Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring

”Mod” blir mitt ledord 2019

Lämna en kommentar

Årets första vecka är snart över och jag och Fredrik har pratat lite om det här med nyårslöften och goda föresatser inför 2019. Att försöka äta nyttigare och röra oss mer är inget löfte utan ett måste, det ökar möjligheterna till ett långt friskt liv och man blir ju dessutom piggare och gladare.

Ett nyårslöfte ska ju vara något som leder till en positiv och personlig förändring, men som gärna också bidrar till en lite bättre värld. Därför blev årets nyårslöfte ett ledord. Ett ord att leva efter. Ett ord som utmanar mig och driver mig framåt. Mitt ledord blev ”mod”.

I den tid vi lever i är det lätt att bli strykrädd och lite konturlös. Vi som är förtroende har blivit rädda för att säga fel, bli kritiserade, misstolkade och uthängda. Det är nästan som att vi tyngs av en osynlig censur. Det är ett hot mot demokratin anser jag och faran är att en liten klick som inte bryr sig skriker högt och blir de enda som hörs. I år ska jag bli modigare och sluta censurera mig själv. Vill motståndare misstolka, vantolka eller hänga på mig åsikter jag inte har så får det bli så. En modig människa ska klara det. Eller hur?

Jag ska också bli modigare på det personliga planet. Rubba mina cirklar, utmana mig. Den första riktigt stora och tunga utmaningen är redan gjord:

För många år sedan var jag på Bali och bodde på ett litet hotell mitt i ett risfält i Ubud. Vi hade en jättefin terass ut mot risfälten där man kunde sitta och läsa och ta en kall öl i solnedgången. På sidorna av terassen växte palmer och buskar som rasslade skönt i brisen. När jag satt där i lugn och ro märkte jag att ett palmblad började röra på sig och plötsligt såg jag ett grönt ormhuvud stirra på mig från busken – en meter bort! Ni som känner mig vet att jag har en panisk skräck för ormar och studsade upp och in huset och låste in mig! Senare kom trädgårdsmästaren och kastade ut ormen i risfältet, vilket inte kändes ett dugg bättre.

Jag hann se att ormen var illgrön med svarta ränder, lång och smal. Personalen bedyrade att det var en ofarlig ”viper”. Hmm…

Hur som helst har denna händelse spökat i mitt huvud sen dess och jag har t o m dragit mig för att åka tillbaka till Bali. Men nu har vi äntligen kommit hit. För några dagar sedan åkte vi upp till Ubud och bodde på ett litet mysigt hotell i risfälten, med terass mot risfälten och med buskar och palmer bredvid. Jag hade bävat för detta sen vi bokade för några veckor sedan, hur skulle det gå?

Men – med mitt nya ledord i bakhuvudet trotsade jag alla gröna, slingrande hjärnspöken och spenderade eftermiddagarna på vår fina terass, med en kall drink och ett parti Chicago med Fredrik. Ormfria, ljuvliga eftermiddagar som övergick i svarta tropiska kvällar då eldflugorna (som för övrigt är skalbaggar) dansade för oss ute på risfältet. Tack vare mitt nyförvärvade mod fick jag oförglömliga stunder i Ubud och kan nu rensa bort det gamla minnet från en resa för länge sen.

En bra början på år 2019!

Författare: Malin Sjölander

Bor i Västervik. Aktiv inom moderaterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s