag har är också en kvinnohistoria. På senhösten år 2005 anordnade Moderatkvinnorna en talarkväll om moderata kvinnliga pionjärer. Ann-Cathrine Haglund, som skrivit en bok om de första kvinnorna som tog plats i vårt parti, var på plats och berättade om dem. 
Om det var berättelsen om pionjärerna eller det trevliga sällskapet vet jag inte, men efter det beslutade jag mig för att bli aktiv inom Moderaterna, medlem hade jag varit flera år innan, och redan året efter kandiderade jag till kommunfullmäktige. Så här elva år senare kan jag tacksamt blicka tillbaka på de roligaste åren i mitt liv, och förhoppningsvis många roliga år till. Och genom partiets aktiviteter har jag hittat många nya vänner, tänk vad ett enda möte om kvinnohistoria kan göra skillnad! 
Så idag tar jag tillfället i akt och tackar alla ni starka kvinnor som jag har fått inspireras av, och så tänker jag lite extra på mormor och farmor. Jag saknar er! 

Annonser


Lämna en kommentar

M som i tillsaMmans!

10370829_10154428823265453_3359374911070313059_nFör ett och ett halvt år sedan – ungefär – åkte Moderaterna i Västerviks kommun ut till Loftahammar och spenderade en helg där tillsammans på ett vandrarhem. Vi fick hjälp med kompetens och inspiration från vår egen partiorganisation och utifrån. Under den här helgen gavs tid och tillfälle att diskutera hur vi jobbat historiskt och vad vi vill göra i framtiden. Vad är egentligen våra styrkor och svagheter? När vi skildes åt efter dessa dagar var vi rejält peppade och laddade för det val som ska komma.

Efter det har det pågått ett intensivt arbete med att rekrytera nya namn till listan, som nu är mycket bredare och längre än förra valet. Tyvärr har vi  tappat en del från den gamla listan, jobb och studier i andra städer har gjort att man avsagt sig sina platser.

Under hela detta året har sen den så kallade nya fullmäktigegruppen träffats regelbundet för att tillsammans skapa ett valprogram som alla fått vara delaktiga i. Och jag är så imponerad av det arbete som lagts ner. Och över hur många nya friska och fräscha idéer som dykt upp under arbetets gång. Och allting är hela tiden präglat och genomsyrat av en kollektiv stolthet över vår fantastiska kommun och de förutsättningar vi faktiskt har. Här existerar inte Jante kan jag lova.

Självklart har vi i Västervik utmaningar att jobba med, precis som alla andra svenska kommuner, men vi måste också komma ihåg hur mycket vi har lyckats med och inte bara se allt i svart. Vi måste komma ihåg hur mycket vi faktiskt har åstadkommit under de senaste tio åren. Vi har lyckats överleva en företagsnedläggning som var vår värsta mardröm, Elektrolux. Och kommit starkare ur det. I många andra städer av Västerviks storlek kan en sådan händelse sluta i tomma skyltfönster och tomma villor. Och det är den kraften som just vi här i kommunen har som vi ska dra nytta av. Under de här åren har dessutom flera nya bostadsområden vuxit fram, t ex har tändsticksområdet fyllts med nya bostäder i stället för industriruinerna som stod där under min uppväxt. Vi ska komma ihåg att det fanns partier som då ville bevara ruinerna… Vi har fått många nya arbetsgivare, såväl offentliga som privata. Och vi har ett Campus som idag kan erbjuda allt ifrån kurser till hela högskoleprogram, som lärare och sjuksköterska. Vi har byggt flera nya boenden för äldre, t ex Tjustgården som vår drottning var med och invigde. Ja, listan kan göras lång på positiva projekt och satsningar som vi genomfört under resans gång. Och vi är stolta – men långt ifrån nöjda. Nu fortsätter arbetet med att utveckla vår kommun, öka antalet invånare och trygga ekonomin för oss alla. Det kommer vi att prata mycket om i valrörelsen.

Och för mig kommer det att bli extra kul i år. Nu ska jag ut och träffa väljare BÅDE som representant för kommunlistan OCH som en av länets toppkandidater till riksdagen. Jag tror att det finns ett behov av att knyta ihop vår lokala politik med den som förs i riksdagen, och jag är glad att jag har fått denna otroliga chans.

Så nu ser jag fram emot en fantastiskt rolig valrörelse här i Västervik, jag vet att alla vi Moderater i kommunen är laddade!


Lämna en kommentar

Hur låter vi våra företag växa och frodas?

Idag kom besked från restaurang KM i Kalmar att de väljer att stänga verksamheten helt och avveckla restaurangen efter 16 år. 12 personer blir utan jobb. Varför? För några månader sedan brukade en gäst kokain inne på restaurangen, något som vare sig ägare eller personal såg. Det gjorde dock polisens privatspanare. Och det är bra att polisen agerar hårt mot knarket. Men i det här fallet valde socialnämnden att dra in restaurangens serveringstillstånd efter händelsen. Ingen varning eller dialog. Ingen andra chans. Nu väljer krögarna istället att avveckla.

