Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring

Nej, jag tänker inte vara tyst 

Lämna en kommentar

I min roll som oppositionsråd så har jag dagligen kontakt med patienter, anhöriga och personal. De förväntar sig att jag ska lyssna på deras historia, deras berättelse om sin sjukdom, om hur situationen är på arbetsplatsen och hur de tycker att det borde vara. Jag är alltid noga med att fråga om det är information som jag får använda politiskt om det behövs. De flesta svarar självklart ja, hur ska vi annars åstadkomma förändring? Och jag försöker berätta dessa historier och livsöden för att vi ska lära oss och göra saker på nya sätt.

Inte minst under höstens neddragning av vårdplatser har vi blivit kontaktade av oroliga människor, orolig personal, och patienter och anhöriga. Vi som sitter i opposition måste föra deras talan. Det är vår förbaskade skyldighet. Många är väldigt oroliga, rädda för sjukhusens framtid. Det ska vi ta på största allvar. Vi ska lyssna, förstå och leverera svar. Jag är personligen väldigt glad och tacksam över den tacksamhet allmänheten visat för vårt engagemang. Det värmer och stärker.

Men alla är inte tacksamma över debatten. Det finns krafter som anser att vi i oppositionen fabulerar, svartmålar och skrämmer patienter och gör personalen obehaglig till mods. DET gör mig obehaglig till mods. Det är år 2016, och det finns krafter som vill reducera min demokratiska rätt att säga vad jag tycker. Jag har funderat mycket på hur det kan bli så här. Inom politiken måste vi kunna ha olika åsikter, debattera och diskutera, ibland lyckas komma fram till en lösning ihop, andra gånger inse att vi inte kommer att tycka likadant. Men att beskylla meningsmotståndare för att ljuga, svartmåla och skrämmas – det är inte fair play. Faran är att färre kommer att våga säga vad de tycker. Faran är att vi får en tystnadskultur där vi knyter näven i fickan, går runt med en klump i magen och undrar hur världen kunde ha sett ut om vi sagt ifrån.

Jag är medveten om att det jag skriver nu inte kommer att mottas med öppna armar av alla. Men det får väl bli så. För vi får inte stoppa ner våra knutna nävar i fickorna, en sådan värld vill jag inte leva i.

Annonser

Författare: Malin Sjölander

Bor i Västervik. Aktiv inom moderaterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s