Malin Sjölander's Blogg

Politik och andra funderingar på världen runt omkring

Strandskydda oss tills vi kvävs!

Lämna en kommentar

Västervik är en oerhört stor kommun, till ytan den största kommunen söder om Dalälven. Vår skärgård har över 5 000 öar. Samtidigt är vi ca 35 000 personer som ska samsas om all denna yta. Knepigt tycker byråkraterna… Någon finurlig människa har räknat ut att ALLA som bor i kommunen skulle kunna ha strandtomt, om de vill. Och om det skulle gå att lösa rent – byråkratiskt.

Vi som bor och verkar i Västervik vet att just närhet till både hav och skog är vår enskilt största tillgång, det är runt detta nav vi kan marknadsföra vår vackra kommun till såväl turister som inflyttare, för inflyttare behöver vi! Vår befolkning minskar, långsamt men säkert. Vi som har bott här större delen av våra liv tenderar att inte alltid se hur vackert det är, inte bara i skärgården utan även i de centrala delarna. Jag har vänner som är sommarboende här sedan ett par år och de blev helt tagna första gången de kom till stan’ – så mysigt och fint. Hur kan man inte vilja bo här? Jag – i egenskap av lokalpolitiker – fick lite skäll för att vi är alldeles för dåliga på att marknadsföra just staden Västervik. Det är säkert sant…

Samtidigt sitter vi på ett problem. Strandskyddslagstiftningen. Jag har full förståelse för att vi ska hålla så mycket stränder som möjligt tillgängliga för allmänheten, och att det finns biotoper som bör skyddas. Men i Västervik blir lagstiftningen absurd om man jämför med exempelvis Stockholm. Åker du båt i vår skärgård så är uppskattningsvis 95 procent av öarna helt obebyggda. I Stockholm så upplever jag att det är det motsatta. Idag kan en skärgårdsentreprenör eventuellt, kanske, möjligen, i bästa fall få dispens från strandskyddet för att utveckla BEFINTLIG verksamhet. Men om någon driftig person som råkar bo i skärgården skulle vilja starta ett företag, säg en byggfirma (vilket det idag råder stor brist på i norra skärgården) så är det helt omöjligt att få dispens för detta, enligt lagstiftningen. 

För just Västervik blir detta en tuff paradox, då vår utvecklingskraft kanske främst finns i skärgården och i andra strandnära områden. Jag tror inte att vi skulle sabotera våra vackra miljöer bara för att vi skulle få en lättare lagstiftning, tvärtom: om man etablerar en verksamhet som ska leva av förmånen att vara nära havet så ser man ju till att miljöerna hålls så intakta som möjligt. 

Mitt förslag är att riksdagen tar sig en rejäl funderare på detta. Sen kan ni göra Västervik till pilotkommun och testa om det går att arbeta med en ”snällare” strandskyddslagstiftning! För om vår kommun ska ha en chans att utvecklas måste dessa tunga regelverk bort!

Trevlig lördag och ta det försiktigt ute i regnet!!

 

(Bilden föreställer badhuset i Borgholm, något som idag troligen skulle vara en omöjlighet att bygga?)Bild

Annonser

Författare: Malin Sjölander

Bor i Västervik. Aktiv inom moderaterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s