För några dagar sedan deltog jag i en framtidsdag med Svenskt näringsliv i just Kalmar. Och där fick jag chansen att få umgås med andra Kalmarföretagare. Och en av problembilderna som de målade upp, när det gäller företagsutveckling, är en snäv syn på företagande. I många kommuner har man skapat regelverk och policys som försvårar för företag. Så ska det inte vara. Det ska vara enkelt och roligt att driva företag.

Själv jobbar jag på Skatteverket, ett verk som en gång i tiden hade dåligt rykte i just dessa avseenden. Man ”satte dit folk” – det var så man uppfattades. Idag, 2014, är vi i första hand en servicemyndighet till medborgare och företag. Vårt uppdrag är att hjälpa till att göra rätt. Via samtal och dialog. Exakt så måste även andra myndigheter börja jobba. Vi kan inte utgå ifrån att alla är ”skyldiga”, det händer faktiskt att folk begår reda misstag. Och då måste man få chansen att göra om, göra rätt. Och det är roligt att höra företagarnas syn på just Skatteverket, vi har lyckats. Vi har ett förtroende för varandra idag.

Jag vet kommuner, bl a min egen, där vi har kommit en bit på väg. Vi har en ansvarig tjänsteman som jobbar med t ex krögare för att utbilda och tillsammans se hur verksamheterna fungerar. Om något verkar tokigt så pratar man om det och reder ut det. Sen finns det självklart de som inte sköter sig alls, upprepade gånger. Och då ska de inte ha sitt tillstånd.

Men min slutsats är – som så ofta i mitt parti – vi måste våga tro och lita på människan. Vi måste tro att vi vill göra rätt. Ansvar under frihet kan man komma långt med.

Jag vill i alla fall avsluta med att önska de berörda krögarna stort lycka till i framtiden, oavsett vad de väljer att satsa på i framtiden. Sverige behöver er företagare!

 


Lämna en kommentar

Att göra gemensamt

I går kväll var jag på retorikutbildning i Mönsterås, med Jörgen Rundgren. Honom har jag länge hört talas om – han har högt anseende – och mina förväntningar var så klart höga. Vi gick igenom allt som är viktigt att tänka på vid möten och kontakter med andra människor, självklart väldigt lärorikt. Men det jag tog allra mest intryck av var ett avsnitt kring ordet KOMMUNIKATION. I vårt moderna samhälle är kommunikation allt ifrån tågtrafik, mobiltelefoner, twitter till diverse arbetsgrupper. Men vad betyder det egentligen? På latin betyder kommunis gemensam. Communicare betyder göra gemensamt.  Detta är något som många av oss behöver grunna på. Kommunicera betyder alltså att dela med sig och ta till sig av varandras tankar, idéer, känslor, synpunkter, åsikter, tro, drömmar osv. Visst handlar det om att tala men det handlar också om att lyssna. Och då handlar det om att lyssna för att faktiskt försöka förstå den andra personens historia, att försöka se den personens verklighet. Inte att lyssna för att försöka var beredd med ett snabbt, klurigt, dräpande, avväpnande svar. Något som vi politiker alltför ofta ägnar oss åt. Vi brukar kalla oss krokodiler lite halv på skämt, halvt på allvar. Små små öron och stora käftar. Därför är det bra att vi får chansen att reflektera över hur vi agerar på det här sättet.

Samtidigt tar jag med mig kommunikationsbiten in i mitt privata jag. Jörgen lärde mig också att min förmåga att kommunicera är något som hela tiden måste utvecklas, förändras i och med att mitt liv förändras. Jag får mer erfarenhet, nya utmaningar, nya människor kommer in i mitt liv, relationer förändras och ska hållas vid liv. Och då gäller det att vara medveten om hur jag kommunicerar med andra. Har jag fastnat i mönster? Samtidigt som jag vill nå förändring? Ja då måste jag våga kliva utanför mig själv och se vilka mönster jag fastnat i. Svårt men nyttigt. Och jag tror också att det är viktigt att prata med sina nära och kära om hur man kommunicerar. Finns det förbättringspotential? Många gånger finns det utrymme för att vara lite öppnare och rakare mot sin omgivning. Och att verkligen lyssna. Jag vet i alla fall att jag har en del att jobba med där. Och detta är förhoppningsvis en bra början…

Trevlig helg!

20131108-131748.jpg


Lämna en kommentar >

Har under de senaste dagarna varit riktig turist på Gotland. Vi har använt våra lånecyklar och gjort dagsetapper med något bra lunchställe som mål. Och varje gång har vi hittat ställen med sin egen unika stil, en helt egen tanke, ett budskap och någon slags livsstilskoncept. Detta har gjort att vi har börjat fundera på vad som gör en bra företagare inom besöksnäringen t ex. Självklart bör man ju ha alla de sedvanliga egenskaperna, vara duktig entreprenör, driftig och modig, men samtidigt försiktig och van att göra en riskanalys.

