Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring

Att vara frisk. Är det mitt personliga ansvar?

Lämna en kommentar

Igår träffades vi i landstingets hälso- och sjukvårdsdelegation på Oskarshamns folkhögskola. Hela förmiddagen ägnades åt folkhälsofrågor. Hur vi jobbar i länet med folkhälsofrågor generellt, men också hur vi jobbar med dem inom vården.

Vi som bor i Kalmar län mår relativt bra. Men inom vissa områden mår vi sämre, t ex är det vanligare att vi får problem med hjärta och diabetes. Sjukdomar som i värsta fall kan leda till döden, men även nedsatt kroppsfunktion, rörelseförmåga osv. En massiv hjärtinfarkt kan ge fruktansvärda skador på hjärnan. Och detta drabbar inte bara ”gamla” människor, något som min generation tenderar att tro.

Och om man läser på lite om folkhälsofrågor så förstår man fort att det är ganska lätt att försöka navigera runt dessa sjukdomar. Sluta röka, dricka mindre alkohol, äta nyttigare och röra sig lite mer, sk vardagsmotion. I vårt län finns det kommuner där vi sticker ut på ett negativt sätt när det gäller rökning, alkoholvanor och övervikt.

Och även när sjukdomen slagit till så fortsätter våra dåliga vanor att påverka negativt. Många mediciner som vi får vid diabetes, cancer mm måste ges i mycket mycket högre doser, vilket i sin tur ger större biverkningar.

Som politiker börjar jag fundera på hur vi kan göra för att påverka Tjustborna att bli friskare. Personligen är jag i grund och botten kraftigt emot förbud. Det måste finnas vägar att informera, entusiasmera, uppmuntra och belöna medmänniskor som vill leva ett längre och friskare liv.

Själv var jag rökare fram till år 2007. Då försvarade jag cigaretter och rökning ända in i döden, mer eller mindre. Idag känns det absurt, men samtidigt minns jag känslan och respekterar de som röker. Man förtränger skaderiskerna, kärleken till cigaretterna är alltför stor. Hur jag slutade? Dels fick jag av en slump se att en högt uppsatt kvinnlig politiker inom S rökte, jag ville inte göra som hon. Samtidigt hade jag börjat motionera alltmer och det kändes fel.Kroppen började protestera mot rökningen och jag kände mig ofräsch. Sen planterade jag ett mantra inne i huvudet. ”Det är inte så att jag ska göra något ouppnåeligt eller svårt, jag ska bara LÅTA BLI att göra något. Att inte göra något måste ju vara världens enklaste sak”. 18 juli 2007 kl. 9.20. Efter det – inte en enda cigarett.

Idag njuter jag av mina träningspass utan att känna att det stundtals är svårt att andas. Jag slipper trista kommentarer som: åh vad du luktar rök. Jag slipper ursäkta mig i sociala sammanhang för att gå ut i kylan. Och jag slipper köpa dyra cigaretter för tusentals kronor om året. Jag njuter av att kunna åka på semester för de pengarna istället.

Åter till folkhälsofrågan: Jag skulle önska att vi hittar ett stort gemensamt engagemang för att vi ska bli friskare. I en drömvärld skulle vi politiker inte behöva prata om det överhuvudtaget. I en drömvärld skulle vi alla hjälpa varandra för att leva ett friskare liv. Men hur kommer vi dit?

20130216-100021.jpg

Annonser

Författare: Malin Sjölander

Bor i Västervik. Aktiv inom moderaterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s