Det moraliskt och logiskt riktiga nu vore att satsa på Gamleby hälsocentral, med satelliter i småorterna runtom kring. I en så, till ytan, stor kommun som Västervik måste landstinget hitta sätt att ge vård även till de som bor i till exempel Överum, Edsbruk och Loftahammar. Man måste arbeta smartare för att ge alla kommuninvånare en trygghet när det gäller vård. Vi får inte glömma att just vård är ett grundläggande behov för alla människor, en rättighet och då särskilt när vi börjar åldras. Och vi måste arbeta oerhört hårt för att hitta lösningar för att även de på landsbygden ska kunna känna att de får en trygg, säker och rättvis vård.

Satsa på en hälsocentral i norra kommundelen där personalen kan utföra sitt arbete på ett effektivt och patientsäkert sätt. Den hälsocentral som finns i dag i Gamleby är från 60-talet, med lokaler som inte är anpassade för patienter i elrullstolar till exempel. Vatten läcker in överallt och ambulansintaget tjänstgör även som sopsorteringsstation. Det är av största vikt att man kan rekrytera läkare till Gamleby, i dag är man till stora delar beroende av hyrläkare. Med en satsning på hälsocentralen kommer även rekryteringarna bli lite lättare, om landstingsledningen visar vägen och visar att man tror på Gamleby hälsocentral och att man är beredd att satsa på denna.

Med en åldrande befolkning är det ett rimligt minimikrav, invånarna i norra kommunen bör få en trygghet i att träffa samma läkare vid sina besök på hälsocentralen.

Under årets första månader väntar vi även på besked om hur framtiden ter sig för folktandvården i Överum. Försvinner den med så kan jag inte annat än ställa frågan: Vilken vård ska invånarna i norra kommundelen få i framtiden?

Vid livets slutskeende erbjuds palliativ vård som innebär att man lindrar olika kroppsliga symtom t ex smärta. Det är även viktigt är att ta hänsyn till patientens hela livssituation.

Vården kräver insatser av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor men det behövs även stöd psykiskt, socialt samt existentiellt. Det är av största vikt att alla inblandade arbetar med både symtomkontroll och livskvalitet.

Palliativ vård har funnits i många delar av Sverige sedan mitten av 1900-talet, och på flera platser finns särskilda sjukhem sk hospice där man arbetar med att vårda och stödja döende människor. På många sjukhus har man särskilda vårdenheter som arbetar uteslutande med palliativ vård, eftersom det krävs ett teambaserat arbetssätt med rådgivning och stöd även till anhöriga. Är det inte just den vården vi alla vill ha för oss och för våra nära och kära. Och den ska finnas på ett sjukhus nära vår bostadsort.

På Västerviks sjukhus erbjuds vården på tre olika kliniker med totalt fem vårdplatser, avdelningarna varierar. Det saknas en sammanhållen enhet med lugn och ro och en miljö som är lyhörd för patientens och de anhörigas önskemål och enskilda behov.

Den personal som idag är ansvarig är naturligtvis kompetent men vi anser att det bästa för såväl patienter som ekonomi är en sammanhållen enhet gärna med en koppling till smärtenheten för att använda den specialistkompetens som finns där.

Vi ser fram emot att i framtiden kunna erbjuda en bra miljö för patienter och anhöriga och en mindre personalgrupp att fortbilda inom det palliativa området. En personalgrupp som kan ta hand om dessa svåra situationer och frågor.

Vi kräver att landstingsmajoriteten nu sätter igång en process för att få en samlad palliativ enhet på Västerviks sjukhus. Beslut om detta togs av landstingsfullmäktige redan 2006, att inget ännu har hänt är anmärkningsvärt. Behovet av platserna blir allt större och varje enskild persons upplevelse av den palliativa vården är inte värd att nonchalera. Hur detta hittills lyckats ta över fem år är inte bara anmärkningsvärt, det är snudd på skandal.

Det började med en förmiddag på Rehab på Västerviks sjukhus där jag fick träffa sjuksköterskor bl a som jobbar med rehabilitering, smärta, geriatrik, äldreteamet (och mycket mycket annat visade det sig). En intressant verksamhet som dels visar att även ett relativt litet sjukhus klarar av att ha många strängar på sin lyra trots att man inte har en avdelning för varje insats. Nej, här jobbar man med många olika saker och klarar det bra samtidigt som man kastar sig in i nya intressanta projekt som äldreteamet. Teamet är numera permanent verksamhet inom ortopedin, ett arbetssätt som samlar kompetenser runt en äldre patient och arbetar för dennes bästa. I teamet ingår bl a läkare (geriatriker), sjuksköterska, apotekare och dietist. I den bästa av världar skulle vi alltid arbeta så med våra patienter – och ännu bättre vore det om även kommunens biståndshandläggare t ex var med i detta team.