Men när jag personligen är turist söker jag mer än bara välskötta företag och duktiga entreprenörer. Och senaste dagarna har jag kommit på vad det är. Hjärta. Själ. Personligt engagemang. Att jag får känslan av att restaurangen jag äter min lunch på verkligen lever sin dröm. Det är då produkten blir trovärdig, och jag som gäst blir nöjd och glad och ibland även lite inspirerad!

Hemma i Västervik har vi mängder av dessa företagare, och nu när jag själv turistar 99 km bort och kan jämföra två olika kommuner så ser jag hur långt även min kommun kommit när det gäller det äkta. Det nära. Småskaligheten. Vi har fler duktiga och superengagerade krögare, cafeägare, hotellägare och andra upplevelseföretagare. Och där – som här på Gotland – har man förstått vidden av att samarbeta. Det finns inte konkurrenter – det finns bara branschkollegor. En oerhört sund inställning som borgar för att turism- och upplevelseindustrin bara kommer att växa i vår del av landet.

Nu väntar jag med spänning på att fler ska våga kasta sig ut i det okända, med en dröm som ska få förverkligas och delas med oss andra. För vad kan vara bättre än att ta klivet och leva sin dröm?

20130706-182602.jpg


Lämna en kommentar

Femton mil från landsting till kvinnligt företagande

Nu kan man nog säga att den politiska terminen kommit igång ordentligt. Härligt. Samtidigt full fart på Skatteverket. Också härligt!

Idag har vi haft landstingsstyrelse i Kalmar med bokslut (plus 2012 med hjälp av återbetalning av pensionspengar, en skattehöjning på 110 miljoner och kömiljardspengar på 50 miljoner).

Ett av ärendena var en skrivelse från bl a pensionärsföreningar i Oskarshamn, som vill se att våra hälsocentraler skulle kunna ha mobila distriktssköterskemottagningar ute på landsbygden. Många patienter som behöver hjälp med såromläggningar, provtagningar mm måste annars åka långa resor till en hälsocentral för att få hjälp. Detta känns inte bra i ett län med en allt äldre befolkning. Vi måste våga testa nya sätt att arbeta för att ge våra gamla trygghet. Men icke. Det blev tvärnej från majoritetens sida. Synd.

Men jag tror att frågan kommer att fortsätta dyka upp – i alla fall med oss i Alliansen som avsändare.

Väl hemma från Kalmar var det dags att gå till en nätverksträff med ett stort, glatt gäng med kvinnliga företagare från hela kommunen. Lite pirrigt, jag har aldrig varit där innan. Dessutom är jag ju inte företagare, hur skulle det tas emot. Men det var inga problem, jag och min partikompis Elin blev väldigt väl omhändertagna. Och vilket härligt gäng. Kvinnor i alla åldrar, nya företagare, erfarna företagare, alla från  olika branscher. Och vilka fantastiska resor de har gjort. Elin och jag var nog rätt överens om att dessa kvinnor är riktiga hjältar, för dem är ingenting omöjligt.

Fick jag ut något av det då, som politiker. Absolut! Dels lite ros och lite ris gällande våra reformer och beslut. Men viktigast av allt – ytterligare en liten glimt av hur världen ser ut, vad andra människor tycker är viktigt och förmånen att få bli berörd av dessa berättelser.

Stort tack för en riktigt energigivande och inspirerande kväll!


Lämna en kommentar

Jante – snacka om en fin gammal svensk tradition

Har precis börjat läsa boken ”Att överlista Jante” av Tomas Gunnarsson. Riktigt intressant läsning, i början beskriver han vad Jante är och var det kommer i från. Jante börjar på 1600- talet i brukssamhällena, för att man skulle veta sin plats gentemot patron. Sen kom jordbrukssamhället där bönderna kollektivt skulle hjälpa varandra att bruka sina jordar – mycket viktigt att ingen var eller kände sig bättre än någon annan. Under 1800-talet fick alla folkrörelser fäste och där rådde också kollektivismen, och därmed förbud mot att vara annorlunda. Kronan på verket blir sen Per-Albin Hanssons folkhem, där utrymme för duktigare, mer ambitiösa, smartare människor inte gavs. Efter det har vårt folk tagits hand om, skyddats och invaggats i fullständig trygghet – mot betalning så klart; vår egen och andras tro på oss själva. Idag tror ovan nämnda författare att det faktum att Jante nu krockar med vår ambition att vara hemgourmetkockar, landskapsarkitekter i radhusmiljö, maratonlöpare och beresta, belästa och mycket annat, då mår vi dåligt. För vi ska klara allt detta och samtidigt mumla mantrat: jag ska inte tro att jag är något, ej heller att jag klarar något och vilken sekund som helst blir jag avslöjad…

Mycket intressant läsning så lång. Det ska bli roligt att läsa de resterande två tredjedelarna av boken och få ett svar på hur jag får tag på min egen Jante och i vilken soptunna jag kan slänga den!

20121210-220409.jpg