Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring

Är en köfrivård en väntefri vård?

Lämna en kommentar

Tänk dig att du är en småföretagare, säg en hårfrisörska som har en egen salong. Du sliter varje dag för att få ihop kunder och pengar så att dina räkningar kan betalas även denna månad. Ingen dans på rosor…

Eller att du jobbar med ett tidspressat jobb, det är klart att du kan vara sjukskriven, men jobbet är inte gjort när du kommer tillbaka. På skrivborde väntar högar, du måste alltid vara välplanerad för att få ihop tiden.

Eller så är du småbarnsförälder. Du pusslar ihop dagar och kvällar. Om något utöver det vanliga ska hända måste far- och morföräldrar mobiliseras, om dessa bor i närheten vill säga.

Tänk dig sen att du måste göra en planerad operation. En hand, ett öra, eller en fot.

Du får en tid tisdag om två veckor. Toppen, tänker du och planerar in din tid efter detta. Frisören bokar av sina kunder två-tre veckor framåt, med ett rejält inkomstbortfall. Man jobbar undan de högar som går och förbereder alla på att du är borta ett tag.

Och småbarnsföräldern mobiliserar hela sitt nätverk för att få hjälp med barnen den närmaste tiden. Inte lätt att gå och lägga en pigg två-åring med en justerad fot…

Det blir den där tisdagen. Du infinner dig på sjukhuset i god tid, blir omklädd och alla förberedelser görs. Du väntar. Läser kanske en bok. Gräver dig igenom allsköns skvallertidningar. Du väntar. Dagen går. Klockan blir tre och en arbetsdag har passerat. Men fortfarande ingen operation. Sen kommer en sjuksköterska in med det trista beskedet att din operation ställts in, några akuta operationer kom emelllan.

Snopet.

Jag har full förståelse för alla inblandade ovan. För patienten vars planer och många gånger ekonomi drabbas. För personalen som sliter för att utföra ett bra jobb, med nöjda, pigga och glada patienter. För arbetsgivaren som måste anpassa sig efter detta. Och för alla andra inblandade.

Men jag är inte nöjd. Förra veckan lämnade jag in en interpellation om just detta till landstingsmajoriteten. Jag vill veta hur vanligt detta är. Finns statistik? Hur många drabbas varje år? Hur rättar vi till detta?

För det drabbar många av oss och våra nära. Nu får det vara nog! Eller hur?

Annonser

Författare: Malin Sjölander

Bor i Västervik. Aktiv inom moderaterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s