Mitt andra studiebesök var på Gamleby hälsocentral. Det var oerhört inspirerande att se hur personalen tacklar läkarbrist, lokaler som inte är helt ändamålsenliga (och byggda på 60-talet, belägna på andra våningen), och en patientkrets som växer i antal och samtidigt bli allt äldre. Ja, jag fick en helt ny bild av vikten av att ha en väl fungerande hälsocentral i vår norra kommundel. Nu förstår jag också ännu bättre att en hälsocentral i en ort som inte har ett akutsjukhus har helt annan funktion och andra behov tillgodoses.

Ser fram emot ytterligare några fler besök i verkligheten innan nyår, och har du som läster några idéer tar jag tacksamt emot förslag.

På måndag drar det politiska arbetet igång så smått, första arbetsdagen i Kalmar väntar. Det ska bli kul att träffa alla igen där nere. Och veckan efter börjar jag på Skatteverket, känns som att den här hösten kommer gå rätt fort.

Just nu njuter jag av förmiddagskaffe och jobbar undan skrivarbete samtidigt som jag väntar på att en av alla regnskurar ska gå över. Har numera hand om Västerviksmoderaternas blogg så där finns lite av varje att pyssla med. Dessutom närmar sig den Sjölanderska kräftskivan med stormsteg så där är också en hel del logistik som ska fixas.

Nä nu kommer bestämt solen fram så nu passar jag på att sticka ut näsan en stund!

Under veckan har vi även påbörjat vår flytt och omorganisation på jobbet, jättekul att flytta in i nya renoverade lokaler. Dock hann jag mest kasta in grejjerna på arbetsrummet på torsdag kväll…

Fredag var jag i Nässjö på valkonferens med andra Moderater från vår region! Roligast var att väldigt mycket av det jag pratade om på måndagen dök upp även där. Vad skönt det känns när man är på rätt spår redan från början… Fredagen var även lite smygstart på mitt nya uppdrag på deltid, politisk sekreterare i landstinget.  På måndag drar jag och Peggan (min lilla blåa franska bil) till Kalmar och första dagen med Henrik & Co! Ska bli hur kul som helst!

Nu får det bli lite söndagspromenad och lite söndagsfika och i allra bästa fall några sidor i en god bok! 

På kommunnivå håller vi på med nomineringsarbetet för fulla muggar, inte mycket klart i dagsläget mer än att vår kära Karin Löwenborg blir förste vice i kommunfullmäktige. Härligt med förnyelse! Även S har förnyat och utsett Dan Nilsson till andre vice ordförande.

Själv har jag idag dubbeldebuterat inom landstingspolitiken. Och som oppositionspolitiker. Tyvärr…  Nåväl, idag var första landstingsfullmäktige där de första valen förrättades, däribland landstingsstyrelsen där jag till min stora lycka har fått en av stolarna! Riktigt kul och intressant utmaning och jag känner mig oerhört hedrad.

Dock var det stora problemet alla de lärare som inte följde upp, redovisade eller tillrättavisade eleverna. Och eleverna var oerhört medvetna om problemet. ”Varför ska vi bry oss när inte lärarna gör det?” var en kommentar, en annan: ”Malin, sätt gärna upp tuffa regler men gör inte samma misstag som de andra: Följ reglerna också!”

Så mitt budskap är: Vi politiker kan ändra lagar och regler hur mycket som helst, men så länge våra medarbetare i organisationerna inte bryr sig om dem – hur ska då t ex våra barn lyckas göra det??

(För tydlighetens skull: Det finns massor av lärare som slaviskt redovisar frånvaro mm, men så länge några inte bryr sig så blir resultatet inte riktigt rättvist…)

Jag är också mer övertygad än någonsin om att mitt parti och våra kollegor i Alliansen är rätt val. Jag har nog aldrig varit mer stolt över att vara Moderat.

Tänker inte återberätta allt om konferensen här och nu men Fredrik Reinfeldt sa något oerhört tänkvärt om skillnaden på det röda tänket och  vårt.

S och facken anser att det bästa för svenskarna är att trissa upp bruttolönerna och sen höja skatten. Dvs – inget har hänt för löntagarna.  Vi Moderater satsar på en jämnare löneutveckling men  med drastiska skattesänkningar, vilket medför att löntagarna faktiskt får mer pengar i plånboken.

Socialdemokraterna försvarar sig med att skattehöjningarna främst ska straffa höginkomsttagarna. Jojo, en vacker tanke ända tills man granskar deras definition av höginkomsttagare. Lärare, poliser, sjuksköterskor och även undersköterskor i många fall är den nya tidens rika i Socialdemokraternas Sverige.  Detta måste ju då per automatik innebära att S är det nya partiet för de rika svenskarna – eller??